Fördomar ...eller inte?

Vid det som varit alla barnens, och nu i ett par veckor till är minstans skola har man (äntligen) gjort ngt åt den trånga parkeringen.

...men det tog sin tid.

Det började för typ 1,5 år se'n, med att man höö ner ett gäng träd som sas va ivägen. Se'n kom besked att det var något fel på beslutsgången och att det inte fanns pengar till att faktiskt bygga själva den förstorade parkeringen.

Men nu i vår kom man igång och följande har nu hänt:
* ytterligare lite röjning
* typ en veckas inaktivitet
* Grusläggning och utläggning av stenbumlingar.
* 2-3 veckors inaktivitet.
* Ytterligare en yta blev gruslagd.
* 1-2 veckors inaktivitet
* Asfaltering i omgångar under 3 dagar...
* Inaktivitet i nu typ 3 veckor, men det är visst sagt att det ska målas linjer och P-rutor också...

Man frestas ju att tro att fördomar och skämt om kommunalarbetare som lata och ineffektiva är berättelser ur verkligheten och inte, som jag tänkt, bara fördomar...

För hur svårt kan det vara att göra alltihop på säg, 2 veckor, o va klar, iställlet för att komma och gå i ett par tre månader o liksom aldrig bli klara?!?

Eller finns det nån mer initierad läsare som kan förklara?

Och finns det nån mer än jag som tänker att detta inlägget har goda chanser i tävlingen om mitt tråkigaste inlägg nånsin?

Värdelöst skräp!

På vår lokala MAXI-butik har man behagat skaffa in såna här:
 
 
 
Och det är ju hygieniskt och fint - och förhoppningsvis ser man till vid påfyllning att inget bös från en sorts godis kommer över i ett annat - så blir det allergikervänligt oxå.

Men det suger ju för alla oss som vill kunna ta en av något, som vill kunna plocka dom goaste vingummina (vita, svarta, gröna, röda . i den ordningen), oss som vill färgmatcha och plocka bara blå M'n'M och oss som vill plocka godis i jämna tretal för att underlätta fördelningen av ungarnas lördagsgodis...

Och dessutom erbjuder de bara pappbyttor att ta i - som är såpass stora att den vanliga veckomängden ser pyttig ut - vilket förstås får många att köpa mer - särskilt i kombination med att man inte själv betämmer mängden lika exakt längre. Så trust me - det är definitivt inte bara omsorg om hygienen som drivit fram installationen av dessa monster.

Nä.

Från o med nu handlar vi lördagsgodis annorstädes!!!

Självinsikt

Ibland är mina konfirmander ganska störiga... Vissa bara ska inte sitta bredvid varandra - för då blir det tissel & tassel & pyssel & prassel för hela slanten hela tiden... O häromveckan var det så.

På hemväg funderade jag vidare på det och på ett par andra tillfällen när jag på sistone har funderat på om människosläktet chanserat totalt - utifrån hur 14-åringar betett sig. Jag har varje gång utan förskönande nostalgi kunnat konstatera att jag då iaf inte var så'n när jag var i deras ålder. Att jag t.ex. aldrig skulle fått för mig att trasha en böneplats - slänga runt sittdynor över halva trapphuset och ställa stolarna i hissen... Eller för den delen skräpa ner som en del av dem gör - nonchalant och nästan utstuderat.

Tanken blir lätt "Dagens ungdom! Mutter, mutter, fnys!"

...men där i bilen på vägen hem från konfan insåg jag plötsligt: Det är nog inte dagens 14-åringar som är annorlunda, utan jag som inte riktigt var som andra 14-åringar på tiden när jag var i den åldern...

Men vad det säger om mig låter vi vara osagt.
Och jag tänker fortsätta tycka att 14-åringar kan vara ganska påfrestande även om de lika ofta är riktigt goa oxå...


Är det Uffes fel?

Tänkte tänka högt igen...
För även om jag inte har bloggat på alldeles för länge så har ju varken livet eller tankarna slutat snurra. Och jag antydde för ett tag se'n att ett inlägg i dagens ämne nog skulle komma så småningom...

