Jesus var nog ganska töntig

Jag undrar ibland över vår sinnessjuka fixering vid att  göra allt så häftigt i kyrkan.

Med ambitionen att locka ungdomar - både redan frälsta och de inte så frälsta - så vill vi erbjuda något fräscht, något som inte känns töntigt eller gammaldax. Musiken ska va bra, det ska va tempo, humor, film, multimedia, ljuseffekter, rök, talare från utlandet, lovsång på engelska, coola människor i coola kläder på scen och helst ska det va ett koncept, med logo och ett flashigt namn - på engelska.

Nu talar jag inte så mkt om lokala ungdomssamlingar, som den i frikyrkorörelsens ekonomi och statistik insatte redan insett, utan om konferenser och satsningar av olika slag. Se'n har vi lite samma tänk hemma, även om vi inte förmår genomföra det till samma grad.

Och. Jag undrar om vi kanske går lite vilse i röken och lasershowerna.
Om vi nånstans djupt inne e lite rädda att vårt budskap egentligen inte är tillräckligt attraktivt, och därför måste paketeras i flashigast möjliga hajpade låda... Eller kanske vi bara ville väl och kom snett ändå.
Wow, alltså - ljusshow - nu bara måste jag bli kristen!
För. Jag är lite rädd att hajpen kommer i vägen. Att den förstärker tendensen som redan finns hos tonåringar att vara ganska känslofixerade och rotlösa. Att vi lär dem att möten med Gud är något ascoolt och tufft som oftast ackompanjeras av dunkande musik och blinkande ljus - så till den grad att vi berövar dem förmågan att leva en vardagslunkande normalkristendom. Att vi kanske rent av blivit häftigare än världen utanför. Blivit bättre än nån annan på att skapa häftiga events. Lyckats bli huvud och inte svans - som vi talar om ibland. Men huvud för vaddå???!? Underhållningsbranschen?

Jag vet inte vad jag ska tycka, faktiskt.

Visst ska vi ha fräscha grejer, och visst ska folk som kommer in första gången i en kyrka kunna erbjudas något förvånande coolt - men är det förpackningen eller innehållet som ska imponera?
Visst ska musiken vara bra och medryckande - men vart går gränsen mellan hängiven lovsång och masshysterisk endorfinkick?
Visst ska vi använda ny teknik, ny musik, vara i tiden i språk, utseende osv - men finns det en risk att vi är mer i tiden än nån annan till sist - att vi blir nån sorts jetsettare, där den som ska va med också måste vara ultrahipp och ha "rätt" kläder, språk och uttryck för att passa in?

Vad händer med invandraren? DAMP-killen? 13-åringen som har svårt för språk, och nu ska tillbe på engelska? Den finnige nörden med dåligt självförtroende? Den hörselskadade som inte klarar ljudnivåerna? Den utan pengar som inte har råd att va med och betala rökmaskinerna?
Vad händer med vardagen hemma? Känns den ännu gråare - pastorn ännu tråkigare - verksamheten ännu töntigare, och till sist - tron ännu svårare att få ihop??
...eftersom kontrasten mot när jag var på konferensen blir ännu mkt större.

Finns det en orsak till att Jesus inte valde vår tid att komma till jorden - alla multimediamöjligheter till trots?

Fanns det en orsak att han lät sig födas in i en snickarfamilj i en avkrok, och inte i en hipp miljonärsfamilj med eget beachhouse vid Medelhavet?

Suck!

Jag mest bara undrar, är kluven, och saknar svar! Oroar mig utan att riktigt kunna sätta fingret på för vad...

Någon som vill ge mig svar?

Följden av ideologi

Vi har en styrande klass i vårt land som anser det vara fint och behjärtansvärt med utförsäljningar och marknadskrafter. Det är inte en fråga om behov eller om att tänka efter och konsekvensutreda, utan en rent ideologisk fråga - ALLT ska vara privatiserat och marknadsstyrt - MUF må ha kört "Jag älskar att äga" som slogan - men den gäller inte staten - för staten är det fuuuult att äga.
Redan förr fanns det snöproblem...Som en följd av denna ideologi är nu elen dyrare än nånsin. Avregleringen av elmarknaden ledde till fördyringar och försvåringar för genomsnittsanvändaren - även om det säkerligen finns de som kunnat göra klipp oxå. Marknaden har blivit i princip oöverskådlig och ständigt hör man om hur folk lurats att byta avtal med minst sagt tveksamma försäljningsmetoder.

Elräkningen kräver en ekonomistudent för att överblicka, eftersom det är så många olika poster, leverantörer, skatter och moms som ska summeras, och i slutändan är den mest tydliga följden av avregleringen: Det blev dyrare för folket!

