Gulsvart!

Efter att ha väntat se'n 87 på att få se dem på riktigt, allihopa tillsammans var så väntan över i torsdags, när STRYPER äntrade Trädgår'ns scen...

Har sett dem i 3-mannaversion med gitarristen Oz på sång typ 90 eller 92, men det var inte riktigt samma sak, och senast de var i landet var det med "fel" bassist, och jag hade förhinder...

 Men nu så.

Var det då värt väntan? Var det bra? Höll de klass? Röjde jag som om jag var 17 igen? Var det allsång på hela låtarna? Körde dom (nästan) bara favoriterna?

Ja.

Finns inte mkt mer att orda om - med tillägget att det är imponerande hur Michael Sweet, 47 i år om jag minns rätt, fortfarande sätter ALLA de höga tonerna...

Du som missade det kan spana in lite klipp nedan: 




Avatar

Så blev det så av då, i onsdags.

Avatar i 3D i Götet.

Och vad kan man säga? Visst - de ständigt sura kritikerna har kanske poänger i att handlingen/manuset inte är det mest oförutsägbara eller invecklade, karaktärstyperna känns igen, storyn i sig är kanske inte Nobelprismaterial etc etc mm osv...

Men - Vem bryr sig???!
se den!

Det är ändå så väl berättat, så inlevelsefullt gjort, så överväldigande vackert, så stolligt snyggt att man bara rycks med, känner sig delaktig, skamsen över mänskligheten, fascinerad av Pandora och Na'vi och allmänt lycklig i mest hela kroppen... Och vem, förutom de mest 'artsy' avkräver varje film en originell och oförutsägbar handling?

Avatar 3D är helt enkelt en av de främsta bioupplevelserna nånsin. Så det så!

Mest imponerander är nästan hur de lyckats motstå att leka för mycket med 3D-effekter.

Det hade kunnat urarta i en orgie i lösa föremål som träffar publiken i huv'et, bildligt talat, förstås. Istället används det mest bara för att ge djup och ökad känsla åt helheten, och när då och då något faktiskt flyger ut ur duken så känns det faktiskt mer som att det också är för att förstärka känslan, inte för att chocka publiken...

Fasar för tanken på samma teknik i händerna på Peter Jackson... För mkt gott kan väl sägas om honom, men han kan väl knappast kallas subtil och finkänslig på det sättet... - Hade LOTR gjorts i 3D hade det flugit orcherhuve'n överallt - det kan ni skriva upp!


Namn

Vid kvällsmaten idag kom vi att prata om vad barnen kunnat heta istället...

Ni vet - namn man haft som förslag på vägen, mer eller mindre seriöst, men som sållades bort och föll i glömska.

Vår förstfödde, Jona, hade kunnat haft de coola andranamnen Agaton Frodo om hans far fått råda, t.ex.

Smaka på det: Aaa-gaaa-tonnnn . lite coolt vore det,eller hur?!

Själv säger han att han velat heta Gandalf, fast det låter som ett kattnamn... - Det sista har en viss logik, faktiskt - läs min svägerskas blogg som det länkas till här i kanten, så förstår du...

Nästa förlorade strid, och den jag faktiskt mest på allvar verkligen ville vinna, var minstan, som jag ville skulle heta, åtminstone i andranamn, Jemima - ett av Bibelns vackraste namn i mina öron... Men si, så blev det inte.

Å andra sidan fanns ju en del ganska flummiga förslag på vägen oxå... T.ex. funderade vi på om man fick ha dubbelnamn med samma namn två ggr? - Kurt-Kurt, lixom, eller, för att ta det vi isf faktiskt iaf litegranna blev sugna på: Bo-Bo... För att variera kan man ju då stava namnet olika så att man heter Jörgen-Görgen...

Vore väl vackert ...eller inte.

Anser f.ö. Jörgen med G vara troligen det fulaste namnet som finns på svenska, till och med värre än Jöns...

SW3D!

Läste i Borås Tidning att den nya 3D-tekniken går att applicera på gamla filmer, tydligen...

...och att det är en 3D-version av Star Wars på gång!

Hittade även en länk om saken: http://www.thewrap.com/article/star-wars-3d-works-13149

GLÄDJE!