I (fri-)kyrkan talar vi en del om att välsigna Israel, och citerar Ps 122:6 Be om välgång för Jerusalem! Må de som älskar dig leva i trygghet. Och det är förstås inget fel i det. Inte heller i att upptäcka och förstå vår kristna tros judiska rötter. OM inte annat bidrar det till en bättre förståelse av Gamla Testamentet.Symbol för vad?
Men så känns det ibland som att vi blandar ihop begreppen. Inte minst kan det bli rätt förvirrat på grund av att det finns en stat som heter Israel, och ett judiskt Guds egendomsfolk med samma benämning. Och dessa två är inte samma sak.


Ändå frodas en fascination kring staten Israel. I många trosvissa sammanhang har man haft/har svensk och israelisk flagga som en del av dekoren i gudstjänstlokalen, och konserter med Israeliska musiker har varit återkommande inslag på t.ex. Livets Ord. Vi är många som mer eller mindre reflexmässigt tar Israels parti så fort det bråkas i regionen, och vi när en sorts konspirationsteori om att all rapportering från mellanöstern är så vinklad till Palestiniers och arabländers fördel.

Tror visserligen att det ligger en del i den kritiken, men vet inte om jag tror att det här är lösningen. Program som "Fokus Israel Nyheter" riskerar istället att konspirera åt andra hållet. Att vi strävar efter att bli extrema åt andra hållet skapar faktiskt inte balans - det målar istället in oss i ett hörn. Och jag tror faktiskt inte att det finns nån koppling mellan hur andlig man är och hur mkt hebreiska man talar eller hur stor Israelflagga man viftar med på Jesusmanifestationer.


Just det sistnämnda är väl ett lysande exempel på hur dumma vi kan bli som kristna. Man inser lixom inte att för 99 av 100 förbipasserande förvandlas det som skulle
En pin är OK! ;)
ha fokus på JESUS - trons kärna och stjärna - till nån sorts halvsuspekt politisk manifestation. Det som hos viftaren skapar nån form av fin känsla av att vara på Guds och guds egendomsfolks sida blir för den absoluta majoritet
en av "vanligt folk" alltså en stötesten och något som för dem längre bort från ett möte med Gud - helt i onödan. Så vifta hur mycket du vill hemma i ditt vardagsrum, men låt oss slippa Israelflaggor i framtida Jesusmanifestationer o liknande!!


Den här lätt romantiska bilden av Israel kan nog också ha varit grogrund för de senaste årens växande judaistiska grupperingar. De finns i olika versioner, är olika mycket sektartade och har rört sig olika mycket bort från vad vi brukar kalla mer "klassisk" kristendom. Gemensamt är dock fascinationen inför allt judiskt - språk, mat, musik, kultur - och religiösa regler, som sabbatsfirande och fläskköttsförbud. Nyligen kände sig kanal 10 tvingade att avbryta ett program mitt under sändning på grund av sådan förkunnelse. (Dagenartikel om det här.) En del av dem är också inne på treenighetskritik som mynnar ut i en del märkligt tilltrasslade tankar om Jesu gudom.


Jag kan personligen inte begripa varför folk drabbas av längtan efter lagen och vill lixom bara låsa in dom i ett rum med Galaterbrevet tills dom återfår vett och sans, men det vore kanske inte så konstruktivt. Men att debattera med dem är ärligt talat inte särskilt konstruktivt, det heller. De är så inlästa på ett smalt, smalt område, och vägrar tala svenska, utan använder olika hebreiska ord och termer, vars översättning de och bara de har hela sanningen om, och i värsta fall överträffar de nästan Dan Brown i sina tankar kring konventionell forskning och historieskrivning.


...och nånstans undrar jag om vi hade sluppit åtminstone en del av eländet om inte Uffe hängt upp en vit-blå flagga på väggen för 25 år se'n.


Kanske.
Ps 122:6
Be om välgång för Jerusalem!
Må de som älskar dig leva i trygghet.

Är tomten transa?

Jag ser en rubrik på expressens hemsida, och tanken infinner sig, iaf...
"Ensamma mammor visar tomtens trosor"

...läser folk inte vad de skriver alls innan de publicerar det på nätet, eller?
Men, men - vi kanske ska vara tacksamma - det blir ju mer humor i vardagen på detta sättet. :D

80+94=2.000

Hmmm.
Va på bröllop i Skåneland i helgen.
På Snogeholms slott.

slottet
Detta medförde vissa ovana upplevelser.


