Feber

idag ska jag för första gången sen november predika på ungdomsmöte, vi ska ha en sorts "försoningsceremoni" för att sätta punkt och gå vidare. Rent allmänt ett av de viktigare predikotillfällen jag haft hittills i "karriären"- och jag har feber och hosta... - Det är ju så man börjar fundera i termer av såna där attacker...

tur det finns treo...

Mer konst, och långnäst pizza

På väg från bil till jobb nu på morgonen passerade jag Pizzeria Pinocchio och blev påmind om den fnissretande storyn om detta etablissemang i Borås Tidning för ett bra tag se'n...

Vi har ju sedan i våras en vacker (?) staty i Borås, som jag personligen gillar, men det gör inte alla. Statyn föreställer alltså sagofiguren Pinocchio, och ser ut så här:

Nån driftig kille kom på idén att öppna en pizzeria strax intill, och döpa den (nu menar jag "döpa" så som ordet används i folkmun, och inte i teologisk mening...) till Pizzeria Pinocchio, komplett med säkerligen copyrightskyddade Disney-bilder och allt...

Nu till storyn: BT skrev förstås om detta, och ägaren utlovade fantastiska pizzor, ty, som han sa: "jag är nog en av de tio bästa pizzabagarna i världen"

Det kan vara det mest osvenska uttalande jag har hört i livet... Jag menar - om han sagt "i sta'n" eller "i sjuhärad" - då hade man ju kunnat ta killen på allvar - men "i världen" - jag blir lite så där svenskt retad - men mest blir jag road och lite lycklig av sånt...

Dock har jag ätit där, och jag säger som Jim Carrey - "I've had better" ;)

Heter konst "strange" på engelska?

En konststuderande har visst betett sig våldsamt och sett till att bli omhändertagen och inlåst på psyket. Inte för att hon/han hade andats in för mkt thinner, utan som ett konstprojekt!

Det hela inkluderade såpass våldsamt beteende att handfängsel och övervakad inlåsning bedömdes som motiverat. Om jag fattat rätt - hörde bara nästan hela reportaget på radion i morse.

Oavsett perspektiven skattepengar/vårdplatser/tidsåtgång i onödan för polis/vårdpersonal - hur kan man få för sig att det är konst!?!?!?!??

Allvarligt talat - det är nått sjukt med samtidens syn på konst. Att inte lärare etc säger ifrån! Eller står de bredvid och hejar på och tycker det är bra?
Varifrån kommer hela den här dogmen att konstens uppgift är att röra upp känslor och väcka samtal, att bryta konventioner och spränga ramar? Visst kan väl konst i  viss mån ha såna följder - men ska det vara drivkrafterna, själva syftet?
Jag trodde i min naivitet att människans skapande nog kom ur skönhetsupplevelser - viljan att bevara det vackra, och längtan att förmedla sina upplevelser och intryck till andra. Inte ur längtan att irritera, stöta sig med, och slåss med andra människor.
Ytterst sett sprunget ur det faktum att vi är skapade som avbilder av en skapare - och därför skapar.

Och den store Skaparen såg på sitt verk och såg att det var mycket gott - kan verkligen den här konststudenten göra det? Kan fejkande av självdestruktivitet, våldsamhet och brottningskamp med vårdpersonal vara gott?

Kanske inlåsningen borde göras permanent... Då vinner ju samhället på alla sätt - dels blir vi av med en människa som knappt borde gå lös, och dels får vi en ny nationalskatt i form av en permanent konstinstallation. Detta dessutom på ett sjukhus, som ju annars i konstväg brukar få hålla till godo med lite mossiga tavlor och en och annan Larson-teckning...

En filosof vid min barm

Man undrar vilka gener man har fört vidare ibland...

Vid frukosten idag frågar hustrun Mina, den minsta, 5,5 år, efter att ha brett smör på hennes macka om hon vill ha nått mer.
Ungen svarar "bra". Vi undrar vad hon menar, och hon svarar "Bra. Jag vill ha det bra... och så vill jag ha ost"

Har vi närt en filosof vid vår barm, månne?!

