Skuldbeläggning

I veckan som gick har en stor s.k. snackis varit den rånade mannen i tunnelbanan.
 
Om du lyckats missa det - klicka här.
 
Och.
 
Utan att på något sätt förringa förövarens fruktansvärt förråade beteende; låt mig ändå bara påpeka ännu en faktor i förloppet, som hittills verkar vara ouppmärksammad:
Killen som blir rånad är full som ett svin! ...eller åtminstone är det en väldigt trolig slutsats eftersom han var på hemväg från en fest och går som han gör på övervakningsfilmen.

Vad vi har här är alltså ännu ett exempel på spritens skadeverkningar, kan man säga. Men rätten att supa sig ner till neanderthalarnivå är ju praktiskt taget lagstadgad i det här landet. Och ve den som påpekar att hade man druckit med måtta så hade saker inte hänt. För inte är det den aspackades fel att den blir nedslagen, våldtagen, omhändertagen, förvirrad, skadad, förfrusen i en snödriva eller rånad?!!

Och det är det ju inte. 
 
Men.
 
När ALLA vet hur lätt sånt händer. Vet hur samhället ser ut. Vet att alkoholen är en faktor nästan jämt.

Varför ska det då anses så kontroversiellt att påpeka det?

Varför har vi då en stark opinion för ökat supande?
            ...eller iaf för lördagsöppet och matbutiksförsäljning - men det är ungefär samma sak...
 
Varför är drogbruk en mänsklig rättighet när det gäller alkohol?
 
Varför legaliserar vi inte marihujana? Skadeverkningar och beroende är enligt vad som sagts mig jämförbara, kanske till och med mildare än alkohol... Inte så att jag tycker vi ska göra det - men på ett sätt är det inkosekvent och ologiskt. Alkohol är också en beroendeframkallande drog som förnedrar och binder människor, så varför tillåta det ena och bekämpa det andra?
 
Eller:
 
Varför inte bekämpa både och?

Pinsamt patetiskt primatbeteende!

En kollega berättade att han för ett antal år sedan varit i Afrika och besökt de s.k. dimhöljda bergens gorillor.



Innan de gav sig av upp mot apornas revir varnades de för att på minsta sätt utgöra något hot. Man skulle vara tyst, inte göra plötsliga rörelser, och, i närheten av flocken, absolut inte stå upp, ty detta skulle flockledaren - "silverryggen" uppfatta som en utmaning.

Men, förstås var det nån som fick panik när de stora aporna kom nära och ställde sig upp och skrek...

Reaktionen hade blivit omedelbar. Flockledaren rusade fram, tryckte ned honom på marken, och satte foten på hans huvud. Sedan stod han så en bra stund, tills han var säker på att ha kväst upprorsmakaren, sen släppte han trycket och gick tillbaka till flocken.
 
Den här berättelsen påminns jag om apropå de igår frisläppta journalisterna Persson/Schibbye...
 
De har utsatts för en despotisk regims pinsamma revirhävdande. Man slänger dem i fängelse med en hård dom, och får dem att sedan be offentligt om ursäkt så att de kan bli benådade. På så sätt rättfärdigar man den i sig patetiska domen och kan slå sig lite för bröstet och sedan återgå till vardagen...
 
När ska alla dessa bananrepubliker inse att de gör sig själva till åtlöje?
Att vi alla genomskådar deras fjantiga spel och bara lockas se ner på dem som ociviliserade, primitiva och helt enkelt lite dumma...
 
 
 
 

Bra tal

Följer, med oväntat stort intresse, en del av debatten inför amerikanska presidentvalet, och vill bara meddela, att oavsett politisk hållning eller eventuella förhoppningar om vinnare i själva valet, så är det här ett bra tal av Clinton!
 

Rättigheter?

Det talas för mycket om rättigheter nu för tiden!
Dels i relation till hur mycket det talas om skyldigheter - det växer upp en generation idag, som har väldigt klart för sig vad de anser sig ha rätt till; vad "samhället" ska ordna, bekosta och tillhandahålla. Men de verkar inte ha lika klart för sig att de själva ÄR det där "samhället" i någon mån...

En del av det hör väl ungdomen till och växer bort med åren. Man drabbas förr eller senare av verkligheten, liksom, så det må vara en trend att hålla ögonen på - iaf för oss som försöker uppfostra ungar, men annars kanske en evig företeelse som har mest med skillnader mellan barn och vuxna att göra. 

Men det hävdas ju att vi idag lever i "det infantila samhället", där ingen vill bli eller vara vuxen fullt ut. 
...och nog ligger det något i det. Och följderna blir en massa trams...


Idag, på expressens sajt, kan man läsa apropå att det tills vidare fortsätts med tvångssterilisering av dem som byter kön att "Barn är en tillgång, och alla människor har rätt till biologiska barn." och KD-politikern ifråga, Maria Hansson Nielson, säger också "Jag måste respektera mina partikamraters åsikter, men jag tänker inte acceptera att alla människor inte har rätt att skaffa barn".




Nu ska vi börja med det mest absurt uppenbart absurda:
BARN ÄR INTE EN RÄTTIGHET!
Barn, om man får dem, är en gåva. Något man får, något man kan försöka få, något man kan längta efter, och anstränga sig för att "få" - men aldrig aldrig något man "skaffar". Det är ett sjukt språkbruk som smugit sig in, att man "skaffar" barn. Men det är inte konstigt, om man betänker hur debatten går - inte minst när det gäller just HBTQ. Minns att ett homopar i en DN(?)-intervju för ett antal år sedan sa: "vi ser ingen anledning att låta biologiska faktorer stå ivägen för vår längtan efter barn" (ungefärligt citat).
Det är ju som att säga att "jag är visserligen född med ett förståndshandikapp, men jag ser ingen anledning att låta det hindra min längtan att bli professor i teoretisk fysik". Ibland MÅSTE vi faktiskt acceptera att vi inte kan göra ALLT - att det finns begränsningar beroende på våra förutsättningar och våra val. Ibland suger det - för att man kanske t.ex. valt något förhastat som straffar sig senare - men tills någon konstruerar en fungerande tidsmaskin så är det något vi har att leva med! Ett homosexuellt par kan inte få biologiska barn och jag kommer inte att bli konsertpianist - det saknas grundläggande förutsättningar i båda fallen.

