Tröööött!

Var hemma halv två i natt - och nu för tiden är det inte ofta man är uppe och suddar så sent...

Orsaken?

Ungdomssamling med efterföljande konsert med Real Talk...

HipHop, va... Det är så kaxigt och klichéigt så man ler - men grabbarna har så grymt skön attityd och bitvis gungar även metalpastorn med i beatsen - dessutom tror de på gratismusik - så ladda ner senaste alstret på www.realtalk.se!

Det höjer seriositetsfaktorn för mig, att man vill sprida sin musik/sitt budskap, även utan att tjäna pengar på det - känns extra gött idag, när lovsång är bland det mest lukrativa en kristen artist kan ge sig på...

Tacka vettja Keith Green! Gav bort skivorna - och det på den tiden när han faktiskt var tvungen att ge bort riktiga skivor, pressade vinyler, som faktiskt hade en kostnad med sig... Ingen nerladdning där, inte...

Har rent allmänt svårt för en del kristen musik, där man pratar om att tjäna Gud med sin musik, men skriver låtar som vilken artist som helst skulle kunna framföra/ha skrivit - mer Gud än så finns inte i texterna, utan det är mer allmänt missnöje med svält, krig, miljöförstöring och samhällsutveckling som lyser igenom... Eller kvasifilosofiskt dravel där man undrar om de ens själva vet vad de sjunger om...

Det tycks mig att "det hjärtat är fullt av, talar munnen" borde vara sant även på musikområdet... - Är man så uppfylld av Gud, så fylld med en längtan att ära och tjäna Honom med sin musik, så borde det lysa igenom mycket mer, mycket oftare!

Därmed inte sagt att alla kristna måste spela i "kristna" band med evangeliserande texter - men spelar man mest av allt för att man tycker det är kul, att man vill få utlopp för sin musikalitet och kreativitet, så borde man isf vara ärlig och säga att det är så det är, inte gömma sig bakom tomma fraser om att tjäna Gud...

Tycker jag!


Ska du rösta? - ska jag?

EU-valet stundar, och ska jag vara ärlig så bryr jag mej inte jättemycket - men tycker att jag borde bry mej, och rösta, och tänka efter, och sätta mig in i frågor osv osv etc...

Bra då att nätet finns, så att jag slipper tänka själv...

dn.se har ett test, nämligen, där man får veta hur det är - vad man ska rösta på - smidigt, va?!

Så här gick det för mig:


 Vill du testa och jämföra kan du gå in på http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/vad-ska-du-rosta-pa-i-eu-valet-1.869858 och svara på 25 frågor lite snabbt, så vet du också...

Om det se'n stämmer, och om jag tänker rösta alls, och isf om jag tänker rösta i enlighet med testet - det behåller jag för mig själv...

Kapitalismens tempel

d.v.s. GeKås i Ullared, besöktes av familjen i fredags.

Jag tillhör ju den relativt lilla skara män som faktiskt tycker det är rätt kul att spendera en heldag där, så vi åker hela familjen, fru och tre ungar. Och de sista gångerana har vi nog faktiskt inte tappat bort varandra heller... För ett par år se'n var det värre - inte minst mellanbarnet, nu 8, kunde då strosa iväg obekymrat på egen väg och sedan få efterlysas i högtalarna.

Men. Den här gången gick allt som smort, och vi kom hem 5½ tusen fattigare, med allt från Grissini, TacoTubs, oliver och strössel till kalsonger, strumpor, tvättmedel och gosedjur i bagaget. Och man kommer alltid hem med en massa märkliga saker man inte alls hade planerat att köpa...

...som tex tejp i olika färger - alltid kul till nått...
Eller varför inte ett kollegieblock med svart papper?

Se'n finns det sakerna man köper varje gång, som t.ex. bakpapper - det köper jag varje gång, och tänker på Tomas Sjödin.

Ty i en krönika för några år se'n skrev han att han alltid ber folk som ska dit att köpa det åt honom.

Annars envisades jag ett tag med att alltid smussla ner en rulle snöre i vagnen, bara för att retas med frun - ty snöre hade vi ju redan hemma... Men nått kul ska man ju ha, typ... :P

Och så är det ju det där med godis, då - vi bunkrar lördagsgodis på GeKås. Denna gång typ 8,2 kg...
En del av det är dock avsett till far i huset, t.ex. nougaten:


Förutom detta har vi haft en ganska ledig helg, med avbrott för knattefotboll och trädgårdsarbete - köpte nämligen också en kanttrimmer, och det har vi behövt en sen vi flyttade hit, typ - så det fanns en del att klippa, m.a.o.