T.ex. fick vi bromsa för vildsvin - det var första gången. Har nog överhuvudtaget inte sett ett "live" förut, och är bara tacksam att jag slapp se det på närmare håll.

Var också med om ett "vanligt", d.v.s. inte frikyrkligt, bröllop för första gången på rätt många år. Och fascineras av det eviga skålandet och rent allmänt förundras överSå kan det gå. alkoholkultur... Dels över det självklara i att alla ska dricka - och dels vissas pubertala relation till drogen - fastän de med råge är vuxna. Man blir iallafall mer övertygad om att låta bli. Alltid något.


Den sista nya upplevelsen som jag vill (?) dela med världen är att jag för första gången fått fortkörningsböter.


Vi hade, trots koll på både eniro och GPS lyckats missbedöma vår ankomsttid, varför vi tog en tvärsöversväg och gasade på
lite. Och, minsann, där stog
farbror polisen med en laser och mätte upp 94 på en 80-
Harry Haffa
sträcka, kom ikapp mej på MC, och förärade mig ett inbetalningskort á 2.000 kr.
Inget att bråka om egentligen - var väl medveten om att jag körde för fort, men ändå...
Mitt på lördagen, på skånska slätten, bra sikt åt alla håll, bra väg och ingen trafik - tanken infinner sig ju onekligen att 94 på 80-väg inte egentligen borde va så mkt att bråka om, men, men -tha law is the law, och jag är ett par papp fattigare.
Dyrt bröllop!








Skräp!

Varför är det så skräpigt i dikena?


Vad är det som får, antar jag, normalt funtade människor, som annars slänger skräp i papperskorgar, att hiva ut det genom rutan när de åker bil?


Ty. Även här mitt ute i skogen, över milen från närmsta gyllene bågar, ser man ständigt muggar och påsar från McD's i dikena... Vad är det som är så svårt med att samla skräpet i den medföljande bruna påsen och göra av med den på vettigt sätt när man kommer hem?

Jag bara undrar...

...och spekulerar i att det är folk på väg hem från krogen, lagom dragna, som tar nattamat med sig och sedan i alkoholstinn idioti får för sig att det är roligare att slänga ut det... Men det kanske bara är fördomsfulla, alkoholskeptiska lilla jag som när sådana funderingar.


För alla er andra finns säkert en rationell förklaring.

VM-tider 2

Jodå - jag lever - och det är inte fotbolls-VM som hållt mej borta från bloggandet heller - snarare semestern...
Livet lunkar på lite slött - och att samla tankarna till blogginlägg blir lixom inte av...


Men. Nu tänkte jag dela ett par tankar om fotboll, ändå.
Några matcher har vi följt, sonen och jag, nämligen. Jag kallar det för kvalitetstid, och hustrun fnyser...

Och några frågor infinner sig vid denna sportkonsumtion:

* Vart hittar de domarna? Och vilka regler gäller för vilka som kommer dit? Är det nån sorts kvotering - si och så många från olika världsdelar, eller bara rakt av de bästa? - Man har ju svårt att tro det sistnämnda iaf... Inte minst efter matchen Chile-Schweiz som var absurd.
Nä. Bort med kvotering om den finns och in med domare vana vid spel på denna nivån, som pallar trycket, tempot och filmandet! Och som kan hålla en konekvent, rättvis och begriplig nivå. Vilken domare som helt från Serie A, Premier League eller Bundesliga etc borde göra ett bättre jobb än plantor från Saudiarabien och Mali...
Och. Inför genast videogranskning av avgörande situationer - som utvisningar och (avgörande) mål (måste kanske inte granska om ett 7-0-mål var offside, eftersom det ju just inte spelar nån roll...). Det är ju bara att ha en domare till med tillgång till kamerafeedsen, som har radiokontakt med huvuddomaren nere på plan - hur svårt kan det va?