Ibland undrar jag om den levnadsvisdom som saknas mest idag är förmågan att helt enkelt gilla läget... Att acceptera att man inte alltid kan få och ha både och, både äta kakan och spara den, både könsoperera sig och inte göra det...

För: -och nu går vi tillbaka till citaten och expressenartikeln:
Med all respekt för människors känslor och allvarliga kamp med sin identitet, sånt som leder fram till ett könsbyte. Jag kan inte sätta mig in i den sitsen, utan får bara lov att acceptera hur folk känner det, och även om jag har mina frågetecken så har jag nån sorts hopp om att det har de som utreder inför könsbyten också, så att det sker på ett seriöst och bra sätt.
Men. Jag bara förstår inte grejen - och jag tror inte jag är ensam om det...

- Man vill byta kön, för att man hela sitt liv varit en man instängd i en kvinnas kropp (hela det där queerteoretiska resonemanget kring kön som konstruktion osv är iofs egentligen värt ett eget blogginlägg, ty det säger också en del om vår tid - men vi tar det en annan gång) och man talar om operationen/könsbytet som en befrielse och ett förverkligande. Att äntligen få bli den man är...Ingen rättighet!
...men man kräver rätten att fortsätta vara kvinna i betydelsen att man ska kunna föda barn????

Då är det ju inte man man ville bli - för män kan inte föda barn! Lessen att vara den som krossar illusionerna - men det har faktiskt varit ganska allmänt känt i ganska många år att så är fallet! Googla det om du inte tror mig - och ja, jag vet att det har hänt - men det var ju just en könsopererad det handlade om, så det är irrelevant.

...för mig framstår det bara vilset och förvirrat. Vill man verkligen bli man vill man väl bli det fullt ut, eller? Annars är det något annat man vill bli - och då kanske vi skulle börja kalla det för något annat också... Om den som opererades till kvinna krävde livmodertransplantation för att kunna föda barn så kunde jag förstå det, likaså om den som blivit man ville ha egen spermieproduktion för att kunna befrukta en framtida partners ägg. Men det det nu talas om - att vilja byta kön, men ändå inte - det bara övergår mitt förstånd!

Sorry, men så e de.
Nån kanske kan förklara det så att jag begriper, försöker vara öppen för det - ty begripa kan man göra utan att nödvändigtvis hålla med - men än så länge bara suckar jag åt hur förvirrat allt är.

(när jag förhandsgranskar detta så är det olika storlek på texten - ursäktar mig och skyller på att blogg.se visst inte fixade att jag klistrade in text från expressen...)

Omyndigförklarande?

Folk som inte kan ta vara på sig kan omyndigförklaras.


Saknar man förmågan att fungera i samhället - att ta hand om sig själv, sköta hygien, kontakter med myndigheter, visa hänsyn till andra och annat smått och gott - så kan man få hjälp med det, i olika grad, beroende på behovsnivå.

Man kan ha en "god man" till exempel - som sköter ens affärer/ekonomi när man själv saknar den förmågan, eller bara behöver lite stöd.

Tänk om man kunde göra det samma med länder som inte kan ta vara på sig - eller på sina medborgare, eller andras... Länder som låter journalister sitta i 10 år för att dom... för att... eehhh - just det - ingen vet egentligen vad Dawit Isaac sitter inne för - fortfarande! ...och länder där åklagare klipper ihop sina egna filmer för att fälla utländska journalister för terrorism...

Det är ju för pinsamt patetiskt!

...man blir ju tokig på dem! ...men inser samtidigt att dels är det väl i princip omyndigförklaring USA pysslat med gång på gång när de med mer eller mindre tydligt (eller efterlevt) FN-mandat invaderat diverse länder - och ofta har jag ju varit synnerligen tveksam till det. Och dels är frågan om man inte i förlängningen hamnar i en utveckling mot någon form av världsregering - vilket jag av Uppenbarelsebokliga skäl inte heller är särskilt positiv till...

Så.

Det är väl bara att fortsätta muttra...

Amishfolkets strategi

I boken Jesus For President berättar Shane Claiborne om en annorlunda skolmassaker.

Inte annorlunda i hur den gick till, men i hur de drabbade reagerade... En man gick in med vapen på en skola i ett Amish-samhälle, skjöt 6 (?) barn och sedan sig själv. Så långt ingen konstigt, det var ju ändå i USA... [ja, jag är en obotlig cyniker]

Inom ett par timmar finns församlingsledare hemma hos änkan till gärningsmannen för att erbjuda stöd, samtal och praktisk hjälp.

På gärningsmannens begravning närvarar, om jag minns rätt, något dussin familjer från byn - och då ska vi komma ihåg att Amishfolk har många barn, så det blev rätt många...

Den hjälpfond för de drabbade som startades delades efter enhälligt beslut lika mellan alla drabbade familjer - även gärningsmannens...

Som Claiborne uttrycker det: They didn't just keep the peace - they made peace happen
...och så tillägger han: What if the Amish had been in charge of Homeland Security after 9-11? ...om man delat alla hjälpfonder med de områden i världen varifrån terroristerna rekryteras istället för att skicka dit bomber, om man delat sin sorg med flygplanskaparnas familjer, om man vänt andra kinden till så gott en nation nu kan göra det...

Hur hade världen sett ut då?

Jämfört med nuet - hade det varit mer eller mindre terrorism? Om man lagt pengarna det kostar med en massiv militär närvaro i Pakistan osv på att bygga bort fattigdom, utanförskap och okunskap. På dialog och möten mellan människor...
Hörde att kostnaden för en enda soldat i AfghaniPakistan istället skulle kunna bygga & driva 25 byskolor i samma område, och då kan man ju fråga sig vilket som i längden mest medverkar till en tryggare värld...

Jag är öppen för att våld i en del sällsynta fall är en nödvändighet, men att tro att det löser problem med våld är så urbota dumt att det finns inte. Det är som att släcka eld med bensin.