Amazing grace

heter en inte alls tokig film vi såg igår. Handlar om William Wilberforce - mannen som typ ensam drev igenom avskaffandet av slaveriet i England. Fascinerande hur stor skillnad en enda människa kan göra - även om det tog honom 20 år eller nått. Stark film, som kopplar ihop det med sången Amazing Grace - vet inte hur historiskt korrekt just det är, men plötsligt blev den inte bara en mjuk berättelsesång om Guds nåd, utan en kampsång!
Trailer kan ses här:
 

Vill man istället ägna sig åt O-mazing Grace - och se en av världhistoriens sämsta sångare, ska man titta här:

...killen kan varken text eller melodi, och har noll gehör - men är glad ändå, och ganska övertygad om att han kan sjunga. Orgelns ton betraktar han som ett förslag, och de hjälpsamma människor som stämmer in och tar i åstadkommer ingen förbättring - de gör bara att man hör ännu bättre hur totalfalskt han sjunger.

Har alltid sagt att alla nog kan sjunga - eller åtminstone kan lära sig - men jag är beredd att göra ett undantag i den regeln för den här killen...


Musiktips

Lovade en kille i kyrkan i helgen att sammanställa lite musiktips på bra kristen metal/hårdrock, inklusive länkar för lyssning. Och den kan ju fler få del av, tänkte jag...




Theocracy

Melodiöst med inslag av både Power och progressivt - Släppte andra plattan, "Mirror Of Souls" i November. Fantastiskt genomarbetade och tänkvärda texter. http://www.myspace.com/theocracyband


Incrave

Svenskt band som spelar typ klassisk metal, ganska melodiöst, men inte trallvänligt ;) - Mera allmänna texter, inte särskilt tydligt kristet. Har släppt två skivor, den första under namnet Evergrace. http://www.myspace.com/incrave


Harmony

Måste ju slå ett slag för våra lokala hjältar. Melodiös, men ändå ganska tung hårdrock med progressiva inslag. Blandade, men vettiga texter. Trummis och gitarrist är med i Pingstkyrkan i Borås. http://www.myspace.com/harmonyofficial


Tourniquet

Ett av de största kristna banden. Har hållit på sedan 1990 och växlat stil lite, men generellt sett lite svårt att beskriva. Det är metal, men med många udda infall och influenser, melodiöst, men samtidigt rejält hårt bitvis. Mycket bra texter. http://www.myspace.com/tourniquetrocks


Stryper

Det första stora kristna bandet - slog igenom i mitten av 80-talet, sålde nästan 2 miljoner av skivan To Hell With The Devil 1986, splittrades tidigt 90-tal, men återförenades för några år se'n. Ny skiva på gång i (v)år. Typisk 80-talshårdrock med mycket stämsång och gitarrsolon. Dock lite ruffigare sound sedan comebacken. http://www.myspace.com/stryper


Becoming The Archetype

En av mina absoluta favoriter på senare tid. Hårt, omväxlande, genomtänkta texter, akustiska partier, spännande, tekniskt, bra, helt enkelt. Ny skiva släppt i höstas. http://www.myspace.com/becomingthearchetype


Extol

Norskt, vansinnesduktigt band som nog i princip lagt av. Spelade en mix av death och black. Grymt teknisk musik bitvis och helt enkelt bara tokbra. Släppte 4 fullängdare, med klar stilskillnad de sista 2, mera trashstuk. I mitt tycke är de 2 första skivorna klart bättre - lyssna t.ex. på titelspåret från 2:a skivan - Undecieved http://www.myspace.com/extol


Grand Lux

Norskt band som spelar klassisk heavy Metal, typ... Har inga skivor, hara bara lyssnat på nätet, vet inte mycket mer, men gillar vad jag hör... http://www.myspace.com/grandlux


Once Dead

Ganska nystartat band som spelar ganska klassisk metal. Har medlemmar ur flera gamla kritstna band, bl.a. det för länge sen nerlagda Vengeance Rising. http://www.myspace.com/oncedeadband


Holy Blood

Ännu ett nätfynd. Ukrainsk blandning av Blackmetal och typ irländsk folkmusik, med bra texter. Lite speciellt, men jag tycker det är galet bra. http://www.myspace.com/holybloodband


Borgazur

...och ett nätfynd till. Klassisk blackmetal, helt enkelt, med ganska vassa texter. http://www.myspace.com/borgazurofficial


Crimson Moonlight

Kungarna av elak kristen musik. Svenskar. Spelar Tung blackmetal med inslag av Death. Bitvis ganska grubbliga texter. http://www.myspace.com/officialcrimsonmoonlight




...finns mycket bra kristen metal nu för tiden, helt enkelt.
Och den extra intresserade kan ju kolla igenom ovanstående bands kompislistor och hitta fler...
Trevligt!