* Vad hände med rent spel? Har det nånsin funnits? Hörde han den där Kalmarspelaren med alla åsikterna, var det väl, säga att "man måste förstärka alla situationer, annars reagerar inte domaren". Är det inte egentligen samma sak som att säga "Man måste filma för att få frisparkar man inte förtjänar"? Fjolla!
Riktiga män fortsätter springa tills de fått smalbenet brutet! Och att ta sig för ansiktet efter en touch mot bröstet ska vi inte ens tala om. Trams!
Därmed inte sagt att tröjdragningar och armbågningar är OK - och småfult spel med efterslängar och tjuvnyp är ju en del av problemet - utan det ena fanns väl inte det andra. Så grundfrågan e väl just den - Vad hände med rent spel? Finns det lag som faktiskt anstränger sig för att inte orsaka frisparkar? Som instrueras att inte dra i tröjor, som sägs till att kämpa vidare även om de kanske kunde falla lätt? Eller är det utopiskt att tro att sånt en gång var gällande värderingar?


* Finns det kulturella skillnader eller är vi bara rasister? En befogad fråga - som hör ihop med de ovanstående... - Det förekommer ju en del ganska kategoriska uttalanden i såna här sammanhang, nämligen...
Sydeuropeiska och sydamerikanska lag, t.ex. antas filma mer än nordeuropeiska... Lag från gamla östblocket spelar lite småfult, med dobbarn först osv - det vet ju alla. Och afrikanska lag spelar odisciplinerat och simpelt...
Eller?
Jag hör ju mig själv tänka i såna banor, ibland högt, och undrar om det ligger nått i en del av det eller inte...
Det måste ju inte vara fördomar, faktiskt. Det kan ju handla om kultur - vilken anda man byggt i olika delar av världen. Och då vill man ju tro att vi i Sverige mer än på en del andra håll snackar om rent spel osv. Att vi bygger en fotbollskultur där filmande är fjolligt - att vi är lite sådär rejäla, ni vet... Men se'n hör man sånt som citatet ovan och inser att vi är antagligen lika tramsiga som chilenare - eller ivorianer, eller italienare - eller engelsmän...

Och det är trist.

...men antagligen beror även detta på syndafallet.

Bara jag

"Jag ska bara" och "bara jag ska" ställer allt till en hel del förtret, irritation och ondska...

Jag ska ju bara svänga in och posta ett brev - så då kan jag blockera hela in-/utfarten medan jag gör det, oavsett hur många andra som vill in eller ut...

Jag ska bara tjafsa med hon i kassan, så jag får gå före kön...

Jag ska bara svara i mobilen, fastän den kanske borde varit avstängd när jag satt på bion/i möte/på gudstjänst...

Det är ju bara jag som tar upp en familjeparkeringsruta intill entrén ensam i min feta Merca - eller? ...att de flesta andra platserna oxå tas upp av feta medelålders par så att de som faktiskt är där med familj får gå med sina småbarn från andra änden av parkeringen är väl inte mitt problem?

Det gör väl inget om bara jag slänger glasspappret på marken...

Med egot i fokus agerar vi verkligen så korkat, heeeeela tiden. Vi vet att om alla gjorde som vi skulle det bli ohållbart - gäller allt från hur vi i väst lever jämfört med 3:e världen till om vi plockar upp vårt skräp eller inte... Vi blundar liksom för alla andra å tänker att att bara lilla jag gör så här, fast de e lite fel, spelar väl inte så stor roll?

...och så går det som det går - världen går åt pipsvängen medan vi anklagar alla andra istället för att ta itu med oss själva...


"...then I realised how many stupid times a day I use the word 'I'..." (C) Mia Thermopolis

"Allt vad ni vill att andra ska göra för er, det ska ni också göra för dem." (C) Jesus

Förnärmad

Folk e konstiga.
Ett av mina barn har en kompis som barnet ifråga trivs väldigt bra tillsammans med och har så gjort så länge de gått i samma klass. Men varje gång de har pratat om att leka efter skolan så e de nått som inte funkar...


Den andra familjen ska bort, eller kan inte just idag eller ska leka med nån annan...

Men skam den som ger sig. Så barnet frågade igen härom dan. Och fick till svar att den andra ungens mamma sagt att de inte kan leka för att de inte känner föräldrarna - dvs oss...


Är inte det konstigt?


Iaf när ungarna gått i samma klass ett par år och man setts på föräldramöten, luciafiranden, skolavslutningar och flera ggr i veckan vid hämtning/lämning. Va e de för fel på oss? Ser vi så suspekta ut? Eller e dom med i nån sekt?