Järnvägen fick ju inte heller bestå i statlig ägo - allt ska ut på entreprenad, bolagisering och uppdelning. Hur kan man tro att det ska gå att få ihop en såpass komplex verksamhet, med tidtabeller, underhåll, snöröjning och samordning BÄTTRE om man delar upp den på fler? Har ingen berättat om tesen att "ju fler kockar..."?


Enda förklaringen är en närmast religiös övertygelse om marknadskrafternas förträfflighet!

Ju fler kockar - desto värre soppa!
Säger inte att SJ alltid varit perfekta - men nog känns det logiskt att det skulle vara lättare att hantera - låt oss säga t.ex., helt gripet ur luften - snöstormar kring jul, om man var en enda organisation till att börja med, med tydliga ansvarsfördelningar, organisationsplaner och informationskanaler. Eller?

Annars pratar man minsann om samordningsvinster och effektiviseringar - köper upp mindre företag i samma bransch, och sparkar ett gäng tjänstemän som sitter och gör samma saker. Allt i lönsamhetens och effektivitetens namn. (Även om det väl ytterst egentligen är vinstmaximering det handlar om...) Men stora statliga verk, företag  osv de kommer per automatik att bli effektivare och för oss konsumenter billigare genom att styckas upp, bolagiseras och säljas???

Hallååååååå?!?!?!!!


And don't get me started on Apoteksmonopolet, säger jag bara!!!

Grrr!

Sådan far, sådan son...

När nu temat är pappahumor får jag väl dela med mig av en gamling från en gamling - något min far sagt några ggr:
"Förr sa man att ' det man inte har i huv'et får man ha i bena', men nu, när alla kör bil får man väl säga att det man inte har i huv'et får man ha i tanken"

Vet inte om det är av honom påkommet eller om han läst det nånstans, men den passade så väl in i min nya kategori, så det spelar mindre roll. Är inte pappahumorns kännetecken annars litegranna just det - att samma skämt uppstår spontant på flera ställen i omgångar och/eller samtidigt? Utan att någon vet exakt var, hur eller varför.


Ungefär som Ebola-utbrott.

Radiotips

Hörde i eftermiddag ett program på utmärkta P1 - här spelas ingen skvalradio, inte...
En livsberättelse om/av en kvinna som blev påkörd av ett tåg som 20-åring.

Inget spektakulärt, bara ett väl berättat livsöde, med tankar om Gud mm, som jag härmed rekommenderar!!


Lyssna här.


För övrigt tillönskas alla en God Jul!

Ny teori

...eller, kanske egentligen inte så ny, ty tanken har grott ett tag - och nu när jag skriver så funderar jag på om jag bloggat om det förut oxå... Sak samma - tanken slog mig igen i morse iaf...
Vilken tanke då?

Jo. Den om att en del av den irritation män känner över kvinnor i trafiken kanske handlar om spatialt tänkande, helt enkelt.

Det hävdas ju att män generellt sätt är bättre på det - på att se ytor, tänka tredimensionellt osv. Och när då män undrar vad kvinnor håller på med - varför de tar den där extra backningen innan de svänger ut från P-rutan och varför de kör på ett i mannens öga märkligt sätt - så kanske det helt enkelt beror på att vi inte uppfattar avstånd och rymd på samma sätt?


Bara en liten tanke man kan få på en kvinnoförardominerad P-plats utanför en skola en onsdag i december...

Ta-daaa

Vi tog in granen igår, och den barrar redan...
Så jag sa: Det måste va en så'n där spansk gran... - Du vet, från Barrcelona...

Det är konstigt hur den typen av skämt plötsligt börjar flöda av sig självt när man nått en viss ålder... Halvtaskiga ordvitsar med långsökta poänger á la Arne Hegerfors, liksom.
Vad värre är är att man fnissar själv åt dem.

Men, men - härmed proklamerar jag pappavitsarnas återupprättande genom att inrätta en ny kategori här på bloggen: Pappahumor. Så har jag nånstans att göra av dem iaf...

Min dramatiska dotter.

Jag har ett hatobjekt bland de senaste årens schlagers - Timotej och "Kom kom kom å ta mej" eller vad den nu heter... - Bloggade om det för ett tag se'n - kan läsas här. (Men länken till svt är visst borta nu)
Detta vet ju ungarna, och när de på skolan i våras skulle gemensamt dansa till eländet så missade de få chanser att tralla på låten för å reta sin åldrige far, även om de nog inte hundraprocentigt fattat vad det är jag inte gillar.