Att tycka om

Varför envisas vi med att tycka saker om varandra istället för att bara tycka om?

Två olika samtal igår som egentligen handlar om att man väljer att tro negativa saker om människor, utan att veta bakgrund eller sanning. Eller att man väljer att fokusera på folks brister och misstag istället för det de är bra på eller har gjort rätt.
Ödmjukhet är inte min starkaste sida, och kanske är det det Gud håller på att lära mig, men man kan tycka det skulle finnas bättre sätt än att låta en utsättas för påhopp där delar av dem bara gör en arg...

Johnny Brobäck är min idol!

Fyrkantiga cirklar

I höstas hade jag besök av en gymnasietjej som skrev ett arbete om synen på homosexualitet. Jag förklarade att vi vill med homosexualitet som med allt annat skilja på människan och det människan gör - att allas lika värde och att alla är älskade av Gud inte förändras av att Bibeln, Gud, vi som församling har tankar om hur människan i fråga lever...

Alltså - Bibeln säger att homosexualitet inte är vad Gud tänkt, och som kristen har jag inget annat val än att tro samma sak. Men det betyder inte att jag ser ner på homosexuella människor osv osv - en ibland oändlig diskussion.

Hur som helst så kändes det som hon lixom ville hjälpa mig när vi kom till frågan om att viga homosexuella. Hon letade liksom efter formuleringar eller fallbeskrivningar för att hitta nån sits där jag skulle kunna tänka mig att viga ett homosexuellt par. Och det slutade med att jag sa: "Du kan lika gärna be mig rita en fyrkantig cirkel - för det är inte en fråga om vilja, utan om definitioner. Ett äktenskap kan så som jag utifrån Bibeln definierar det bara ingås av en man och en kvinna - och alltså kan jag inte viga ett homosexuellt par oavsett hur mycket jag står och frågar dom om trohet i en kyrka, lika lite kan jag viga en man med två kvinnor eller två kvinnor med en get..."

Se'n är det väl positivt om homosexuella, liksom heterosexuella, väljer att leva i tvåsamhet och i trohet, men kalla det inte äktenskap, och tvinga inte männsikor att viga mot sin övertygelse!

Så jag är lite ledsen och lite irriterad på det nyss framlagda förslaget - och på RFSL:s kommentarer till det. Det var väntat att ingen skulle lyssna på Hägglund o co, trots att deras förslag är vettigt - symbolvärdet är för stort för att man ska ge med sig - återkommer till det...
Och RFSL kallar att trossamfunden inte ska tvingas viga samkönade par för "legaliserad rätt att diskriminera". Grrr.

Att det ska vara så svårt att förstå att det finns folk av annan övertygelse, att det finns gott om människor för vilka en helig skrift, det må vara Bibel, Koran, eller Bhagvadghita, betyder mer än opinionsläget i Sverige. Och att dessa människor också är värda respekt. Men ibland kan man tro att de enda människor som över huvud taget ska ha rätt att få göra och tycka som de vill är RFSL:are... fattar inte att de inte själva ser att deras aggresivitet bara föder agg.
Och om de nu inte vill att trossamfunden ska få förrätta juridiska vigslar - varför då inte haka på Kd:s förslag ;)

men nej - det går inte för då skulle man troligen inte uppnå att innefattas av ordet "äktenskap". Ett ord som för många - och indirekt för nog de flesta - fått sin definition via en religion. Och då kommer ju den stora frågan: Varför ska det vara så förtvivlat viktigt att få "gifta sig" - att få göra det i kyrkan - att på nått sätt få blanda in Gud i den ceremonin - när man uppenbarligen i övrigt inte är intresserad av hans vilja som den uttrycks i Bibeln...
Ska jag vara helt ärlig tror jag det beror på en naggande osäkerhet inför om det verkligen är OK med Gud att man lever som man gör. Innerst inne känner man en tveksamhet inför om Gud "godkänner" homosexualiteten - och eftersom man så intimt förknippar sin läggning med sitt människovärde, så blir det en tveksamhet inför om Gud "godkänner" mig som människa. Om han verkligen älskar mig.