Idag har nyheten om Usama Bin Ladins död varit huvudnyhet. Och jag undrar om det leder till ngt gott, eller om det bara låser fast oss i våld-och-terrorism-spiralen ännu längre... Någonstans djupt i mig finns en sorg och en oro över hur hopplöst fel allting är och en längtan efter fredskungens rike...



Följden av ideologi

Vi har en styrande klass i vårt land som anser det vara fint och behjärtansvärt med utförsäljningar och marknadskrafter. Det är inte en fråga om behov eller om att tänka efter och konsekvensutreda, utan en rent ideologisk fråga - ALLT ska vara privatiserat och marknadsstyrt - MUF må ha kört "Jag älskar att äga" som slogan - men den gäller inte staten - för staten är det fuuuult att äga.
Redan förr fanns det snöproblem...Som en följd av denna ideologi är nu elen dyrare än nånsin. Avregleringen av elmarknaden ledde till fördyringar och försvåringar för genomsnittsanvändaren - även om det säkerligen finns de som kunnat göra klipp oxå. Marknaden har blivit i princip oöverskådlig och ständigt hör man om hur folk lurats att byta avtal med minst sagt tveksamma försäljningsmetoder.

Elräkningen kräver en ekonomistudent för att överblicka, eftersom det är så många olika poster, leverantörer, skatter och moms som ska summeras, och i slutändan är den mest tydliga följden av avregleringen: Det blev dyrare för folket!

Järnvägen fick ju inte heller bestå i statlig ägo - allt ska ut på entreprenad, bolagisering och uppdelning. Hur kan man tro att det ska gå att få ihop en såpass komplex verksamhet, med tidtabeller, underhåll, snöröjning och samordning BÄTTRE om man delar upp den på fler? Har ingen berättat om tesen att "ju fler kockar..."?


Enda förklaringen är en närmast religiös övertygelse om marknadskrafternas förträfflighet!

Ju fler kockar - desto värre soppa!
Säger inte att SJ alltid varit perfekta - men nog känns det logiskt att det skulle vara lättare att hantera - låt oss säga t.ex., helt gripet ur luften - snöstormar kring jul, om man var en enda organisation till att börja med, med tydliga ansvarsfördelningar, organisationsplaner och informationskanaler. Eller?

Annars pratar man minsann om samordningsvinster och effektiviseringar - köper upp mindre företag i samma bransch, och sparkar ett gäng tjänstemän som sitter och gör samma saker. Allt i lönsamhetens och effektivitetens namn. (Även om det väl ytterst egentligen är vinstmaximering det handlar om...) Men stora statliga verk, företag  osv de kommer per automatik att bli effektivare och för oss konsumenter billigare genom att styckas upp, bolagiseras och säljas???

Hallååååååå?!?!?!!!


And don't get me started on Apoteksmonopolet, säger jag bara!!!

Grrr!

Sossarnas kommande fall

De som känner mig vet att jag snarast lutar åt nån sorts värdekonservativ syndikalistisk vänsteranarkism, och rent allmänt är rätt förvirrad kring vad man ska/bör/kan/vill rösta på...

Förra valet var ett elände, och inte har blockindelningen gjort det enklare i år.

Men sossarna, va ...de kommer iaf inte ifråga. I år heller.

Maktfullkomliga betonghjärnor som byggt upp hela det überbyråkratiserade Uchalingen!standardiseringssamhälle vi har idag. Som mer än något annat parti är ansvariga för attacker på kärnfamiljen, kristenheten och individuell frihet. Vars partiledare är kristofob och rent allmänt en av de obehagligare offentliga personer jag vet. Vars ideologi bygger på att alla ska med i samma båt oavsett de vill eller inte. Som med närmast religiös fanatism sjunger sina sånger, viftar med sina fanor och stänger av sina hjärnor...


Puh. Det var en rolig harang att få ur sig!


Jag gillar verkligen inte sossarna, så är det. Det finns säkerligen många med goda intentioner och hjärtan där som överallt annars, men det är mig obegripligt hur man då kan vara kvar där.

Och. Jag hävdar bestämt att inget annat parti får så många oreflekterade vaneröster.


I dagens Boråstidning frågades folk på stan om de bestämt sig än, och en kvinna på 82 svarar: "Jag litar på att det min far röstade på är det bästa"

!!!!!!!!!!?!!!!!!!!!!?!!!!!!!!!!

Minns även en diskussion för många år sedan (när jag var aktiv kdu:are *rodnar*) med en för de initierade antagligen inte särskilt anonym släkting där argumentet för en (s)-röst var: Dom ä arbetarnas parti, å ja ä arbetare, så jag röstar på arbetarpartiet!

Frågor om vad i deras politik mänskan särskilt gillade avfärdades med, igen, samma argument, och nått annat gick inte att få. Och jag tror inte att det är unikt.


Traditionsröstning är ett gissel, oavsett parti. Vad ska vi med demokrati till om folk ändå inte intresserar sig det minsta för vad partierna står för, utan röstar på ett parti antingen för att föräldrarna gjorde det eller på några vaga, slagordsartade grunder utan sakpolitisk koppling?


Och. Jag tror att sossarna får fler röster av det slaget än andra partier - dels för att det känns så, och dels för att de varit så stora under så stor del av 1900-talet, och många som fostrats mer in i ett allmänt ärvande av värderingar istället för ett ifrågasättande eget ställningstagande därför ärvt just sosseröstande.

I takt med att fler tar egen ställning tror jag därför på en mer diversifierad politik, så att säga, där partier blir mer jämnstora och där fler småpartier uppstår och tar plats kanske oxå i riksdagen.

Alltså är sossarnas dagar som störst över. Inte, som en av mina kusiner tror, för att alla som läser på eller tänker efter blir moderater, utan för att de inte länge till kommer att kunna räkna med en stor mängd traditionsröster.


Och inte blir jag så ledsen av en så'n utveckling, inte...


Däremot är det för mig ungefär lika deprimerande att en röst på nått annat än alliansen är en röst på Mona Sahlin som statsminister som att en röst på nått annat än den röd-gröna röran är en röst på en fortsättning av den politik vi har idag...