REA?

En gång var jag i en guldsmedsaffär, på jakt efter något till frun. Minns jag rätt hette/heter(?) affären Ernst Forsell Guld, den låg iaf i Falkenberg, på gågatan...
glasögon
Guldsmeden noterade min vigselring, som är handgjord, och tyckte det var trevligt i sig, men också trevligt med en som, som han sa, "inte blir skev av att man har den på när man cyklar"... Och så fortsatte han att ondgöra sig över den iaf då vanliga försäljningstaktiken kring förlovningsringar: "Hennes ring 1 kr". - Som han sa: "Det fattar väl alla att om hans ring kostar 1000 kr och hennes 1 kr, då får man ju en ring värd 600 och en värd 400..."

Tänkte på det idag när jag läste tidningen och en optikkedja erbjöd 2 par glasögon till priset för ett.


1.795 kr skulle det kosta - men hur ofta behöver jag egentligen 2 par glasögon? Jag kan ju bara använda ett par åt gången ändå... Och med samma logik som hos guldsmeden räknar jag ju snabbt ut att det är ju egentligen glasögon värda 900 kr paret jag får... - Och då kan jag mycket hellre bjuda på lite extra vinst och ge en tusenlapp för ett par - och inte få något "på köpet". Den termen finns ju egentligen inte i verkligheten - eller är det någon som tror att handlarna av givmildhet går back på affären? Självklart tar de igen det någonstans - och då slipper jag hellre låtsasrabatter och extraprylar och betalar mindre pengar till att börja med!


...bara några tankar kring hur det blir när vi överlåter makten till marknaden. ;)

Norrmän

Mitt första inlägg efter sportlov i Väster handlar om det besökta landets innevånare...
Inga norgehistorier må va' sanna - men inte e dom som oss, inte... Å om det är något bra eller något dåligt, vet jag inte egentligen, men det kan definitivt orsaka problem och irritation.
Vi bor på en lägergård när vi är där - Hammeren Leirsted. Förra året hade de vattenskador, så vi fick gå på bajamajor utomhus i 20 minus, men i år var allt OK sa de. Men när vi kommer så märker vi att ett rum, sopm vi räknat med att lägga några st i, fortfarande var en byggplats.


Orsak? Pengarana hade tagit slut. Må så vara - men man kunde ju tänkt sig en förhandsinformation till hyresgäster, eller? - Men ikke - ty norrbaggen rycker på axlarna och tänker att det nog funkar...


Vi borde kanske haft det i bakhuvudet när vi litade på vår värd när han sa att den kortare vägen till backen, den tvärsöver, gick alldeles utmärkt att köra. Att den tidigare år av de som kollat (matpersonal) bedömts som för smal måste berott på att de var mer snö då menade han... " De är inga problem - der går busser å lastbiler hele tiden - det är inga problem till å mötes"



Om vi säger så här: Norska bussar och lastbilar är vääääldigt smala!


Nu fick vi inte möte - men annars hade det kunnat bli spännade, ty nån hade ju fått backa på den slingriga, snöiga skogsvägen...


På nått sätt påminner det mej om vad jag hört om en del afrikanska kulturer, där det är mer oartigt att inte ge något svar alls än att ge ett felaktigt, vilket t.ex. när det gäller frågor om vägen kan ge rätt spännande resultat...

Kejsaren är dåligt klädd

Naken kanske han inte var.

...men långt från fullt påklädd. Eller åtminstone hade han dåligt på fötterna.

Inte så att det egentligen var nått större fel på det han ville ha sagt eller faktiskt sa, men hur han tog sig dit... Användandet av vilka texter som helst som språngbräda med ett multum av allegoriska övertolkningar utan sammanhang eller konsekvens är inte OK, oavsett hur angeläget budskapet om att tidens slut närmar sig är.

