En i taget, tack!

Ringde vårdcentralen igår morse, lite för säkerhets skull, eftersom det ju är stängt i helgen...

Har nämligen hostat, snörvlat och varit hängig några dagar nu, och haft ont i halsen som inte gett med sig, o funderade därför på eventuell halsfluss uppepå allt annat. Fastän jag just inte haft nån feber att tala om, men så har det varit för mig förut. Jag la fram denna teori för sköterskan som svarade, och undrade om jag borde tittas på.

Jag fick till svar att har man inte brukar hosta och snörvla av halsfluss - alltså var jag antagligen bara förkyld.

Så må va fallet - men vad hindrar att man har flera sjukdomar/virus/bacillusker samtidigt? Det måste välan för i allsin dar gå att va sjuk på flera sätt samtidigt?

Hur förklarar vi annars Alexander Bard?

Bifogar mobilkort på svalget, så kan ni ju bedöma själva...

Lite rött är det väl?

Bibeln är bara en bok

Hajade du till nu, du som tror på Bibeln?
Schleten bibel!...tänkte väl det. Ändå är det ju på sätt och vis sant. Pappret, pärmarna, trycksvärtan, bokstäverna i sig är ju inte annorlunda än de i någon annan bok. Budskapet är livsförvandlande, upprättande, frälsande - men själva boken är ju på ett sätt bara en bok.
Få hävdar nog idag en bokstav-för-bokstav-inspiration ens bland oss som ändå i någon form är "bokstavstroende", utan vi är medvetna om de mänskliga sidorna i texten och att den för att förstås rätt idag behöver tolkas - läsas utifrån sin tids kulturella och sociala sammanhang osv. Ändå känns det lite knepigt att säga "Bibeln är bara en bok".

Tänk då på muslimerna. Som faktiskt tror på en bokstav-för-bokstav-inspiration av Koranen. Den är i sig själv helig för dem på ett helt annat sätt än Bibeln för oss kristna. Den är snarare inkarnerad än inspirerad och kan egentligen inte översättas - bara "tolkas" - till andra språk än arabiska.

Så när Terry Jones, den stollen, bränner Koranen, och sedan ställer sig oförstående inför reaktionerna i bl.a.Knäppgök! Afghanistan, med flera döda som följd, och säger "vaddå?! Jag har ju bara bränt en bok" - så gör han sig mer än lovligt dum. Eller så är han så inskränkt opåläst korkad att han menar precis vad han säger.

Man kan ju bli så märkligt blind av att ha sanningen, nämligen. Och då menar jag det inte på något vis ironiskt, som "...av att tro sig ha sanningen" eller så... Utan: Vi kristna som har kunskap om vägen till Gud, som har tillgång till Guds Ord och som tror på Honom som säger sig vara SanningEN - vi blir ibland lite blinda för att andra inte tror som vi.

Lite respektlösa. Vi lägger våra normer, vår insikt, vår tro, som mall över andras, och förväntar sig att de ska tänka som vi gör. Som med Koranen och Pastor Terry - att ta med sig vår syn på Bibeln som på ett sätt "bara en bok" in i en debatt om koranbränning är inte bara respektlöst och okunnigt - det är direkt dumt.
Men vi gör så. Säger t.ex. "man ska inte göra si eller så, för det står i Bibeln" - som om det vore ett argument för den som inte tror på Bibeln! Då kanske vi behöver först förklara varför Bibeln är värd att lyssna på öht...

Nånstans måste vi kanske börja om. Möta människor där de är, i de frågor som de redan har, komma till mötes, inte komma uppifrån.

Det handlar inte om att urlaka budskapet eller om att vi ska sluta citera Bibeln - men gång på gång förväntar vi oss respekt och tilltro utan att ha visat något av det själva först, och då är vi kvar på Korsriddarnivå vad gäller respekten för andras liv och tro - och det är inge' bra...

Tycker jag.

Lite metal-aid...

Meddelar bara härmed er som har missat det, att det ganska nya kristna metalbandet Golden Resurrection gjort en "hjälp-låt" för Japan. Kanske lite cheesy, men inte så pjåkigt - se, hör, och bedöm själva:

Paulus och jag.

Min broder P, som skrev 25% av Nya Testamentet, skrev en sak en gång som jag funderar på då och då.
Såhär skrev han, i 1 Kor 9:27: "...jag vill inte predika för andra och själv komma till korta."


Sammanhanget är att anstränga sig till sitt yttersta för att nå ut med budskapet om Jesus - att göra allt, vara allt, offra allt.

Och det måste väl vara ett bibelord som varje predikant bryter mot. Nu är det ju inte ett bud eller en befallning på det sättet, utan bara ett uttryck för en föredömlig livshållning. Men ibland känns det som att vi som predikar lägger det som mall eller krav över oss själva - eller som att andra gör det...


Och nu ska jag avslöja en yrkeshemlighet: Predikanter är inte perfekta. De heller...

snyggingKlart vi predikar för andra - och, för den delen, oss själva - och ändå kommer till korta! Skulle vi upphöja den principen till lag tror jag inte det skulle bli särskilt mycket predikat alls. Skulle perfektion vara ett krav skulle iaf alla ärliga pastorer, predikanter och präster avgå direkt. Vi vet det här - och kanske att vi brottas mer än många andra med frågorna kring vilka vi är och hur vi lever - just för att vi vet att vi förväntas "inte komma till korta". - Kanske är det därför en annan broder skriver: "Mina bröder, bli inte lärare allesammans, ni vet att vi får en strängare dom" (Jak 3:1) Och det kanske är därför jag har hört mer än en pastor säga att han avrått sina barn från att bli pastorer...

Och när man vet att det är så, då är det skönt att veta att det inte är jag som är budskapet. Det är inte vad jag tycker eller har upplevt som är sanningen. När jag förkunnar står jag på Ordet, och Ordet är sant, Ordet påverkar och Ordet ger liv - gör allt det där jag ändå inte kan göra och är allt det där jag inte kan vara.

Se'n är det ingen ursäkt för nå'n form av slapphet.

Och broder P må ha sagt: "Ta mig till föredöme, allesammans" (Fil 3:17).
Men där är inte jag.

Och den dag jag tror något annat undrar jag om jag är lämplig som föredöme alls, faktiskt...

RSS 2.0