Nåväl. Nu ska jag eftersvettas lite till efter gräsklippning och buskuppdragning i 20-gradig "hetta", för att sedan avnjuta en dusch!

För övrigt gillar jag superhjältefilmer! - Såg Daredevil - director's cut - nu på fm...

Sten i glashus?

Kanske blir det det av det här - men, men...

En sak som roar mig är märklig/dålig poesi...

Sån som inte verkar ha nått särskilt att säga eller som är märkligt rimmad eller tvångsmässigt rimmad, eller allt på en gång.
Igår fanns ett lysande exampel på insändarsidan i Borås Tidning, som jag nu vill dela med världen.

Knuttens helg
Kom nu min spätta, sitt upp där bak,
uppå min nya båge.
Den har ju elstart och allt sånt rart,
det är välan smart.
Ta nu på hjälmen och blunda,
när vi nu åker i hundra.
Luta ditt huvud mot skinnjackan min,
så får du känna på världens spinn.
Färden den går till Storholmen,
där knuttegängen samlas.
Och uti hagen är det sommarfest,
man kommer mest som gäst.
Man snackar bågar å tjejer,
båda två finfina grejer.
Tältet det har man snart slagit opp,
tar sig en öl eller fika med dopp.
Daggen har fallit på marken
och kådan den klistrar vid barken.
Och när man har somnat,
man drömmer en dröm,
som är fin och öm.



...alltså - hur går snacket på redaktionen innan man publicerar sånt här?
Gör man det för att vara snäll - för att tanten skickar in 20 verk i veckan - eller för att få in lite humor, eller tror man att man blir först med att publicera en kommande nobelpristagare?

Jag känner lite som när jag lästa Ohlmarks bok (se blogginlägg en bit ner...) - det är ju pinsamt för mänskan som undertecknat detta med namn - borde inte tidningen inse det och sätta stopp? Det gränsar ju till lyteskomik - och min enda ursäkt när jag härmed sällar mig till den offentligt skrattande skaran är att jag iaf inte publicerar namnet...

And now for something completely different...

...som Monty Python skulle ha sagt...

Efter det spännande inlägget nedan som väckte en del åsikter är det så dags för ett par tankar kring det något mer banala ämnet Schlagerfestival...

Jag såg/hörde inte eurovisionen. Har lyssnat på Norge och Island i efterhand, det är allt. Och Finland, förresten, som kom  sist... Och jag fattar inte.
Så bra var inte Norge - framför allt kändes den så medvetet utstuderat äppelkäck att det liksom inte kändes äkta, och så särskilt catchig var den väl inte heller? Ganska splittrad låt, utan ett riktigt naturligt flyt mellan de olika delarna i mitt tycke - och då tycker jag inte det spelar så stor roll om de enskilda delarna är helt OK. Helhetsintrycket blir ändå inte bra...
Å andra sidan är jag ju van vid att folk inte inser vilken musig som suger och vilken som är nått att ha. Måste snart ta och skriva mitt planerade blogginlägg om varför metal äger ut alla andra musikformer... ;)

Men. Igen - Schlagerfestivalen...
Har nån mer än jag varit inne på Expressenartiklar om det hela (eller liknande)?
Numera kan man ju kommentera varenda artikel - och det gör ju folk. Å plötsligt i det här ämnet blir det Kamratposten av alltihop. Vuxna människor låter som 12-åringar i sina "den låten suger"-kommentarer... Inga som helst egentliga argument, utan allt är enbart baserat på den egna smaken och att alla som inte tycker som jag är dumma...
Ganska komiskt, faktiskt. Eller sorgligt, kanske...?

Å är det inte fascinerande med all tvärsäkerhet om vilken annan låt som minsann skulle ha placerat sig mycket mycket bättre? Förra året skickade vi en i mitt tycke alltför platt låt - den lät som vilken radiohit som helst; hade kanske kunna sticka ut om det varit någon med mer utstrålning eller mer särpräglad röst som gjort den, men Charlotte Perelli låter som vem som helst och hade i mitt tycke mycket mer utstrålning innan hon blev en anorektisk dicodiva.
I år valde folket alltså den låt som stack ut... Lite Opera, lite pop, lite Umpf-umpf - lite kitschigt, sådär... Sånt som öststaterna gillar... - Trodde vi - och jag var HELT säker på en riktigt skaplig placering, topp-10 allra minst.

När ska vi lära oss att det är lite lotteri över det hela - att det inte finns några regler för vad som funkar från år till år, att mediahajpen kommer och går och påverkar mer än musikalisk kvalitet, att det som går hem hos alla ena året leder till sista plats nästa år - eller inte...