Men använd rätt stil (lite Israelromantik, återkommande inslag av 1800-talssvenska, och ett flitigt användande av ordet profetisk t.ex.), bli rörd på de rätta ställena, och prata om nått som många är nyfikna på, så märker ingen, tydligen, att argumenten är ganska tunna, exegetiken kass eller i bästa fall märklig, och framställningen egentligen ganska rörig...
HC Andersen var även än framstående exeget, kanske...
Det är väl för märkligt att de mest pålästa predikanter så ofta är så slarviga med Bibelordet att man undrar om de ens hört talas om ordet "exegetik"... Vi har i våra pingstled en tradition av s.k. pentekostal bibeltolkning som innebär att (cyniskt uttryckt) det jag får för mig att en text betyder när jag läser den, det är vad den betyder.

Och utan att dissa Andens tilltal och hjälp i Bibelläsningen, så låt mig ändå påstå att det kan gå, och alldeles för ofta går för långt! All normal logik stängs lixom av, och Bibelord misshandlas och rycks ur sammanhang, med hänvisning till tilltal eller profetisk insikt på ett vansinnigt sätt. Man berövar dem all betydelse för deras samtid genom att ge dem en obskyr och långsökt betydelse i vår tid utan koppling till dåtid alls, och sedan säga "det här betyder att"..."

Visst. På ett sätt är det viktigare vilket budskap folk "hör", i betydelsen uppfattar, minns, tar med sig, än hur perfekt vägen dit är, och visst har jag själv som predikant säkerligen många ggr gjort misstag eller varit slarvig. Men. Det är ju liksom OK bara så länge ens slutsatser och budskap, ens intention och avsikt är OK. Då gör det ju inte så mkt om vi missar eller använder bibeltexterna fel/övertolkar dem osv - det blir liksom nått bra av det ändå...

Men när vi bygger en kultur där det då är FEL att kritisera eller analysera vad som "faktiskt" sägs och hur relevant bibeltolkningen egentligen är, hur bra på fötterna talaren utifrån sina texter egentligen har för sina slutsatser, punkter och poänger; då gör vi oss känsliga för vilka virriga irrläror som helst.
Då har vi liksom inga argument mot den som med samma typ av textutläggning, samma ganska lösa och fria tolkning, kommer fram till poänger, slutsatser, läror som inte alls är sunda, bra eller bibliska. - Han har ju Bibeln på sin sida! Iaf enligt honom/henne själv, och eftersom vi vant oss vid att inte tänka när vi lyssnar, inte analysera argument eller bibeltolkning så kan vi inte sätta nått emot, utan riskerar att luras...

Fråga sektmedlemmar! Tror du de gått med i gruppen för att de uppfattade undervisningen som mer eller som mindre bibelförankrad?

Jag är hjälplöst analytisk - troligen för mycket. Det vore skönt att kunna stänga av oftare och bara "ta till mig det goda", och inte plocka sönder allt jag hör. Jag har (för) höga ambitioner för mina egna utläggningar, det jag drömmer om är att Ordet ska tala - att jag ska få vara mest bara en översättare in i nutiden, som gör en gammal, gammal text relevant och applicerbar in i den vardag där jag och den som lyssnar befinner sig.
Jag känner inget enormt behov av att hitta nått nytt, nån dold "profetisk" innebörd eller symbolik i texten - jag tror att det budskap som en gång avsågs duger idag också och att berättelser om livsöden i första hand är berättelser om livsöden. De behöver inte ha en dold symbolisk mening för att ha något att säga oss och använder vi dem som bilder ska vi säga det - inte att vi fått profetisk insikt i ett djupare budskap mellan raderna - det senare kallas gnosticism, nämligen...

Ibland undrar jag om jag verkligen är pingstvän...
Om det istället är mig det är fel på. Jag är nog för kritisk, självgod, oandlig, teoretisk och allmänt felnavlad för att min åsikt ska räknas. Så. Jag antar att jag i fortsättningen bara ska vara snäll, tyst och okritisk. Le glatt och bara betänka vad nån vill ha sagt, aldrig vad de faktiskt vid närmare eftertanke, eller i förlängningen, säger.

Sur

Idag är en dag när jag mest vill säga pffffrrrrrrthhhhhhh! till allt å alla... Å en av de få saker som då kan få mig på aningen bättre humör är svart, svart humor - och en favoritkälla till sånt är www.despair.com - var inne där idag och beställde T-shirts, s.k. "Despairwear", men tillåt mig även att nedan dela några guldkorn därifrån - med förbehållet att jag har full förståelse för att inte riktigt alla tycker det här är lika kul som jag tycker det är...