Kalibers agenda?

I ett par program i rad har nu P1:s Kaliber "granskat" olika kristna grupper och frågor.
Först var det elevorganisationen Ny Generation som fick på pälsen - för den synnerligen märkliga inställningen att man vill hjälpa sina medlemmar dela med sig av sin tro på sin skola. - Men usch, så kan vi ju inte ha det! Skolan ska ju vara icke-konfessionell och värdeneutral!Skumma typer?

...och det innebär alltså att ingen får tycka något där? - eller på minsta sätt försöka övertyga någon annan om att man har rätt? Vi pratar ju alltså inte om vad skolan gjort eller ställt sig bakom, eller vad som hänt på lektionstid i första hand - utan om vad fria skolföreningar sysslat med, visserligen i skolan, men ändå på raster osv.

Gaaaaaaaaaahhhh!

När ska man för det första fatta att kristen tro är till sin natur missionerande - det är inte ett extra tillval, utan del av vad det är att vara kristen!
För det andra kan man ju fundera kring hur värdeneutral skolan faktiskt är? Vi är många som upplevt oss på ena eller andra sättet uthängda av lärare för att vi tror på Gud/Bibeln. Lärare kan t.ex. skämta om "religiösa" och deras barnsliga tro mitt i undervisningen om ursprung, evolution, fysik mm - Och det granskas då aldrig av Kaliber...

Jag hade själv en religionslärare som öppet sa att hon visserligen inte bekände sig till nån religion, men att hon tyckte buddhismen var mest intressant och därför gav den lite extra tid i undervisningen. Jag har varit med om sex- och samlevnadsdagar där det propagerats för abort som en utmärkt lösning på oönskade graviditeter och jag har sett rfsu stå och dela ut kondomer under rubriken "bejaka lusten" (En idiotisk kampanj som bara bevisar att de inget fattar av hur ungdomar funkar - för det enda bestående budskapet i huv'et på tonåringarna blir "har du lust så kör!" - oavsett situation, oavsett grad av nykterhet - och - oavsett kondomtillgång!)
Jag har haft politiskt aktiva lärare som, inte mkt eller ofta, men ändå,  låtit detta lysa igenom i kommentarer osv.
Tröja
Man tillåts ha bandtröjor även för grovt satanistiska band med antireligiösa slagord eller kristendomsfientliga symboler - men det är visst inte så farligt, det är inte vare sig missionerande eller brott mot det värdeneutrala, tydligen?!?!?!?!!?


Nä. Tänk ett steg till, och insikten kommer snart att den värdeneutrala skolan är en myt till att börja med - och att det nog handlar mer om det klassiska problemet - JESUS!

Killen som sa sig vara vägen sanningen och livet, som vägrar låta sig reduceras till morallärare eller socialistisk förebild, som ställer krav, som vill bli efterföljd, inte omtyckt, tillbedd, inte accepterad, och som alltid sticker den i ögonen som vägrar ta hans anspråk på allvar... En lam liten kyrkjesus utan minsta önskan om vare sig tillbedjan eller efterföljelse annat än en begränsad tid i veckan för de närmast sörjande hade inte varit något problem - oavsett hur missionerande man varit om honom. Men en Jesus i vardagen - som är Herre och följer med till skolan - han blir inte poppis...


Nu senast, igår, som ett litet nationaldagsfirande, bestämde man sig för att ge sig på ungdomsförbunden. De är nämligen diskriminerande om de inte propagerar för samkönade relationer... Att ha den religiösa övertygelsen att Bibelns ord fortfarande gäller och att homosexuella relationer därför inte faller inom ramarna för hur Gud menat att sexualiteten ska brukas/avnjutas duger inte som argument, utan det är rättning i ledet som gäller!!

Ungdomsstyrelsen har säkerligen varit mkt medveten om den ungefärliga hållningen ganska länge och antagligen dels haft en förståelse för inställningen och dels nog tänkt att det nog "ordnar sig" med tiden (en inte helt orimlig tro med tanke på hur det låter ibland även i den inomkyrkliga debatten...). Se'n kanske man har tänkt att allt det goda som görs överväger - insett att propagandaverksamhet i HBT-frågor är en tokliten del av verksamheten, om alls någon, och att fortsatta statsbidrag därför inte är ngt problem.HBT-certifierad? ...det kommer jag nog aldrig att bli.
...men nu undrar jag hur det blir - när det blir de som hängs ut om omedvetna idioter utan koll på det de ska ha koll på - när det ordas och vinklas på det sätt som nu skett - då undrar jag om inte pressen kan bli för stor.

Och det är så konstigt. Frikyrkan (för det är mest det det handlar om, även om muslimerna finns med på ett hörn) som var en av de viktigaste kuggarna i uppbyggandet av det moderna svenska demokratiska samhället, ska nu straffas för typ odemokratisk verksamhet...?!

Hela debatten lockar dessutom fram de mest befängda idéer och uttalanden - och som vanligt är det gott om folk som vill hoppa på det jag och andra envisas med att kalla Klassisk Kristendom, och som utan grundläggande kunskap i Bibel och bibeltolkning ändå gör sig till talesmän för vad Gud tycker och om vad som står i Bibeln.

En snabb bloggkoll gav mig t.ex. följande citat: "Ungdomligt oförstånd? Dumhet, dumhet och åter dumhet? Nej, en gedigen homofientlig agenda - som styr en bibelsyn - som styr en teologi - som styr ett sätt att bemöta människan. Jesus Kristus måtte gråta när han ser dessa, de som dels skriker ut hans namn i spelad hängivenhet, för att samtidigt i hans namn trampa på de som är hans minsta bröder." från "Gregorius Rex".
Mänskan menar alltså på fullt allvar att den främsta drivkraften i min bibelsyn och min teologi och tro är "en gedigen homofientlig agenda"!!!!! Har ni hört nått så dumt?


