Hälsa

Jag bor i en höla!
I ett litet samhälle, alltså...
Och där hälsar man på varann. Det är liksom lag på det - man nickar, minst, åt fullkomliga främlingar när man passerar varandra på trottoaren, för det är så man gör. Annars är man en otrevlig utbölingstyp, lite som en nollåtta ungefär.

Och egentligen gillar jag nog det - det finns nått grundläggande artigt i det, i motsats till storstäders utstuderade anonymitet där ögonkontakt per automatik tas som en invit eller en utmaning eftersom man måste vara fnask eller längta efter stryk för att söka kontakt med en annan mänsklig varelse (utanför krogen, då...).

Å andra sidan så blir det lite alla känner apan över det hela, när man vet att en hel del av dem vet vem jag är - jag är han som bor i "slaktar-Arturs" gamla hus, och ryktet går att jag är frireligiös oxå...
Men jag har ju ingen aning om vilka de som vet "vem" jag är är eller vad de vet / tror sig veta - och det kan, mitt i allt det småstadstrevliga hejandet, kännas lite frustrerande.

Men, men, som pastor och offentlig person är det lika bra att ändå vänja sig vid att heja på alla man minsta lilla tycker sig känna igen. Man vet ju aldrig om det är nån man träffat i kyrkan nån gång eller så och som känner sig förbigången om man går förbi...


Dock blir det ibland skumt när man först hälsar, och se'n kommer på att orsaken till att den andra mänskan känns så bekant är att den också är en offentlig person, t.ex. jobbar på apoteket eller så, eller som häromsistens på Stryperkonserten, är känd som sångare i en svensk rockorkester med namn efter en relativt välkänd israelisk stad...

Kommentarer
Postat av: tias

lysande...

Gick en gång genom centralstationen i Gbg och fick syn på en person som jag kände igen men inte riktigt kunde placera. Funderade på om den var en gammal skolkamrat eller ngn i kyrkan...

Jag hälsade för säkerhets skull, man vill ju inte verka oartig.

När jag satt på bussen hem så kom jag på vem det var, en före detta "Robinsson"-deltagare, undrar vad hon tänkte om mig.......

2010-02-05 @ 22:14:27
Postat av: Markus L

U-F-F-E!

2010-02-06 @ 00:08:51
Postat av: Nezzla

Vi bor i en halvstor stad och då hälsar man på alla man känner igen. Problemet är att jag är ansiktsblind och har ibland svårt att känna igen tom familjemedlemmar om jag bara tittar på dem kort... så nu går man helt nervös och vet inte om man pratat med en person eller inte. Ofta kopplar jag ihop ansikte, gångstil, klädstil och en massa saker så klarnar bilden. Men då måste jag stå och stirra ett bra tag tills hjärnan kopplat. Suck.

2010-02-06 @ 10:03:09
URL: http://nezzla.blogspot.com
Postat av: Mia

Men, jag tror Uffe blev glad att du hälsade =)

Själv är jag ju för det där med att hälsa och prata med varandra. På det sättet gillar jag den "amerikanska stilen", där man inte bara sitter eller står tyst och stirrar framför sig. Fortsätt hälsa!!!!

2010-02-06 @ 21:49:47
URL: http://pastorsfrun.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0