Nåväl. Om inte annat så kanske finkulturen kan få sig ett uppsving när fler vill gå och se Malena Ernman i hennes vanliga miljö... Sällsynt skön människa, förresten - säger bara: Segerintervjun: "Hur ska du fira det här nu då?   ME: Jag ska gå hem och hångla med min man!"
 - Ljuvligt!

Friskolor?!?

Let's open a can of worms!

Stellan Skarsgård har, igen, gått ut med kritik mot (religiösa) friskolor, med motiveringen att religion är ett problem...

Synen på religion får väl stå för honom - det är i mitt tycke en ganska sorglig och dum inställning, men det är ju hans problem, och en del av hans inställning kan säkert komma av möten med korkade kristna, så visst, han får tycka så. Men sen är det det där med hans koppling till ett på grund av detta önskat förbud mot religiösa friskolor...

Hur antidemokratisk kan man få bli? Är han nån sorts tokvänster som vill att alla ska fostras in i samhället genom samhällets försorg? Som Myrdalskt vill frånta föräldrarna varje uns av förtroende att välja rätt för sina barn? Vad är det för problem med valfrihet? Och ska den bli verklighet på skolområdet måste man väl kunna få välja skola? Kostnaden är ju densamma - typ - om skolpengen går till en kommunal eller till en fristående skola, så några ekonomiska argument finns ju inte.

Sen är jag inte vidare förtjust i tanken med kristna skolor, visserligen... Det är en självklarhet för mig att de ska få finnas, även om jag är lite vänster i många såna frågor (idealet vore väl om de kommunala skolorna vore så bra att ingen kände behov av nått annat...) - men jag har hittills aldrig tänkt tanken att sätta mina egna barn i en kristen friskola.

Det luktar lite för mycket "vi ska inte besudlas av den onda världen"-komplex för mig... Är rädd att det kan bli isolerat och lite skyddad verkstad av det + ett grupptryck att vara kristen som gör att den som är kristen blir den som har lättast skoltid - kanske så lätt att tron inte bär när den sedan får möta "vanliga" prövningar/frågor... Och tron som profilämne kanske också kan bli för pressat - särskilt som huvudmännen för kristna skolor tenderar att ligga på s.a.s. högerflanken - åt trosrörelsehållet. Har pratat med både elever och lärare på kristna skolor som upplevt det lagiskt och kravfyllt, snarast avskräckande...
Och hela idén med att barnens tro ska byggas upp i skolan etc känns som en konstig tanke - som om man bara byggs upp i mötet med likasinnade och av ständiga påminnelser... Kan inte tron växa just i mötet med dem som inte tror? Att man ser vad man har i ljuset av vad andra inte har? Att man dessutom får en större förståelse för/insikt i hur den "riktiga" världen funkar, hur "vanliga" människor tänker om man inte blir konstant instängd i en kristen liten bubbla...

Se'n finns det argument för det - om man t.ex. kan fungera som en tröskelsänkare; Ha en rejält stor andel elever från ickekristna hem, som via profilämnen kan få upp ögonen för kristen tro osv. Och kanske som en samhällsinsats - om man lyckas skapa en miljö där mobbing och utanförskap förebyggs bättre än på vanliga skolor... Men frågan är ju isf hur ofta man lyckas med det, eller andra höga ambitioner...


Har för övrigt lyssnat mycket på In Flames "Come Clarity" ett par da'r (lån från biblioteket) - och måste bara uttrycka följande åsikt: Den sparkar stjärt!

Pinsam gubbe

Läste igår ut "Tolkien och den svarta magin" - en mkt märklig bok.

Den är skriven av Åke Ohlmarks, som först översatte Sagan om Ringen till svenska, en översättning som Tolkien inte riktigt gillade, den var delorsak till att han sedan skrev en särskild översättningsanvisning som nästan alla andra översättningar har hållit sig till sedan dess...

Vad jag inte visste var att Ohlmarks frampå slutet av sitt liv kom ihop sig totalt med familjen Tolkien och skrev två böcker om detta, varav den av mig nyss avslutade var nr 2.

Och.

Den är genant!

Gubben är så sanslöst fnoskigt bitter och full av märkliga oförrätter att nån på förlaget borde stoppat eländet direkt - det är pinsamt att läsa hans förvirrade anklagelser och storslagna konspirationsteorier, där Tolkien jämförs med nån sorts gudfadergestalt i bästa maffia-stil... Han kopplar Tolkienfamiljen och Tolkiensällskap till satanism, Ku Klux Klan, nazism, knark och organiserad brottslighet på de mest märkliga grunder, bland annat att nån i ett tolkiensällskap var tandläkare, och det var en av KKK:s ledare på 20-talet också...