Och för att ytterligare misstänkliggöra oss bibeltroende drar man till med formuleringar om slaveri mm som förutsätter att vi ät totalt oförmögna till tolkning - att "bokstavstroende" (som vi inte ens alla vill kalla oss, kanske) är lika med att läsa som det står, bortse från 2000 års historia, kulturella skillnader och begreppsförändringar - och bara tillämpa rakt av... Ett exempel på detta hittar du en bit ner i kommentarerna på den här bloggen. - Ännu längre ner hittar du sedan min lilla debatt med den bloggaren...


Det är iaf så man börjar fundera lite över Kaliberredaktionens agenda. Vilka motiv de har, och hur trovärdiga de är, egentligen. De har ju haft rapportering om läget på statliga ungdomshem, t.ex. - och många med mig har förfärats...
Men har de lika tveksamma analyser och samma färdiga inställning inför de reportagen som i dem om kristenheten - då vet jag inte hur mycket jag litar på dem i den frågan heller - det kanske är rena paradisen på statliga ungdomshem?!


Helt ologiskt vore det inte...

Jag och Pastor Ulf

...tycker nästan likadant just idag, tror jag...
Han har bloggat om det israeliska bordandet av Ship To Gaza, nämligen, och säger en hel del klokt:

"Hur skulle någon kunna tro att det skulle gå att skicka sex fartyg till Gaza med 700 aktivister och bryta sig igenom en blockad utan att det skulle få mycket allvarliga konsekvenser. Blockaden finns där, vad man än tycker om den, och det är utomordentligt dumdristigt och publicitetslystet att ta sådana risker. Det hjälper inte folket i Gaza utan spelar bara terroristorganisationen Hamas i händerna."


"Skandinaver har nog ingen aning om vilka krafter som är i gång i Mellanöstern  och verkar väldigt naiva i sitt sätt att agera. Man behöver knappast hundratals aktivister för att skeppa mat så det är ingen tvekan om att detta är ett stort propagandistiskt utspel inför media."


"Att nu islamister och vänstern vrålar ut sitt hat emot Israel kommer bara bekräfta vad Israel alltid vetat. Ingen av dessa vill att Israel skall existera och man tar varje tillfälle att hatfullt visa detta. Fartygen gav bara näring till Israelhatet, inte mat till Gazas befolkning. Det var nog aldrig meningen."


Hela blogginlägget hittar du HÄR.

I P1 morgon påpekade också Lisa Abramowicz från Svensk Israelinformation att sex fartyg blivit bordade - men bara på ett blev det våldsamheter och död. Det kan ju tyda på att aktivisterna på det skepper agerade annorlunda än de på de övriga fem - om man nu inte utgår från att Israel medvetet valde att sätta in en sämre, till panik och skjutande mer benägen styrka på just det största skeppet, vilket väl ingen tror?


Det är aldrig ens fel att två träter - utom i Mellanöstern... I svensk media verkar det iaf som om det är melodin för dagen. Att Israel från början sagt att konvojen inte kommer att släppas igenom, att man haft upprepade radiokontakter där man uppmanat/beordrat skeppen att byta kurs, att man skjutit varningsskott och först varnat för att man kommer att ta till våld om så krävs - allt det är liksom borta - det är bara oskyldiga palestinakramare mot till tänderna beväpnade Israeliska soldater det talas om...

Och grundfrågan - problemet - att Hamas vill utplåna Israel  - tigs det också om. Tänk er själva om Danmark hade som politisk agenda att med militära medel utplåna Sverige och svenskarna?! Nog skulle vi stänga Öresundsbron då? Antagligen även för till synes fredliga lastbilskonvojer fyllda med författare och politiker...

Fråntar det Israel skulden till dödsskjutningarna? Nej.


Men har de hela skulden? Är Ship To Gaza-folket oskyldiga som små lamm? Njae, va!

Kvinnodagen

Det är 8 mars idag - internationella kvinnodagen. Så Grattis alla kvinnor, eller nått...
Tidningar å övriga media verkar iaf tycka att det är en stor dag - själv håller jag nog mest med dem som tycker att det är dags att proklamera alla dagar som dagar när kvinnor ska vara jämställda.


Men det är märkligt med det där ordet  jämställd - och vad det tydligen innebär...

Om kvinnor måste agera som män för att få plats - är de då jämställda?

Om kvinnor kvoteras in - är det ett jämställt samhälle?

Om man ska ha "varannan damernas" i allt - leder det till jämställdhet eller till kompetensutarmning?



Och. Till det jag idag funderar mest över:

Borås Tidning idag har ett kort från en kvinnodagsdemonstartion 1974, med stora skyltar om fri abort, och då infinner sig följande tankebana:

Hur kan man å ena sidan häva rätten till fri abort som en jämställdhets- och rättvisefråga och samtidigt denna dag vilja uppmärksamma att 60 miljoner flickfoster aborteras årligen pga att de är flickor?

Man har skjutit sej själv i foten och vägrar erkänna det! Fri abort ledde snarare till ett än mer mansdominerat samhälle, eftersom det ger män möjligheten att låta kvinnor ta konsekvenserna ensamma för deras oansvariga sexualitet. Det ger män ännu en sak att pressa kvinnor om. Och det leder till att man i vissa samhällen - och vi vet att det hänt/händer även i Sverige - aborterar flickor för att de är flickor.

Turkar

Jag har ju nyligen skrivit ett par inlägg med mina empiriskt belagda åsikter om norrmän och danskar, och nu är det turkarnas tur...
Fast nu e det nog mer av en politisk tankebana, kanske...


Turkiet är ett historierevisionistiskt land!!!


1915-23 utrotades 1-1,5 miljoner armenier i Turkiet. Alla vet det. Även då visste man det - Sveriges dåvarande ambassadör skrev hem: “Herr Minister, Förföljelserna mot armenierna hafva antagit hårresande proportioner och allt tyder på att ungturkarne vilja begagna tillfället, då af olika skäl ingen effektiv påtryckning utifrån behöfver befaras, för att en gång för alla göra slut på den armeniska frågan. Sättet härför är enkelt nog och består i den armeniska nationens utrotande.”

Att som turk skriva om detta betecknas som förolämpande av nationen - det är straffbart enligt lag, och dessutom kan man räkna med förföljelse och även att bli dödad av nationalistiska grupper.

