Vill vi veta allt?

Har på sistone (igen) funderat på det där med kunskap...

På om vi vet för mycket nu för tiden.

Har ni tänkt på hur det t.ex. låter inför ett val? Man pratar i media om hur olika uttalanden och händelser kommer att påverka utgången - hur det kommer att få "väljarna" att tänka, och i förlängningen rösta. Och vilka lyssnar? - Väljarna...som förstås påverkas av att höra hur de påverkas. Hur de påverkas av att höra om hur de påverkas vet kanske ingen exakt - men det blir en rundgång - en sorts navelskådning - av det hela!

Och ingen ser en film utan att ha googlat den, kollat IMDB och sett trailern. Man läser på nätet om sina krämpor - och tycker läkaren - när man väl går dit - att det är ngt annat än vad Google säger, så protesterar man... Vill det sig illa så har man dessutom INGEN käll- eler självkritisk förmåga, utan både vad det gäller hälsa och historiska och vetenskapliga fakta så accepterar man de mest befängda konspiratoriska och långsiktiga idéer som fakta.

Vi har vant oss vid att alltid, överallt, veta allt.

Och det finns en sorts hybris i det där. Vi tror liksom att det ska vara så. Tror oss om att ha koll också på det som det inte går att ha koll på. Saker som Guds existens - som inte är en mätbar storhet - behandlas som något som ska bevisas, vetas - både av troende och av ateister. Och saker som evolutionsteorin - som har en del hål, även om den har många bevis också - blir också ett "faktum", något vi "vet".

Och alla tror att de själva vet allt - och slutar lyssna på auktoriteter. Man kan på fullt allvar gå i debatt med de mest pålästa och högutbildade med argument som "...tycker du, ja!". För kunskapshybrisen i kombination med samtidens farsot - individualismen - gör att ingen ju behöver ha ngn auktoritet utanför sig själv och wikipedia...

Det enda vi inte längre vet är hur man säger "jag vet inte"...

Och vi har fått för oss att kunskap alltid är bra.

Men kunskapens träd var "på gott och ont". Det finns baksidor. Det finns frågor vi kanske inte ska söka svaret på, eller någonsin kan få svar på. Jag är till exempel inte säker på om forskare bör ge sig in på livets byggstenar som i stamcellsforskning och genmanipulation - inte omedveten om potentiella fördelar, men skeptisk till om vi verkligen VET vad vi ger oss in på...

Och.

Områden som kräver en viss ödmjukhet. Där vi kan ha en uppfattning, visst - men också acceptera och respektera att andra tycker, tänker, tolkar annorlunda. Där vi måste inse att inte allt går att veta.

...så vitt jag vet, iaf...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0