Och om kyrkan då viker ned sig så gör man människan en otjänst. För att bekräfta människan som älskad av Gud måste inte innebära ett godkännande i Guds ögon av allt vad människan i fråga är och gör. Gud har nämligen inga som helst problem att skilja på sak och person - de problemen är våra, och är nog lika stora för oss i den här frågan oavsett vi är konservativa kristna som uttalar oss om homosexuella eller homosexuella som uttalar oss om oss själva...

Att kräva att få Guds välsignelse uttalad över sin relation i en kyrka är ett sätt att legitimera sig själv. Att lugna alla eventuella tvivel inför om Gud godtar min utlevda homosexualitet. Och det blir egentligen bara en version av att äta kakan och ha den kvar - man försöker ha båda delar - lite Gud för säkerhets skull - men inte för mycket, så att jag måste ta itu med mitt liv.
...och det är en inställning som nog alla måste brottas med, oavsett vilken synd vi håller fast vid - den blir bara så tydlig i den här frågan, och jag återkommer gång på gång till Paulus beskrivning av människorna i den sista tiden, i 2 Tim 3, när han säger: "De älskar njutningar mer än Gud. De bär fromheten som en mask men vill inte veta av dess kraft" Man vill gärna ha med Gud att göra så länge det ger bonus för mig - ger mig rätten att sätta etiketten troende på mig själv. Men så snart Gud kommer med sitt Ord, sin kraft, och vill föra oss närmare - ta oss bortom etiketter och religion och föra oss in i renhet och relation, då stretar vi emot. Då blir det jobbigt. När det inte längre sker på våra villkor, utan på de enda giltiga villkoren - Guds - då vill vi inte vara med längre.

Det här är kärnan i varför man vill kunna vigas i kyrkan, tror jag.

I frågan om samkönade vigslar ställs nu frågan på sin spets, men den gällar alla områden där åsikterna i samhället/media/politik skiljer sig från Guds eviga sanning - Ordet. Det kommer alltid att finnas människor som vill, som kräver, att kyrkan förändrar sig, att hon anpassar sig, att hon låter tiden tolka skriften istället för tvärtom.
Och om kyrkan går med på det säljer hon sig, rear ut nåden, tar av sig brudklänningen och börjar gå på gatan. Då representerar hon inte längre Gud, utan bara sig själv. Då blir hon en kropp utan huvud, utan styrsel, som likt en berusad fjortonåring utnyttjas av varje lysten slempropp med en stark vilja och ingen moral.

Sorg!

Att samhället förändras är en sak. Att det fattas beslut jag inte håller med om är väl inget konstigt. Att det finns folk som älskar njutningar mer än Gud är inget nytt. Att vi alla brottas med att låta Gud verka som han vill i våra liv  - så har det varit se'n Adam, den fånen, stod där och såg på när Eva tog av frukten.
Men att kyrkan - Guds representant på jorden, Kristi kropp, sänd ut att göra hans vilja, proklamera hans livsförvandlande nåd - att hon låter sig så besudlas och förtryckas är en bedrövelse utan motstycke!


Favoritfärg

Jona, min 9½-årige son, fick igår kväll frågan om vad han hade för favoritfärg.

Hans svar: Orange - för det passar med nästan allt, utom med vitt.

Förstår inte till hundra procent hur han tänker/ser, faktiskt.

Diverse glädjeämnen

Kina ska med till Trysil - gött!

Maria Gustin-Bergström kommer till Borås 4 april. - bibelskolekompis från förra seklet, som släppte en av förra årets bästa skivor... Lååååångt ifrån metal, men vääääääldigt bra!

Konfa drar igång idag, med en ny ledare.

Obama verkar ju ganska bra, eller nått...

Min vackra och ihärdiga hustru har städat mitt kontor (...vilket kanske nästan gläder omgivningen mer än mej, iofs.)


Teistiska motdrag

Idag skriver Dagen igen om de brittiska ateisternas bussreklam. Med texten "There probably is no God. Now stop worrying and enjoy your life" vill man värva nya medlemmar typ...
Och nu har en chaffis vägrat köra bussar med den reklamen - och fått igenom det! Gissa om det hade hänt i Sverige... Antagligen hade han fått sparken för att han frågade...

Det jag hela tiden har funderat är varför inte kyrkorna gör det för mig självklara motdraget... Egen reklam, med texten "There probably IS a God. Now stop worrying and enjoy your life" typ... - Ty utan skaparen, utan Guds existens finns inte mycket att leva för - men MED en Gud - först då kan man slappna av och njuta av livet - först då finns mening, trygghet, frälsning, frihet och frid...