Men. Alla vet att det är sant.

Nu har USA äntligen bestämt sig för att händelsen även i amerikansk historieskrivning skall benämnas folkmord - det enda rimliga. Och vad händer?
Minuter efter beslutet meddelar Turkiet att man kallar hem sin ambassadör.

(läs om det här: http://www.svd.se/nyheter/utrikes/usa-utskott-folkmord-pa-armenier_4377507.svd )


Det har snart gått hundra år - och de fortsätter styvnackat att vägra erkänna sin historia. Hur ska de någonsin kunna bli fria från sin nationella skuld, sina sår, sin skam - om de fortsätter försöka skriva om historien?


Det är hög tid att sluta fjäska för turkarna (i betydelsen den turkiska staten) och överallt börja ta med Turkiet på samma listor som Nazityskland, Sovjetunionen och Rwanda!

För både armeniers och turkars skull! Försoning kan aldrig byggas på förljugenhet!


Speditionsavgift, typ 1

- Vet ni vad det är?
Det är vad posten tar betalt för att låta tullen lägga på moms på det jag beställt från utlandet...

Märkligt.
Fick hem mina T-shirts idag, från despair.com, och då skulle de lösas ut, eftersom man A. hade lagt på tull/moms, och B. hade tagit betalt för att göra det. - Irriterande!
Låt oss börja med moms/tull...
Visst - vi kan tullbelägga varor för att t.ex. skydda inhemsk industri osv. Jag fattar poängen. Likaså att man när man importerar från t.ex. billighetsländer får betala olika avgifter vid införseln till landet, också det i nån sorts utjämnande eller skyddande syfte...
Men, egentligen. Dessa tröjor, som inte GÅR att köpa i Sverige, varför är de moms/tullpliktiga? Det är ju inte som att jag snor nåns inkomst på att köpa dem från USA istället för på MQ när de inte finns att köpa på MQ...
Och i vår frihandelsfixerade värld, borde inte sånt trams vara avskaffat till förmån för individens frihet att välja inköpsställe globalt, istället för att vara hänvisad till det smalare utbud som i hemlandet finns att tillgå?
Och att sen betala "speditionsavgift" på det!!!
Ringde posten och undrade vad det var, sa att "spedition" i min ordbok betyder ungefär samma sak som frakt, och frakt/porto har jag ju redan pröjsat till avsändaren, så vad är det jag betalar för?
Fick till svar att det är "internationella överenskommelser...bla, bla...FN....bla, bla....särskild behandling....bla,bla, bla...tull...bla, bla, bla..."

Kort sagt: Eftersom mitt paket inte bara går att skicka vidare, utan måste förtullas, och därmed tas om hand lite extra, och skyfflas mellan svenska instanser innan det når mig, så ska jag betala extra för detta...
Så. Inte nog med att de skinnar mig på moms, som jag tycker borde vara obsolet, de tar betalt för att ta betalt oxå... Gaaaaah! Detta byråkratiland!

Mp kan ge makten åt Sd!

Japp - så tror jag det kan bli efter nästa val!

...inte för att Miljöpartiet vill det - men för att deras agerande nu bäddar för det!

Resonemanget går som följer:

* Mp är det enda egentligen blocköverskridande partiet.
De har alltid sagt att de är gröna - inte röda eller blå. Se'n tenderar de ju att dra åt vänster, men t.ex. i Borås sitter de i styrande koalition med de borgerliga.

* Sd kan mycket väl komma in i riksdagen 2010
Kanske dessutom "istället för" Kd... oavsett det så kan de nog säkra 5% av rösterna...

* Den borgerliga regeringen fortsätter sitt samarbete.

* S, V och Mp har också ingått "allians"


...alltså har vi egentligen två block, och Sverigedemokraterna, att rösta på i höst.

Och blir det då ett jämnt val - säg 47 - 48% vardera till blocken, och resten på Sd - vad händer då?

Jo - vi får ett främlingsfientligt idiotparti som vågmästare i riksdagen!

Eftersom väl ingen lär bryta sig ur före valet ingångna allianser, när man har gemensam valplattform och allt - det blir liksom inte mkt utrymme för förhandlingar och överenskommelser då - inte utan en massa svikna vallöften iaf. Utan de nu klara "blocken" hade man kunnat hoppas på Mp som partner till de borgerliga vid behov...

Och då får vi oavsett vilket block som "vinner" en minoritetsregering beroende av ständig kohandel - och Sd står där redo att förhandla... Lagom lätt att då säga "vi kommer aldrig att samarbeta..." - då blir det snack om realpolitik istället - believe me!

...och kom ihåg vart du läste det först!


(s) och pensionerna

Har slagits av en tanke idag - och jag säger från början att jag inte tänkt färdigt, men it goes something like this:

Sossarna införde ATP:n - bra gjort, typ - men den byggde på att den arbetande delen av befolkningen skulle försörja den pensionerande. En rimlig tanke, i linje med hur det ju egentligen alltid varit - även om man i det gamla bondesamhället osv jobbade så länge man kunde, och inte bara tills man blev 65 (om man nu blev 65...)

Se'n uppstod problemet - att pengarna inte räcker - och därför ska nu marknaden vara garanten för min pension - en riiiiiktigt spännande sits. Så nu är en privat pensionsförsäkring nästan krav om man ska va säker på en vettig pension.

Men. Det jag funderat över idag på morgonen är: Varför räcker inte pengarna? Varför måste vi hoppas på en ständigt växande aktiemarknad för att också kunna hoppas på att leva efter 67, eller 71, eller vad nu pensionsåldern hunnit bli tills det är min tur...?

Kan det vara så att det hade behövts fler i arbete - helt enkelt fler människor i landet? Yngre, arbetande, för att de äldre skulle kunna få nog bara från våra skattepengar... (Vet inte - de e ju hela paketet med kriser, arbetslöshet etc oxå - så kanske fler människor bara betytt fler arbetslösa, men, men - häng med ändå!)

Och varför finns inte fler yngre?

Visst - samhället i allmänhet är ju inte som förr - när man knappt hade preventivmedel och om inte annat så därför fick 14 ungar - men också den politik som förts borde ju påverkat.