Men. Häromdagen kommer mellanbarnet och berättar att hon skrivit en ny text, en som jag nog kommer att tycka bättre om... Och det gör jag, även om den onekligen är präglad av hennes dramatiska ådra och hennes förkärlek för att i ord och bild teckna nödlidande barn. Inte något man på något sätt vill ta ur henne, men man vet inte riktigt vad man ska göra av det heller om man ska va riktigt ärlig.

Nåväl. Här kommer hennes text: (mellan textraderna i versen måste ni komma ihåg att man också ska sjunga na-na-naa-na-naa-na-na)

Fattiga barns hopp tar slut
när de slängs på gatan ut.
Min sång handlar om små barn
som lever utan hem i stan.


Men vintern kommer ju,
det går så väldigt fort.
Så lägg din hand i min,
vi måste göra nått.


Kom, kom, kom medan
som-som-sommaren hänger sig kvar
så vi hinner bygga ett hem för alla stackars gatubarn
Kom, kom, kom, det finns
dom, dom, dom som tigger på gatan var da,
ta min hand så gör vi så att de barnen mår bra!


Gatubarn vill ha ett hem.
Det är väldigt synd om dem.
Sover mellan soptunnor,
längtar hem till far och mor.


Det struntar andra i,
men inte du och ja!
Nej det gör inte vi,
de borde få det bra.


Kom, kom, kom osv...

Visst är den bra mycket bättre!

...och visst känner man att man vill hitta nått sätt att göra nått mer, och visa henne att vi kan göra något konkret... Vi har fadderbarn, och funderar på ett till, men kanske ännu något mer som tar det från dramtiserat, känsloengagemang till något konkret och verkligt - vet bara inte riktigt vad, gatubarnssafari känns ju inte som nån bra idé heller...

Religion och våld

En ensam man!Nu har självmordsbombarna nått den kalla nord. Föga förvånande, och bara att vara tacksamma för att nått gick fel så att sprängningen inte skadade någon annan än den stackars förledde Taimour Abdulwahab.

Men. Efterspelet är intressant. Tänker på två saker, som lite granna hänger ihop. Dels var rubriken i DAGEN dagen efter ett citat av Elisabeth Sandlund "Sann religion har inget med våldsdåd att göra" och dels tänker jag på alla förbehållslösa fördömanden från imamer och andra muslimska ledare dagarna efter.

Vi talar ändå om en religion som likt ingen annan spreds med vapen i hand redan från början... Och som har bra många anhängare - också mullor och imamer - som anser våld, självmordsbomber och väpnat Jihad mot alla som inte är muslimer vara inte bara OK, utan bra och hedervärt.

Och med all respekt för en massa fredsälskande  muslimer så känns det bara inte riktigt ärligt eller sant med uttalanden om att "det finns inget i Koranen som försvarar mord på otrogna" eller om att alla Jihadister och självmordsbombare är förvirrade extremister utan sann muslimsk övertygelse.

Som att Islam dels vore en enda enhetlig religion och dels som att den egna, kanske västerländskt anpassade, tolkningen är den enda rätta och allenarådande. En förvirrad och sekulär man???Jag menar alltså inte att varenda muslim är en potentiell terrorist, men att det i världen finns gott om folk som just utifrån en stark religiös, muslimsk, övertygelse, är det, och att representanter för sveriges muslimer inte är riktigt sanningsenliga om de hävdar nått annat!

Det vore ärligare att isf säga att "som jag/vi tolkar Koranen är våld förkastligt, men tyvärr finns det andra som tolkar annorlunda". Som kristen vill jag inte förknippas varken med korstågens slaktande eller "God hates fags"-pastorn borta i USA, men jag kan inte neka till att det fanns/finns starka religiösa skäl till deras handlande. Kanske inte uteslutande kristna/religiösa skäl, och inte tolkningar jag själv står för, men ändå 'kristna' orsaker till det...
En förvirrad och dum sekulariserad nisse????
Säger jag  nått annat säger jag ju att bara min egen tolkning är sant kristen - och att Arn & co t.ex. inte var kristna egentligen. Bättre då att säga att jag inte håller med, och att deras tolkning får stå för dem. Eller?

Och det för oss till fru Sandlunds uttalande om att sann religion inte har ngt med våldsdåd att göra...
Ingår det alltså i definitionen av religion att vara fredsälskande och pacifistisk? Eller? För det kan ju, om hon har rätt, bara vara falsk religion som utövar/uppmuntrar till våld?! Och som jag ser det kan man säga så om kristen tro - att "sann kristendom har inget med våldsdåd att göra" för så tolkar jag Bibeln - men hur är det då med talibaner och andra (eller de kristna korstågarna) - är deras övertygelse alltså egentligen inte religiös, utan något annat? Och andra religioner, som kanske rent av tillämpar människooffer - är de alltså inte religioner?