Slutpredikat...

Länk: http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=162007

Idioti - korrigering

Hustrun, den allvisa, påpekade att det kanske egentligen är politikerna man ska vara sur på - att de slår fast den policy som handläggarna har att följa...
...och det är ju inte kört än - det bara lät så på handläggaren.

Har just träffat fem åttondeklassare som ville prata om vad Pingstkyrkan är. Sånt är bland det roligaste man gör i den här branschen! Bra frågor, en del följdfrågor, och inte en massa fördomar. Goa tillfällen att berätta vad tron är - vad Gud gjort, vad man själv varit med om osv. Kul!

Emmanuel Karlsten på Dagen har förklarat det där med Twingli nu, så det ska välan bli av nästa gång jag skriver om vad dom skriver, hoppas jag (om jag nu fattat hur han menade...) Trevligt med snabba svar och personlig service från folk som ju egentligen inte "måste" ge det. Tyder på bra fokus, tycker jag!

Dagens citat

"Den som kan se och ändå målar himlen grön och ängarna blå borde bli steriliserad"
Adolf Hitler

Citat om citatet, av frun: "Om Mark Twain hade sagt det hade man skrattat lite, men när det är han så tänker man - aj aj, det också..."

Att vara medelålders...

Nån gång i höstas hörde jag nån säga på radion apropå sin ålder att den "väl fick kalla sig medelålders" eftersom den "nyss fyllt 35" - lixom jag, då, alltså.

Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!



men idag var jag på biblioteket, och kom hem inte bara med en bunt Tove Janson-böcker, utan även en bunt ICA-kuriren "bara 30 kr för 40 tidningar - och det är ju så mycket bra recept, om inte annat" som jag sa till frun...

Det är alltså kört - jag ÄR medelålders!

För övrigt har David Bowie en son som heter Zowie - Zowie Bowie, alltså - är inte det på gränsen till barnmisshandel?


Försäkringskasseidioter

Ni vet det där klassiska skämtet som finns på planscher och skyltar på arbetsplatser lite överallt: "Man måste inte vara galen för att jobba här, men det underlättar!" - Undrar om det i försäkringskassans korridorer sitter en motsvarighet med texten "man måste inte vara en kortsynt översittaridiot för att jobba här - men det underlättar!"

Fick telefonbesked i fredags att Fk:s läkare inte anser att jag har tillräckliga medicinska skäl för att uppbära sjukpenning, och jag alltså inte ska få ett öre för de sista 4 veckorna jag gått hemma.

Nu har visserligen min läkare att fylla i en ny blankett med förtydliganden innnan det spikas, så hopp finns, men enligt den sköterska jag talat med är det vanligast att första beslutet står fast ändå...

Å då undrar jag: Gör dom alls nån bedömning av arbetsförmågan utifrån vad man har för arbete? För i mitt jobb kan man t.ex. jobba med brutet ben, eller som min kollega Mika Juurikivi - med totalförlamning från nyckelbenen och nedåt - men det vore svårt om man var byggjobbare...
Å andra sidan kan byggjobbaren slå i sina spikar även om han är i själslig/andlig obalans eller t.ex. inte orkar långtidsplanera (så länge han inte är byggledare iaf) - men kan jag själavårda, undervisa etc när jag själv mår uselt? Kan jag ansvara för och planera saker månader i förväg när jag knappt klarar av att tänka på vad som finns på nästa uppslag i fickkalendern?

Så. Är sur och lite trött, men tillbaka på jobbet. Känns visserligen OK, men jag har ju tydligen inget val heller, så det är väl väl det, att det känns OK...

Grrrr!

För övrigt funderar jag på om man inte skulle ta och skriva en bok om andlig utveckling med Muminfigurerna som genomgående illustrationer - lite så där som en del gjort med Astrid LIndgren... Seriöst!

Roger Martinez, och jäst...

Dagen skrev häromdagen om en av min ungdoms hjältar, då sångare i Vengeance, det första kristna tyngre trashbandet, som släppte en fantastiskt bra skiva 1989 - "Human Sacrifice" - som jag för övrigt har i orginalutgåva både på LP och CD - de flesta CD har det nya namnet Vengeance Rising, och orginalpressen av LP:n gjordes bara i 15.000 ex (...vilket var bara på den tiden, faktiskt!) av vilka jag har ett ex - finns mig veterligen bara typ 2 eller 3 till i Sverige.