Och sossarnas familjepolitik suger. Har alltid gjort. Kommer antagligen alltid att göra. Det är som om de inte gillar familjer och barn överhuvudtaget... Det samhälle som framför allt de byggt, eftersom de suttit vid makten så mycket, prioriterar varken barn och deras behov eller sunda, starka familjer. Det är självförverkligande, jobb, dagis 7-17, utbilda sig färdigt först, abort on demand, normupplösning och bajs för hela slanten - och då är det väl inte så konstigt att det inte längre finns nog med unga människor för att försörja de gamla?

Eller?

...jag funderar vidare - ge mig gärna input!

Obamas plan

...funderar på hur man ska styra ett så korkat folk, kanske?Är det inte patetiskt att stora delar av det amerikanska folket är vansinniga på Obamas planer på en sjukvårdsreform med motivationen att det blir för dyrt och att nuvarande system fungerar...?

Lyssnade på StudioEtt i P1 i eftermiddags, när de gjorde ett inslag om det.

Bl.a. intervjuade de en kille på typ 25 som helt enkelt inte hade råd med en försäkring - vilket hade lett till att han i höstas hade sytt ihop sin egen hand efter att ha skurit sig... Och han är inte ensam - om jag minns rätt nu så är det 40-50 miljoner människor som saknar försäkring och därmed får skuldsätta sig för livet om de t.ex. behöver en operation.

Ingen utom de med de allra fetaste försäkringarna kan veta om den verkligen täcker när det väl kommer till kritan, utan folk drabbas ofta av feta räkningar efter behandlingens slut, när det visar sig att den inte täcktes av deras försäkring - eller så hade de åkt till fel sjukhus, där just deras försäkring inte gäller alls...

Och på grund av rädslan för att bli stämda så överbehandlar läkarna typ alla; dvs ger behandlingar och mediciner som de egentligen är rätt säkra på inte behövs - bara för att ingen ska kunna stämma dem för att de inte gjort allt de kunnat... Runt 25% av kostnaderna är alltså behandlingar som nästan helt säkert inte behövs - som görs bara för att amerikaner är idioter med vana att stämma arslet av vareviga mänska de kan istället för att acceptera att shit sometimes happens...

De står alltså med Världens dyraste sjukvård - och en stor andel av folket har inte tillgång till den, och många, kanske de flesta, kan inte vara säkra på att vara försäkrade för verkligen allt de kan råka ut för, administrationskostnaderna för förhandlingar och pappersskyfflande mellan sjukhus och försäkringsbolag är skyhöga; allt det här vet de om - och ändå är många, kanske en majoritet, mot en reform?!

...och ett av de vanligaste argumenten verkar vara att USA inte får bli en socialistisk stat...

De är lixom kvar i nån sorts kalla-kriget-tänk á la 50-tal, med rabiat kommunistskräck för allt till vänster om typ svenska folkpartiet (å nu va jag snäll - ville nog skriva typ Sverigedemokraterna...) och i sin skygglappade värld står de med händerna för öronen och skriker "la-la-la-la-la-vi har världens bästa sjukvård-la-la-la-la-la" och vägrar ens tänka tanken att något annat system än deras eget kan ha några fördelar alls...

Ibland e de så man tror de anstränger sig för att vi andra ska tro att de är idioter!

Det finns faktiskt folk som tror det!!!

Läste en på facebook som på fullt allvar menade att Obama var antikrist och att det absoluta tecknet på detta var att den specialförstärkta limousine Obama åkte i vid presidentinstallationen hade smeknamnet "the Beast"...

Ska du rösta? - ska jag?

EU-valet stundar, och ska jag vara ärlig så bryr jag mej inte jättemycket - men tycker att jag borde bry mej, och rösta, och tänka efter, och sätta mig in i frågor osv osv etc...

Bra då att nätet finns, så att jag slipper tänka själv...

dn.se har ett test, nämligen, där man får veta hur det är - vad man ska rösta på - smidigt, va?!

Så här gick det för mig:


 Vill du testa och jämföra kan du gå in på http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/vad-ska-du-rosta-pa-i-eu-valet-1.869858 och svara på 25 frågor lite snabbt, så vet du också...

Om det se'n stämmer, och om jag tänker rösta alls, och isf om jag tänker rösta i enlighet med testet - det behåller jag för mig själv...

Tokvänster

Brukar beteckna mig som politiskt åt vänsterhållet - även om jag när det gäller värderings- och familjepolitik är grymt konservativ. Men ibland blir man ju bara knäpp på vänsterstolleriet...

Syftar förstås på den absurda idén att idrotten ska bedriva politik. Att idrottsmän och idrottsintresserade ska straffas för att inte alla är nöjda med situationen i mellanöstern. Att stollar, mest på vänsterkanten, vill försöka hindra Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel.

Som om de är de som fattar beslut om flygattacker och bosättningar - och det värsta är att jag är tämligen övertygad om att demonstranterna är fullständigt medvetna om hur missriktade deras aktion är egentligen. Men de skriker om stoppande av matcherna ändå - för att få medias uppmärksamhet...
Skulle media ignorerat aktionerna skulle antagligen hälften av demonstrationerna uteblivit, eftersom man är väl medveten om att plakatviftandet i sig inte kommer att betyda ett skvatt för Israels politik. Särskilt som Israel redan är så vana vid all skit de får kastad på sig - rättfärdigad eller inte...
Så. Mest av allt är det ett viftande för att övertyga de egna om att kampen består - att vi minsann är enade och starka, blaha blaha; en sorts åsiktsonani - egen tillfredsställelse utan varken nytta eller egentlig påverkan...

Kvalificerat trams, med andra ord!

Fyrkantiga cirklar

I höstas hade jag besök av en gymnasietjej som skrev ett arbete om synen på homosexualitet. Jag förklarade att vi vill med homosexualitet som med allt annat skilja på människan och det människan gör - att allas lika värde och att alla är älskade av Gud inte förändras av att Bibeln, Gud, vi som församling har tankar om hur människan i fråga lever...