Struntprat, helt enkelt! Klart en religion kan vara våldsam! Man kan väl tro på en våldsbenägen slaktargud och tro att man bör leva så själv oxå. Kanske ingen trevlig religion för omgivningen, men likväl en religion!

Lite kul iaf?!Och hur är det med våld i gott syfte? Tänker på Dietrich Bonhoeffer, den tyske prästen, som var med och planerade ett attentat mot Hitler... Han var själv skeptisk och i grunden pacifist, men menade att Hitler var så ond att han hellre riskerade att själv hamna i helvetet för mord än att se Hitler fortsätta. Var det alltså ett utslag för falsk religiositet? Säger inte att jag håller med den gode Dietrich, bara att det inte går att resonera så banalt och förenklat som Sandlund gör i Dagen.


Man kan ju också fundera på vad vi isf menar med sann religion. Som jag ser det finns det bara en enda sann religion, och det är tron på Jesus. Den är sann därför att den ensam har sanningen om Gud, människan och tillvaron. Den ensam leder till ljuset, till evigheten, till himlen. Det är utifrån de kriterierna vi kan säga att en religion är sann - för det är de frågorna religionen ger svar på.
Och oavsett hur fredligt icke-våldslig en gren av Islam än kan vara så räcker det inte för att göra den sann i den bemärkelsen. Heller.

Classy!

...eller inte:
Bilden är med i tävlingen om årets roligaste blocket-annons - det finns mer vansinne att se där!

Å ena sidan på den andra...

Det är ju bra att köra efter sin förmåga så här i halktider...
Synd, bara, att förmågan är så liten hos en del - som damen jag låg bakom på väg för att hämta frun vid bussen idag. Det är 70-väg med ett par snäva kurvor som just inte går att köra mkt fortare än så i heller - och så här års kan det ju vara klokare att bromsa in än att köra av vägen.

Det är väl iofs det smartare valet året runt, när man tänker på saken...

Men. Man kanske inte måste ner i 45?!!

Kurvan ifråga är visserligen snäv och helt skymd, så en fartsänkning är befogad - men vad spelar det för roll, när mänskan genom hela kurvan ligger med typ halva bilen i mötande körfält???!!!

Ännu ett bevis på att den där evolutionen inte riktigt funkar som den borde...

Är tomten transa?

Jag ser en rubrik på expressens hemsida, och tanken infinner sig, iaf...
"Ensamma mammor visar tomtens trosor"

...läser folk inte vad de skriver alls innan de publicerar det på nätet, eller?
Men, men - vi kanske ska vara tacksamma - det blir ju mer humor i vardagen på detta sättet. :D

Zommad kärlek

Är lite småkär i zoomen på vår nya kamera, det erkännes!
Har länge velat ha en bättre kamera - eller: en bättre fungerande kamera...

Egentligen är ju systemare det ultimata - men samtidigt onödigt nästan alltid för den fotografering vi gör, och att släpa med flera objektiv är ändå lite bökigt; så blicken vändes mot långzoomarna i kompaktkamerasortimentet.

Och. Nu är vi ägare till en Nikon Coolpix P100, med 26X optisk zoom, och det känns bra!
Så här blir bilden om man sitter i hörnet av vår soffa och har full vidvinkel:
Sitter i soffan med full vidvinkel.
Och med full zoooooom:
Sitter fortfarande i soffan!

Nämen!

Det trodde jag väl aldrig!
...inte detta, att jag skriver ett nytt blogginlägg, även om ett kors i taket kanske känns befogat för de trogna få som längtansfullt varit inne här dagligen och sökt efter nya korn av vishet från den källa som flödar ur mitt inre, utan det jag tänker säga nu:

Jag såg just en svensk film, dessutom med Kjell Bergqvist, och tyckte faktiskt rätt bra om den!

Visserligen har man anat ett visst hopp för framtiden sedan "Låt den rätte komma in" kom - den bevisade en gång för alla att svensk film inte måste vara pinsamt dålig och stelbent agerad, även om man ibland tyckt det.

Men Kjell Bergqvist hade jag inget hopp för - det känns som att han lixom alltid spelar samma roll, och låter som nån ur Jönsonligan vad gäller trovärdigt levererade repliker, men här känns han faktiskt på riktigt - man rent av får lite sympati för honom... Vet inte om det beror på att han spelar sig själv, typ... ;)

Vilken film?

Bröllopsfotografen. Inte det mest lysande jag sett, men i största allmänhet en oväntat trevlig upplevelse.

...snart börjar jag väl, ve och fasa, titta på Beck oxå...

RSS 2.0