Lite sugen på ett sånt här blir man ju!

Det här e ju oxå 3D...


Those were the days!

Det här gör mig lycklig!

Bride, Heroes, Live från '88.

Youtube är en ständig källa till nostalgiska fånleenden!


...och rösten! Säger bara: rösten!

Hjältar

Tittade på Watchmen idag.

Gillade vad jag såg. Superhjältefilmer är en last jag har - är löjligt svag för orädda män i tights, helt enkelt. Svart-vita världar där de onda är onda på riktigt och hjältarna alltid klarar sig...

Samtidigt gillar jag det reflekterande och mörka i filmer som The Dark Knight, t.ex. eller som i Watchmen. En oväntat långsam berättelse med plötsliga utbrott av brutalitet, och som lämnar en hel del oförklarat... Vet inte om det beror på att man antas ha koll på den tecknade förlagan, eller om det bara är så det är.

Själv hade jag iaf ingen koll, men det ledde i sin tur till att jag fick en ny bubblare på superhjältefavoritlistan... Rorschach!

Iskall, mörk, tvetydig, och med den råaste rösten sedan Leif 'smoke-rings' Andersson gick i graven.
Me like!

Brutal kille, med insikt i mänskliga naturen...


Kejsaren är dåligt klädd

Naken kanske han inte var.

...men långt från fullt påklädd. Eller åtminstone hade han dåligt på fötterna.

Inte så att det egentligen var nått större fel på det han ville ha sagt eller faktiskt sa, men hur han tog sig dit... Användandet av vilka texter som helst som språngbräda med ett multum av allegoriska övertolkningar utan sammanhang eller konsekvens är inte OK, oavsett hur angeläget budskapet om att tidens slut närmar sig är.

Men använd rätt stil (lite Israelromantik, återkommande inslag av 1800-talssvenska, och ett flitigt användande av ordet profetisk t.ex.), bli rörd på de rätta ställena, och prata om nått som många är nyfikna på, så märker ingen, tydligen, att argumenten är ganska tunna, exegetiken kass eller i bästa fall märklig, och framställningen egentligen ganska rörig...
HC Andersen var även än framstående exeget, kanske...
Det är väl för märkligt att de mest pålästa predikanter så ofta är så slarviga med Bibelordet att man undrar om de ens hört talas om ordet "exegetik"... Vi har i våra pingstled en tradition av s.k. pentekostal bibeltolkning som innebär att (cyniskt uttryckt) det jag får för mig att en text betyder när jag läser den, det är vad den betyder.

Och utan att dissa Andens tilltal och hjälp i Bibelläsningen, så låt mig ändå påstå att det kan gå, och alldeles för ofta går för långt! All normal logik stängs lixom av, och Bibelord misshandlas och rycks ur sammanhang, med hänvisning till tilltal eller profetisk insikt på ett vansinnigt sätt. Man berövar dem all betydelse för deras samtid genom att ge dem en obskyr och långsökt betydelse i vår tid utan koppling till dåtid alls, och sedan säga "det här betyder att"..."

Visst. På ett sätt är det viktigare vilket budskap folk "hör", i betydelsen uppfattar, minns, tar med sig, än hur perfekt vägen dit är, och visst har jag själv som predikant säkerligen många ggr gjort misstag eller varit slarvig. Men. Det är ju liksom OK bara så länge ens slutsatser och budskap, ens intention och avsikt är OK. Då gör det ju inte så mkt om vi missar eller använder bibeltexterna fel/övertolkar dem osv - det blir liksom nått bra av det ändå...

Men när vi bygger en kultur där det då är FEL att kritisera eller analysera vad som "faktiskt" sägs och hur relevant bibeltolkningen egentligen är, hur bra på fötterna talaren utifrån sina texter egentligen har för sina slutsatser, punkter och poänger; då gör vi oss känsliga för vilka virriga irrläror som helst.
Då har vi liksom inga argument mot den som med samma typ av textutläggning, samma ganska lösa och fria tolkning, kommer fram till poänger, slutsatser, läror som inte alls är sunda, bra eller bibliska. - Han har ju Bibeln på sin sida! Iaf enligt honom/henne själv, och eftersom vi vant oss vid att inte tänka när vi lyssnar, inte analysera argument eller bibeltolkning så kan vi inte sätta nått emot, utan riskerar att luras...

