Rättigheter?

Det talas för mycket om rättigheter nu för tiden!
Dels i relation till hur mycket det talas om skyldigheter - det växer upp en generation idag, som har väldigt klart för sig vad de anser sig ha rätt till; vad "samhället" ska ordna, bekosta och tillhandahålla. Men de verkar inte ha lika klart för sig att de själva ÄR det där "samhället" i någon mån...

En del av det hör väl ungdomen till och växer bort med åren. Man drabbas förr eller senare av verkligheten, liksom, så det må vara en trend att hålla ögonen på - iaf för oss som försöker uppfostra ungar, men annars kanske en evig företeelse som har mest med skillnader mellan barn och vuxna att göra. 

Men det hävdas ju att vi idag lever i "det infantila samhället", där ingen vill bli eller vara vuxen fullt ut. 
...och nog ligger det något i det. Och följderna blir en massa trams...


Idag, på expressens sajt, kan man läsa apropå att det tills vidare fortsätts med tvångssterilisering av dem som byter kön att "Barn är en tillgång, och alla människor har rätt till biologiska barn." och KD-politikern ifråga, Maria Hansson Nielson, säger också "Jag måste respektera mina partikamraters åsikter, men jag tänker inte acceptera att alla människor inte har rätt att skaffa barn".




Nu ska vi börja med det mest absurt uppenbart absurda:
BARN ÄR INTE EN RÄTTIGHET!
Barn, om man får dem, är en gåva. Något man får, något man kan försöka få, något man kan längta efter, och anstränga sig för att "få" - men aldrig aldrig något man "skaffar". Det är ett sjukt språkbruk som smugit sig in, att man "skaffar" barn. Men det är inte konstigt, om man betänker hur debatten går - inte minst när det gäller just HBTQ. Minns att ett homopar i en DN(?)-intervju för ett antal år sedan sa: "vi ser ingen anledning att låta biologiska faktorer stå ivägen för vår längtan efter barn" (ungefärligt citat).
Det är ju som att säga att "jag är visserligen född med ett förståndshandikapp, men jag ser ingen anledning att låta det hindra min längtan att bli professor i teoretisk fysik". Ibland MÅSTE vi faktiskt acceptera att vi inte kan göra ALLT - att det finns begränsningar beroende på våra förutsättningar och våra val. Ibland suger det - för att man kanske t.ex. valt något förhastat som straffar sig senare - men tills någon konstruerar en fungerande tidsmaskin så är det något vi har att leva med! Ett homosexuellt par kan inte få biologiska barn och jag kommer inte att bli konsertpianist - det saknas grundläggande förutsättningar i båda fallen.

Ibland undrar jag om den levnadsvisdom som saknas mest idag är förmågan att helt enkelt gilla läget... Att acceptera att man inte alltid kan få och ha både och, både äta kakan och spara den, både könsoperera sig och inte göra det...

För: -och nu går vi tillbaka till citaten och expressenartikeln:
Med all respekt för människors känslor och allvarliga kamp med sin identitet, sånt som leder fram till ett könsbyte. Jag kan inte sätta mig in i den sitsen, utan får bara lov att acceptera hur folk känner det, och även om jag har mina frågetecken så har jag nån sorts hopp om att det har de som utreder inför könsbyten också, så att det sker på ett seriöst och bra sätt.
Men. Jag bara förstår inte grejen - och jag tror inte jag är ensam om det...

- Man vill byta kön, för att man hela sitt liv varit en man instängd i en kvinnas kropp (hela det där queerteoretiska resonemanget kring kön som konstruktion osv är iofs egentligen värt ett eget blogginlägg, ty det säger också en del om vår tid - men vi tar det en annan gång) och man talar om operationen/könsbytet som en befrielse och ett förverkligande. Att äntligen få bli den man är...Ingen rättighet!
...men man kräver rätten att fortsätta vara kvinna i betydelsen att man ska kunna föda barn????

Då är det ju inte man man ville bli - för män kan inte föda barn! Lessen att vara den som krossar illusionerna - men det har faktiskt varit ganska allmänt känt i ganska många år att så är fallet! Googla det om du inte tror mig - och ja, jag vet att det har hänt - men det var ju just en könsopererad det handlade om, så det är irrelevant.

...för mig framstår det bara vilset och förvirrat. Vill man verkligen bli man vill man väl bli det fullt ut, eller? Annars är det något annat man vill bli - och då kanske vi skulle börja kalla det för något annat också... Om den som opererades till kvinna krävde livmodertransplantation för att kunna föda barn så kunde jag förstå det, likaså om den som blivit man ville ha egen spermieproduktion för att kunna befrukta en framtida partners ägg. Men det det nu talas om - att vilja byta kön, men ändå inte - det bara övergår mitt förstånd!

Sorry, men så e de.
Nån kanske kan förklara det så att jag begriper, försöker vara öppen för det - ty begripa kan man göra utan att nödvändigtvis hålla med - men än så länge bara suckar jag åt hur förvirrat allt är.

(när jag förhandsgranskar detta så är det olika storlek på texten - ursäktar mig och skyller på att blogg.se visst inte fixade att jag klistrade in text från expressen...)

Kommentarer
Postat av: Marie Breskic

Christer Björkman fick en gång en fråga av tågtidningen Kupe. Det var under debatten som föregick lagen som öppnade upp adoptionsmöjligheten för samkönade par. Kupe frågade om inte Christer (välkänd homosexuell, för den som inte kände till det) längtade efter barn och ville adoptera. Svaret: "Blotta misstanken om att barnet kunde fara illa får mig att avstå." Se där! Ett svar de nog inte ville ha! En vuxen människa som tar steget och tänker på barnet självt och inte på sina "rättigheter". (Paradoxalt nog gör det nog honom till bättre föräldramaterial än många andra).

2012-01-15 @ 16:08:34
Postat av: Bitte Assarmo

Otroligt väl uttryckt!

2012-01-15 @ 18:26:14
URL: http://bitteassarmo.wordpress.com/
Postat av: Bloggaren själv.

Man tackar för kommentarerna - här o på fb...

2012-01-15 @ 18:36:16
Postat av: Linda Sköldenström

Hej!

Long time... Bra inlägg! Skönt att höra att du i ditt tyckande och tänkande inte är dömmande utan är öppen för att diskutera. Håller med det du skriver, men är mest tacksam för den mjuka attityd du lägger i orden. Så många är så hårda och dömmande idag... Tack!

2012-01-22 @ 06:24:49
URL: http://linda.skoldenstrom.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0