De döda
Nu är det allhelgona och dags att hedra de som gått vidare, som det heter... Få begrepp har väl så många allmänt vedertagna eufemismer som döden... Kila vidare, gå före, befordras till härligheten, gå till de sälla jaktmarkerna, somna in, ja, ni vet... Och egentligen är det ett helt annat blogginlägg om man ska gå in på de funderingarna - tills vidare räcker det att säga att jag tror det är lite tidstypiskt och att jag, ehuru inte så extremt förfasad över Halloween, ändå inte gillar hopblandningen med Allhelgona.
Gillar att ha en dag om året för att stanna upp och visa respekt för de som levat före. Att gå till en kyrkogård i skymningen, med hundratals gravljus i halvmörkret är sanslöst vackert. Så. Vi var iväg i veckan och passerade på hemväg min farmors grav, som sällan besöks eftersom ingen av oss efterlevande bor i närheten. Efter ett snabbt besök i Mjölby var vi utrustade med gravljus och letade oss ut på slätten, mot Bjälbo kyrka, med nedanstående som resultat:
4,5 år se'n begravningen och sedan sist vi var där :(
Sonen ville dekorera med ett vackert höstlöv. Så det gjorde han...
Döttrarna är något mer traditionella, och plockade tusenskönor i gräset vid kyrkan...
Smal? - Jag?!
Bara för att jag lyssnar på metal så verkar folk utgå från att jag bara lyssnar på metal - och om jag uttalar mig negativt om någon annan musik så är det för att jag som metalhead tydligen är så enkelspårig och dum att jag ratar allt som inte spelas med dubbeltramp...
Senast igår var jag i samtal om församlingens kör. Efteråt fick jag en känga om att man måste acceptera att andra kan uppskatta en musikstil som inte just jag gillar - precis som jag får acceptera att inte alla gillar hårdrock.
Vad jag sagt? - Att kören ifråga är tråkig - inte dålig, egentligen - men att det lixom inte alls svänger, inte alls blir medryckande. Och att man inte bara kan skylla på mötesledares/församlings attityder när kören upplever att de inte på samma sätt som t.ex. lovsångsteam ses som ett "andligt" inslag, utan att man som kör/körledare också måste fråga sig vad man kan göra för att mera bli det. Försökte vara konstruktiv, saklig och tydlig - och ändå detta avfärdande baserat på min musiksmak.
Och, allvarligt talat, jag har kanske den bredaste musiksmaken av alla jag känner... I hyllan samsas jazz med visa, pop, country och trance; dödsmetall med rock, lovsång, punk och opera - och visst, hårdrock/metal är det jag absolut oftast lyssnar på, men det behöver ju inte betyda att jag inte gillar eller begriper mig på annan musik.
Är irriterad, och menar bestämt att den som t.ex. bara lyssnar på/gillar pop, lovsång och gospel har en betydligt smalare musiksmak än jag och därför snarare än jag skulle vara den som uttalar sig med försiktighet. Ju bredare smak, desto större sannolikhet att man kan acceptera och känna igen BRA musik oavsett stil, eller??!!
Nobelpris #2
Va?!
...och notera att de särskilt säger att det inte är för vad han lovat göra, utan för vad han redan gjort..., iaf enligt New York Times' hemsida.
Mycket, mycket, mycket märkligt!
En vis man sa på fb idag att "med samma logik kan man strunta i att kraschtesta bilar, och bara bestämma vilken som är bäst..."Mycket, mycket, mycket märkligt!
Nobelpris
Nu har Fylking fått ropa "äntligen" och en tysk-rumänska jag aldrig läst eller hört talas om är 10 miljoner rikare...
Den enda jag faktiskt läst innan den fick priset var Doris Lessing - tack vare en svenskalärare på gymnasiet. Minns inte mkt av boken mer än ett allmänt postitivt/OK intryck.
Dock var hennes reaktion på att få priset ljuvlig.
Hon var ute och handlade när priset offentliggjordes, och kom hem till mötande journalister, men nedanstående följd:
Visst blir man glad!
Förväntan
Jag är inget större fan av U2.
Visst har de gjort ett antal odödliga låtar, och visst kan gubben sjunga gåshud på en stenstod, men ändå - efter ett par-tre låtar så är jag mätt - en hel platta fixar jag inte, av nån orsak... The Edge's gitarr står nog för en del av problemet - ibland undrar jag om han ens spelar längre eller om de har en färdig knapp i studion med bara start, stopp, och tonart...
Så. När de var på Ullevi senast såg jag ingen större orsak att åka dit, om man säger så - men det gjorde KS, som annars innan dess egentligen inte heller var ett fan. Hon kom hem "helfrälst", om man får säga så...
...och lite tänker jag, och jag sa nått i den stilen oxå, att om man är tillsammans med 55.000 människor som har förväntan att det ska bli fantastiskt och åsikten att artisten på scen är bääääääst, då behöver det inte nödvändigtvis vara särskilt bra, det som händer på scen - det blir bra ändå...
Och som pastor känner jag ju att tänk om vi kom med halva den förväntan när vi gick på gudstjänst - vilka möten det skulle bli!
Jag vet att man bygger upp och långsiktigt förtjänar den sortens förväntan osv - men Gud har ju för i allsina da'r inte gjort nått annat i några tusen år...
Lite ler jag i mjugg iaf åt U2-hetsen som då rådde.
...bara för att komma på mej själv med att redan nu jubla över hur fantastiskt det kommer att bli att se Stryper den 28 januari... Fick reda på att det skulle bli i måndags - fick biljett idag (födelsedagspresent från min ljuva fru) och går och fånler över tanken att äntligen få se dem i originaluppsättning, med de gamla goa låtarna...
Så jag e inte bättre jag...
...men bra ska det bli!
Bloggtorka, trötthet och Mjölk
Men det kommer. Kanske inget långt och djupt just idag - för jag är löjligt trött.
Va på bio igår och såg Milk och hade se'n en eftersits med samtal om filmen - spännande och intressant - en film värd att ses! handlar om Harvey Milk, den förste öppet homosexuelle som valdes till offentligt ämbete i USA, i slutet på 70-talet.
Hans story är som jag fattar det typ synonym med den tidiga gayrörelsens - han var killen som var med om att sätta stopp för t.ex. godtyckliga avskedanden enbart baserade på sexuell läggning....och iaf jag hade en vit fläck i mitt historiska medvetande när det gällde det. Och visst - man kan debattera, om man vill, hur viktigt det var/är att veta hur gayrörelsen i USA / San Fransisco kom igång - men varför inte veta? Varför inte vilja förstå? Varför inte försöka sätta sig i en annan människas situation?
Det innebär inte att man övertar alla den människans värderingar och åsikter, eller att man måste tycka att allt det man lär sig är av godo, eller att allt gayrörelsen, i det här fallet, sedan gjort är bra.
...men vem vill ha ett samhälle där man blir av med jobbet eller vräks pga sexuell läggning - utan att ha gjort någon något förnär eller ha propagerat för något - utan bara för att man är vad man är?
Sevärd film, alltså - om inte annat så är ju Sean Penn i huvudrollen som vanligt lysande...