Fråga sektmedlemmar! Tror du de gått med i gruppen för att de uppfattade undervisningen som mer eller som mindre bibelförankrad?

Jag är hjälplöst analytisk - troligen för mycket. Det vore skönt att kunna stänga av oftare och bara "ta till mig det goda", och inte plocka sönder allt jag hör. Jag har (för) höga ambitioner för mina egna utläggningar, det jag drömmer om är att Ordet ska tala - att jag ska få vara mest bara en översättare in i nutiden, som gör en gammal, gammal text relevant och applicerbar in i den vardag där jag och den som lyssnar befinner sig.
Jag känner inget enormt behov av att hitta nått nytt, nån dold "profetisk" innebörd eller symbolik i texten - jag tror att det budskap som en gång avsågs duger idag också och att berättelser om livsöden i första hand är berättelser om livsöden. De behöver inte ha en dold symbolisk mening för att ha något att säga oss och använder vi dem som bilder ska vi säga det - inte att vi fått profetisk insikt i ett djupare budskap mellan raderna - det senare kallas gnosticism, nämligen...

Ibland undrar jag om jag verkligen är pingstvän...
Om det istället är mig det är fel på. Jag är nog för kritisk, självgod, oandlig, teoretisk och allmänt felnavlad för att min åsikt ska räknas. Så. Jag antar att jag i fortsättningen bara ska vara snäll, tyst och okritisk. Le glatt och bara betänka vad nån vill ha sagt, aldrig vad de faktiskt vid närmare eftertanke, eller i förlängningen, säger.

Med eller mot?

Tänkte kasta lite sten i glashus igen...

Hämtade nyss sonen efter fotbollsträning.
Vid utfarten ut på den större väg som bär genom samhället och hem var det moddigare än jag trodde, och jag fick inte stopp direkt... ABS:en dunkade på, men jag gled ändå någon meter förbi stopplikten.

...där det naturligtvis kom en annan bil. Hon hann dock få stopp på sig, och utrymme fanns för henne att med en liten vänsterknyck på ratten sedan ta sig förbi mig. Men ack vad arg hon blev.

Inte för att jag kunde höra nått, eftersom vi ju var instängda i varsin plåtlåda, men hon gormade och gestikulerade som en billig parodi på italienare, med gester som indikerade en klart bristande tillit till mina förståndsgåvor, typ - "jag kör ju här, idiot - då kan ju du inte köra ut mot stopplikt, pucko!"

...som om det var min intention...

Är det verkligen så svårt att förstå att det är halt och moddigt ute idag? Eller? Och hade hon så dålig uppsikt att hon inte såg att jag kanade ut i vägen, inte körde...

Blev riktigt arg på hur arg hon blev...
Det är så sorgligt hur snabbt vi förvandlar våra medmänniskor till motmänniskor, lixom. Hur vi utgår från att de vill oss illa och/eller är idioter, istället för att tro dem om gott och inse att inte allt de gör är avsett som attacker mot min egen höga person.
...att de kanske inte ville krocka de heller, t.ex.

Allra sorgligast är att man ju titt som tätt bildligt talat är hon i den andra bilen själv...

Sur

Idag är en dag när jag mest vill säga pffffrrrrrrthhhhhhh! till allt å alla... Å en av de få saker som då kan få mig på aningen bättre humör är svart, svart humor - och en favoritkälla till sånt är www.despair.com - var inne där idag och beställde T-shirts, s.k. "Despairwear", men tillåt mig även att nedan dela några guldkorn därifrån - med förbehållet att jag har full förståelse för att inte riktigt alla tycker det här är lika kul som jag tycker det är...

...men det är erat problem.

Denm första jag såg - föll direkt!
Ljuvliga framtidstro!

Men visst är det sant!
Insiktsfullt, och träffande illustrerat dessutom...

That's the way it is!
Yep. Så ere.

Hmmm...
När man ser besökssnittet, och läser en del av sina egna inlägg så e de inte utan att man känner igen sig i det här också...