...men det är erat problem.

Denm första jag såg - föll direkt!
Ljuvliga framtidstro!

Men visst är det sant!
Insiktsfullt, och träffande illustrerat dessutom...

That's the way it is!
Yep. Så ere.

Hmmm...
När man ser besökssnittet, och läser en del av sina egna inlägg så e de inte utan att man känner igen sig i det här också...

De va inte så jag menade, eller...?

Inför nyåret pratade och skrev jag om att vila i Guds händer - att ta emot allt som möter en, roligt som tråkigt, gott som ont, som saker som "samverkar till det bästa", enligt bibelordet "För den som älskar herren samverkar..."

Låt mig inför framtida uttalanden härmed göra klart att jag inte sa det för att jag längtade efter lite elände, om du trodde det, Gud...

Det vore trevligt med en förklaring så småningom, bara så du vet det, på varför:

...Garageporten skulle kärva på nerväg för första gången på 5 år just när jag hade pizza i händerna och extra bråttom in, och bli stående halvöppen.

...det skulle va så illa kallt just den natten.

...vattenmätare + 3 kopplingar skulle frysa sönder.

...allt detta skulle hända på en röd dag, när mokarna är extra dyra, och svårtillgängliga.


Å andra sidan:

...Inga rör inne i några väggar gick sönder (vad vi vet...)

...Rörmokaren kom faktiskt ganska snabbt.

...det blev inte mycket läckage - och inga vattenskador.


Å så undrar jag hur du menade när du dessutom lät det hända på en dag när bibelordet i min andaktsbok var Jes 43:2 "När du går genom vatten är jag med dig, vattenmassorna ska inte dränka dig."
Skulle min dag vara som min andaktsbok hade vi väl kunnat ta det när texten är Ps 23:5, t.ex. "Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden. "

Men, men, mkt kunde varit värre - men man kan väl få undra?


Hantverkarsvenska

De har ett eget språk, de händiga männen i sina firmaägda skåpbilar...

"Jag ringer dig nästa vecka" betyder t.ex. "Jag ringer igen om 10-14 dagar, efter att ha fått minst två meddelanden på mitt mobilsvar"

"Då var det klart" betyder "Vi ses snart igen"

"Jag kommer förbi under dagen och fixar det" betyder, uppenbarligen, "Kanske imorron, och jag tänker inte meddela om det inte blir av idag - det blir mer spännande så, eller hur?!"

Skulle haft besök idag, igen, blev jag lovad i morse - har därför jobbat hemifrån, inte duschat, inte kopplat upp mig, haft telefonen med på dass och till brevlådan. Allt för att inte missa samtalet om rörmokare på ingång.

Har det ringt?

Har det kommit nån?

Näpp.

Det är väl för märkligt med en yrkesgrupp som så konsekvent bekräftar varje fördom man har om dem...

Hur gammal e man?

Ålder har väl alltid varit relativt. Man har jämfört sig och tänkt "yngre än hon där är jag allt, i alla fall. Ha!" eller "Jag ser fräschare ut för min ålder än vad han gör. Pilutta!".

Men har det nånsin varit så relativt som idag? Man är inte äldre än man känner sig är mantrat för nutiden. Och kanske just därför blir man lätt åldersnojig - lite småskrämd för den ju egentligen otroligt naturliga process som åldrande är.

Och vi vill va tonåringar i evighet allihop - fastän begreppet tonåring bara funnits i max hundra år - innan dess var man först barn, se'n vuxen. Punkt. Kanske är det för att vi inte vill bli vuxna som vi inte vill åldras - eller är det tvärtom?

Själv lider jag inte av att bli äldre, egentligen. Däremot av de förväntningar som det känns som medföljer det ökade antalet år... Man ska lixom bli någon annan från det att man är 20 till det man är 40. Och det vore väl märkligt om man var precis densamme, men vore det inte ännu märkligare om man var en helt annan?

Och nu på sistone har jag ibland börjat känna mig medelålders...

Man kommer på sig själv med en massa märklig nostalgi, man upptäcker alldeles för inrotade vanor, och en sorts bekvämlighet, en typ uppgiven nöjdhet, som man bara inte VILL ha, ändå hittar man den där, i sitt lömska bakhuvud. Man bara, som det känns, plötsligt, ÄR en person man aldrig trodde man skulle bli, och som man i sitt inre inte tycker eller tror att man är - men kommer på sig själv med att vara ändå...

