Självinsikt

Ibland är mina konfirmander ganska störiga... Vissa bara ska inte sitta bredvid varandra - för då blir det tissel & tassel & pyssel & prassel för hela slanten hela tiden... O häromveckan var det så.

På hemväg funderade jag vidare på det och på ett par andra tillfällen när jag på sistone har funderat på om människosläktet chanserat totalt - utifrån hur 14-åringar betett sig. Jag har varje gång utan förskönande nostalgi kunnat konstatera att jag då iaf inte var så'n när jag var i deras ålder. Att jag t.ex. aldrig skulle fått för mig att trasha en böneplats - slänga runt sittdynor över halva trapphuset och ställa stolarna i hissen... Eller för den delen skräpa ner som en del av dem gör - nonchalant och nästan utstuderat.

Tanken blir lätt "Dagens ungdom! Mutter, mutter, fnys!"

...men där i bilen på vägen hem från konfan insåg jag plötsligt: Det är nog inte dagens 14-åringar som är annorlunda, utan jag som inte riktigt var som andra 14-åringar på tiden när jag var i den åldern...

Men vad det säger om mig låter vi vara osagt.
Och jag tänker fortsätta tycka att 14-åringar kan vara ganska påfrestande även om de lika ofta är riktigt goa oxå...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0