Alltså - Bibeln säger att homosexualitet inte är vad Gud tänkt, och som kristen har jag inget annat val än att tro samma sak. Men det betyder inte att jag ser ner på homosexuella människor osv osv - en ibland oändlig diskussion.

Hur som helst så kändes det som hon lixom ville hjälpa mig när vi kom till frågan om att viga homosexuella. Hon letade liksom efter formuleringar eller fallbeskrivningar för att hitta nån sits där jag skulle kunna tänka mig att viga ett homosexuellt par. Och det slutade med att jag sa: "Du kan lika gärna be mig rita en fyrkantig cirkel - för det är inte en fråga om vilja, utan om definitioner. Ett äktenskap kan så som jag utifrån Bibeln definierar det bara ingås av en man och en kvinna - och alltså kan jag inte viga ett homosexuellt par oavsett hur mycket jag står och frågar dom om trohet i en kyrka, lika lite kan jag viga en man med två kvinnor eller två kvinnor med en get..."

Se'n är det väl positivt om homosexuella, liksom heterosexuella, väljer att leva i tvåsamhet och i trohet, men kalla det inte äktenskap, och tvinga inte männsikor att viga mot sin övertygelse!

Så jag är lite ledsen och lite irriterad på det nyss framlagda förslaget - och på RFSL:s kommentarer till det. Det var väntat att ingen skulle lyssna på Hägglund o co, trots att deras förslag är vettigt - symbolvärdet är för stort för att man ska ge med sig - återkommer till det...
Och RFSL kallar att trossamfunden inte ska tvingas viga samkönade par för "legaliserad rätt att diskriminera". Grrr.

Att det ska vara så svårt att förstå att det finns folk av annan övertygelse, att det finns gott om människor för vilka en helig skrift, det må vara Bibel, Koran, eller Bhagvadghita, betyder mer än opinionsläget i Sverige. Och att dessa människor också är värda respekt. Men ibland kan man tro att de enda människor som över huvud taget ska ha rätt att få göra och tycka som de vill är RFSL:are... fattar inte att de inte själva ser att deras aggresivitet bara föder agg.
Och om de nu inte vill att trossamfunden ska få förrätta juridiska vigslar - varför då inte haka på Kd:s förslag ;)

men nej - det går inte för då skulle man troligen inte uppnå att innefattas av ordet "äktenskap". Ett ord som för många - och indirekt för nog de flesta - fått sin definition via en religion. Och då kommer ju den stora frågan: Varför ska det vara så förtvivlat viktigt att få "gifta sig" - att få göra det i kyrkan - att på nått sätt få blanda in Gud i den ceremonin - när man uppenbarligen i övrigt inte är intresserad av hans vilja som den uttrycks i Bibeln...
Ska jag vara helt ärlig tror jag det beror på en naggande osäkerhet inför om det verkligen är OK med Gud att man lever som man gör. Innerst inne känner man en tveksamhet inför om Gud "godkänner" homosexualiteten - och eftersom man så intimt förknippar sin läggning med sitt människovärde, så blir det en tveksamhet inför om Gud "godkänner" mig som människa. Om han verkligen älskar mig.

Och om kyrkan då viker ned sig så gör man människan en otjänst. För att bekräfta människan som älskad av Gud måste inte innebära ett godkännande i Guds ögon av allt vad människan i fråga är och gör. Gud har nämligen inga som helst problem att skilja på sak och person - de problemen är våra, och är nog lika stora för oss i den här frågan oavsett vi är konservativa kristna som uttalar oss om homosexuella eller homosexuella som uttalar oss om oss själva...

Att kräva att få Guds välsignelse uttalad över sin relation i en kyrka är ett sätt att legitimera sig själv. Att lugna alla eventuella tvivel inför om Gud godtar min utlevda homosexualitet. Och det blir egentligen bara en version av att äta kakan och ha den kvar - man försöker ha båda delar - lite Gud för säkerhets skull - men inte för mycket, så att jag måste ta itu med mitt liv.
...och det är en inställning som nog alla måste brottas med, oavsett vilken synd vi håller fast vid - den blir bara så tydlig i den här frågan, och jag återkommer gång på gång till Paulus beskrivning av människorna i den sista tiden, i 2 Tim 3, när han säger: "De älskar njutningar mer än Gud. De bär fromheten som en mask men vill inte veta av dess kraft" Man vill gärna ha med Gud att göra så länge det ger bonus för mig - ger mig rätten att sätta etiketten troende på mig själv. Men så snart Gud kommer med sitt Ord, sin kraft, och vill föra oss närmare - ta oss bortom etiketter och religion och föra oss in i renhet och relation, då stretar vi emot. Då blir det jobbigt. När det inte längre sker på våra villkor, utan på de enda giltiga villkoren - Guds - då vill vi inte vara med längre.

Det här är kärnan i varför man vill kunna vigas i kyrkan, tror jag.

I frågan om samkönade vigslar ställs nu frågan på sin spets, men den gällar alla områden där åsikterna i samhället/media/politik skiljer sig från Guds eviga sanning - Ordet. Det kommer alltid att finnas människor som vill, som kräver, att kyrkan förändrar sig, att hon anpassar sig, att hon låter tiden tolka skriften istället för tvärtom.
Och om kyrkan går med på det säljer hon sig, rear ut nåden, tar av sig brudklänningen och börjar gå på gatan. Då representerar hon inte längre Gud, utan bara sig själv. Då blir hon en kropp utan huvud, utan styrsel, som likt en berusad fjortonåring utnyttjas av varje lysten slempropp med en stark vilja och ingen moral.

Sorg!

Att samhället förändras är en sak. Att det fattas beslut jag inte håller med om är väl inget konstigt. Att det finns folk som älskar njutningar mer än Gud är inget nytt. Att vi alla brottas med att låta Gud verka som han vill i våra liv  - så har det varit se'n Adam, den fånen, stod där och såg på när Eva tog av frukten.
Men att kyrkan - Guds representant på jorden, Kristi kropp, sänd ut att göra hans vilja, proklamera hans livsförvandlande nåd - att hon låter sig så besudlas och förtryckas är en bedrövelse utan motstycke!


RSS 2.0