...vem ska befria mig från denna dödens kropp? - som Paulus sa, typ...

Finnar

Jag har till och från problem med finnar.

Inte män från vårt östra grannland - även om de säkert kan vålla besvär, de oxå, vad vet jag... Iaf om vännen mr X har rätt, som sa, apropå finska män: "Tjänslor?! Jak behöv int nå tjänslor - Jak har Kniiiiv!"
Inte heller har jag besvär med finskor - även om mina e lite sladdriga i sulan... (pappaskämten flödar, jag vet, och tillåter mig att njuta...)

Men med såna där plitor som borde höra tonåren till har jag konstiga besvär.

Man kan ju tycka att man skulle slippa dem när man är närmre 40 än 30, men icke! Och när de kommer nu för tiden så kommer de på de märkligaste ställen. Senast på höftbenet - eller iaf på huden utanpå höftbenet, precis i kläm för bältet. Irriterande!

Sedan tonårens finnproblem gått över har de, iaf som det känns, mest dykt upp just på märkliga och svåråtkomliga ställen. Eller vad sägs om: Fotens ovansida, knäskålens nederkant, underarmarna, i näsan, i öronen, ljumskarna, mitt på huv'et och lårets baksida.

Vad beror detta på, och är det bara jag som är drabbad, eller är detta något som hör den väntande medelålderns allmäna förfall och krämpor till?

Naturen vill oss inte väl, helt enkelt!
Da truth!
....nej, serien handlar inte om finnar, men den kan väl va kul ändå!

Badrumsförvirring

Vid 8-snåret fick jag bråttom till dass... - Inga detaljer, men att käka halstabletter dagen lång gör inga underverk för magen...

Har lagom kommit in när jag börjar höra röster...

Nån som pratar om att nyckeln inte passar.

Inser att radion kan det inte va, och att det kommer från hallen... Så. Ut dit går man - och där står ett par hantverkare och frågar efter badrummet...

Jag: Öööh, det är hos grannen. [det har iaf sprungit hantverkare där ett par da'r...]
Dom: Jaha, för nyckeln passade inte, men det stog 39 på den...
Jag: Det här är 39B  - det står ganska tydligt på fasaden...
Dom: Ja, vi såg det, så vi tänkte det var här...

...sorti hantverkarna, enter eftertanke:

Seriously - vad höll de på med?

1. Grannens hus har en skylt det står 39 på
2. Vi har en där det står 39B
3. De upptäcker att nyckeln inte passar.
    Vad gör de då? - Ringer nån?   Knackar på?   Använder ringklockan?
4. De kollar, och upptäcker att dörren inte är låst...
    Vad gör de då?
    Ringer på? Knackar? Ringer sin uppdragsgivare?

...Näpp - de går glatt in!

Just då va jag mest paff, men i efterhand e jag faktiskt lite sur - tycker det är grymt dålig stil!
...särskilt som de egentligen inte bad om ursäkt - det var mera typ "ojdå, hoppsan - då går väl vi..."

Eller?

Traditionalist eller feminist?

Verso...reagerade oväntat starkt på en annons i morse.

Intill en bild, liknade den här intill i det att den föreställde en Toyota Verso, stod att åkdonet ifråga var utsett till Årets Familjebil 2009.
Av vem, undrar man ju då, lite spontant...

Jo. Av 10 motorjournalister. Alla män...

Är det konstigt att reagera på det eller?

Å jag blir inte klok på mej själv heller apropå vad det gör mig till att jag reagerar...

För på ett sätt så borde det ju egentligen anses jämställt att även män kan uttala sig om hur en familjebil ska vara. Att typ kräva kvinnors medverkan i en dylik panel kan ju framstå som könsrollsstereotypt...

Å andra sidan känns det knepigt att inte ha med en enda kvinna, eftersom vi tenderar att se lite olika på vad som gör bilar bra - iaf hemma hos oss...

Men, men, det är klart - dom är säkert experter - och då har dom väl rätt oavsett kön...

Tidigare inlägg
RSS 2.0