Hantverkarsvenska del 2

Nu har en från en annan firma varit här och fixat det mesta - trots över 20 samtal till hans mobil har jag fortfarande inte fått tag på, eller hört nått från, den där som skulle komma "i eftermiddag"... Att mänskan inte skäms!

Den nye kommer imorron och fixar det sista - sa han...

De va inte så jag menade, eller...?

Inför nyåret pratade och skrev jag om att vila i Guds händer - att ta emot allt som möter en, roligt som tråkigt, gott som ont, som saker som "samverkar till det bästa", enligt bibelordet "För den som älskar herren samverkar..."

Låt mig inför framtida uttalanden härmed göra klart att jag inte sa det för att jag längtade efter lite elände, om du trodde det, Gud...

Det vore trevligt med en förklaring så småningom, bara så du vet det, på varför:

...Garageporten skulle kärva på nerväg för första gången på 5 år just när jag hade pizza i händerna och extra bråttom in, och bli stående halvöppen.

...det skulle va så illa kallt just den natten.

...vattenmätare + 3 kopplingar skulle frysa sönder.

...allt detta skulle hända på en röd dag, när mokarna är extra dyra, och svårtillgängliga.


Å andra sidan:

...Inga rör inne i några väggar gick sönder (vad vi vet...)

...Rörmokaren kom faktiskt ganska snabbt.

...det blev inte mycket läckage - och inga vattenskador.


Å så undrar jag hur du menade när du dessutom lät det hända på en dag när bibelordet i min andaktsbok var Jes 43:2 "När du går genom vatten är jag med dig, vattenmassorna ska inte dränka dig."
Skulle min dag vara som min andaktsbok hade vi väl kunnat ta det när texten är Ps 23:5, t.ex. "Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden. "

Men, men, mkt kunde varit värre - men man kan väl få undra?


Hantverkarsvenska

De har ett eget språk, de händiga männen i sina firmaägda skåpbilar...

"Jag ringer dig nästa vecka" betyder t.ex. "Jag ringer igen om 10-14 dagar, efter att ha fått minst två meddelanden på mitt mobilsvar"

"Då var det klart" betyder "Vi ses snart igen"

"Jag kommer förbi under dagen och fixar det" betyder, uppenbarligen, "Kanske imorron, och jag tänker inte meddela om det inte blir av idag - det blir mer spännande så, eller hur?!"

Skulle haft besök idag, igen, blev jag lovad i morse - har därför jobbat hemifrån, inte duschat, inte kopplat upp mig, haft telefonen med på dass och till brevlådan. Allt för att inte missa samtalet om rörmokare på ingång.

Har det ringt?

Har det kommit nån?

Näpp.

Det är väl för märkligt med en yrkesgrupp som så konsekvent bekräftar varje fördom man har om dem...

En bild säger mer osv...

Foto är kul.

Det är en sån lycka när man får till en bra bild, när man fångar något, eller någon, sådär precist - sådär så att bilden verkligen bara flyger rakt genom näthinnorna och berör, talar...

Var på nått sätt roligare förr, dock. När man fick vänta på papperskopiorna för att se hur det blev, och när inte alla hade kamera med sig hela tiden - lite har det blivit vardagsmat, särskilt som det går att fixa till så mkt i efterhand om inte bilden blev riktigt som man hoppades...

Kvarstår dock att en bra bild är en bra bild - och den här snubblade jag på idag:leendet!
Helt fantastiskt!
Väcker känslor åt alla håll... Tiggaren på gatan - utsatthet, utslagenhet - flaskan med antagligen inte vatten, kylan, utanförskapet, fattigdomen...
Och mitt i det värmen, kärleken, tilliten hos ett barn.
Den grep tag i mig, i alla fall.
Källa: http://www.lightstalkers.org/images/show/269680

Birro knows!

"Döden är bara en lismande halt hyena" - en text med en sån rubrik bara måste man ju läsa, tyckte jag.

...och, tänka sig! Jag hade rätt. Igen!

Läs den du också!

http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.1829244/marcus-birro-doden-ar-bara-en-lismande-halt-hyena

RSS 2.0