Hur kunde man släppa igenom det?

Ville hans förlag honom illa; att han skulle gå till historien som en förvirrad, lallande gubbe med storhetsvansinne och förföljelsemani? ...samtidigt kommer man på isg med att skratta åt eländet ganska ofta - det är bara för absurt!

Iaf - tack till Marre som tipsade mig om denna pinsamma vita fläck i min Tolkienkunskap. Och till er andra, som inte känner behov av att vara Tolkienkännare - läs inte eländet - läs nått med lite substans istället - Koranen eller nått...

Är det bara jag som blir obstinat?

Man går till affären - gör som dom vill - och köper DVD-boxen man spanat in.

Man går hem, börjar titta, och vad möts man av? "You wouldn't steal a car" osv...

OK - ha eran reklam på hyrfilmerna, som man, kanske, hyr, kopierar och säljer/lägger ut på nätet. Men när jag nu har låtit bli piratvägen helt och hållet, och betalat fullpris. - Kunde man inte då tycka att jag skulle slippa anti pirat-reklamen? Fel målgrupp, lixom...

Man blir bara trött - särskilt som skiten inte går att ta sig förbi - man måste se den innan man får tillträde till meny/film. Och en liten liten del av mig blir då mest av allt sugen på att börja fildela lite... Bara som en liten hämnd, typ...

Hwarföre så Swensk?

Hade bilen på verkstan igår (3.608 kr :( - men nu puttrar inte avgassystemet, och handbromsen håller faktiskt bilen stilla...) - lämnade den där och gick till kyrkan - trodde det skulle gå på typ 20 minuter - men det var typ 3,3 km (enligt eniros mäta-på-kartan-funktion) så det tog snarare det dubbla...
Tillbaka, frampå senlunchen, tänkte jag ta bussen.
Då begår jag det fruktade misstaget - jag 'plingar' en hållplats för tidigt!

Vad göra?

När bussen börjar bromsa in kan man ju inte ropa att det är fel - för tänk om nån annan ska gå av.Och när den väl stannat kan man ju inte bara sitta där - då får man ju gå av - det är väl pinsamt att erkänna att man är så korkad att man inte vet vart man ska...
Så. Av gick jag, tänkande typ "nåja - det lär ju ska vara nyttigt med motion...". Men så inser jag, just som dörren stängs bakom mig - jag har ju en tid att passa, och jag är redan på gränsen till sen. Ungarna ska ju hämtas när dom ska hämtas - oavsett om jag har behov av motion eller inte!

Korkat!

...å då känner jag mig som en typisk svensk - för hur fånigt är det egentligen inte att inte säga till när det blev fel?

Ägnade sedan den raska promenaden åt att fundera ut att jag kunde kalla mig för en KK - korkad kålrot - usel översättning av engelskans SS -  "stupid Swede" - humornivån var visst i nivå med intelligensen.

Men, men. Det var igår!

Idag är en ny dag och jag är så smart, så smart! - och rolig!

"I am so smart, I am so smart - S-M-R-T, I mean S-M-A-R-T..."
(c) Homer Simpson

Vad som hänt sen sist

Nu har jag kanske snart återhämtat mig efter en av årets trevligare helger... Konfaläger på Äventyrsgården (www.aventyrsgarden.se) i dagarna tre. Grymt intensivt, och väldigt kul.
Vi åkte upp till östgötaskogarna på morgonen 1 maj, tillräckligt tidigt för att lyckas missa alla demonstrationer, och kom hem igår kväll, lagom för mig att hinna med en planeringsträff  i kyrkan innan jag åkte hem hem.
Vi har kört Crosscart, spelat Paintball, badat bubbelpool och kastat yxa mm, och haft lite lektioner - vi sparade sex och döden till lägret - och båda de passen blev rätt bra, faktiskt. Känns bra att ha gott om tid när man ger sig in på de stora frågorna, som det heter.
Jag har dessutom haft det tvivelaktiga och inte för mig särskilt vanliga nöjet att bli skrattad åt för min dialekt. Ty den driftige Herr Andersson som driver stället pratar en gaaanska bred östgötska, och till konfirmandernas glädje föll jag in i det direkt när jag pratade med honom eller hans bror. Skrämmande hur en kan låte... ;)

Idag var så den stora vilodagen, dock med ett par smärre trädgårdsprojekt inbokade. Men det var bara kört - är så djuriskt trött idag - har legat på sängen och tittat på X-men - alla tre filmerna... Mycket mer orkade jag inte med. Får väl hoppas att natten blir djupsömnsfylld så att morgondagen blir iaf lite mer produktiv.

RSS 2.0