Intressant läsning, iaf, eftersom killen numera är satanist...

Dock måste jag tillåta mig att småfnissa kraftigt åt följande uttalande i en "faktaruta" invid artikeln:
"1989. Debuten "Human Sacrifice" säljer över 100 000 ex och är det mest brutala som släppts inom kristen musik hittills." - Rekommenderad lyssning för korrigering: www.myspace.com/officialcrimsonmoonlight - till exempel...

Är det inte rent allmänt ganska svårt att tro att kristen hårdrocks brutalitet skulle vara oförändrad på 20 år, medan resten av den musikgrenen sedan dess utvecklats till Deathmetal, Black, metalcore, screamo, extreme etc etc ?

Å dessutom kallar han Vengeance (Rising) för dödsmetall, vilket också retar en gammal nörd som mig - de spelade nämligen trash, som visserligen kanske kan sägas vara dödsens föregångare - men nog är det skillnad!

...bara så typiskt - att de tar upp ett intressant ämne, men på ett sätt som gör att de initierade inte riktigt kan ta det på allvar, eftersom skribenten uppenbarligen inte riktigt hängt med i metalvärlden, även om han kanske gjorde det en gång...

Länk till artikeln: http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=161830
...om jag visste hur man gjorde skulle jag göra en sån där Twingli-ping, men jag fattar inte riktigt hur det går till, så så länge blir det bara ni som redan hittat hit som får ta del av mitt gnällande, och inte de som läser artikeln via dagens hemsida...

För övrigt är människors DNA till 26% identiskt med jäst.

Favoriter och visa ord

Försöker ägna en del tid åt läsning denna vecka - läsa om några fantastiska böcker, som härmed rekommenderas:
The barbarian way - Erwin McManus
Efterföljelse - Dietrich Bonhoeffer
Utan kompromiss - Melody Green

Har inte hunnit med så mkt som jag tänkt, men hej vad bra dom är alla tre!

...och några visa ord jag tänkte jag skulle försöka leva efter:
Ödmjuka dig och stig ned från dig själv, och du skall upptäcka Guds härlighet inom dig. Ty där ödmjukheten spirar, där sprider sig Guds härlighet. Om du bär ödmjukheten i ditt hjärta, skall Gud där uppenbara sin härlighet för dig.
Förakta dig själv i din storhet och förstora dig inte i din litenhet. När du möter din nästa, bemöda dig om att ära honom och upphöja honom. När ni har skilts, säg endast vackra och värdiga ord om honom.Om din nästa har sina fel skall han i känslan att vara ovärdig den ära du bevisar honom få hjälp till bättring. Handla alltid så.
Hälsa och hedra alla levande varelser.Om du vill återföra din broder till sanningen, så sörj för hans skull, gråt, älska honom, säg honom ett vänligt ord eller två. Men vredgas aldrig mot honom. Ty kärleken kan aldrig vredgas, såra eller häftigt klandra någon.Tecknet på kärlek och insikt är ödmjukheten, som föds av ett gott samvete i Kristus vår Herre.

Isak Syriern - Ur Femte andliga talet (Landet där tankarna funnit ro - Silentium 2007)

...låter inte lätt - men bra...

Petra

Lyssnade på Petra ett bar tag igår, medan vi städade undan julsaker...

Visst, det är inte precis metal, men iaf hård rock, iaf ibland... Men hej vad bra det är - och texterna! Inte så subtila eller 'crossover' precis - men det vet man ju när man sätter på plattan (LP, faktiskt - har bara det med just dem...) och är man på humör för lovsångsartat/evangeliserande textinnehåll går det knappt att hitta bättre - det är uppbyggligt, helt enkelt...

Kändes seriöst, det där, så jag får väl kompensera med en liten bild...

Denne kristne profil ska jag lyssna till i afton - vem är det? - gissa i kommentarerna!

Ledtråd: Bakgrunden ska föreställa en örtagård...

Hur ser jag ut egentligen?

...kom mig till sist för med att gå in på http://www.sp-studio.de/ och göra mig själv som SouthPark-figur... Inte för att jag sett mer än några minuter av serien - men gubbarna är ju oemotståndliga. Resultatet syns nedan:

Ain't I cute?!

Att respektera Hamas

Jag funderar, som väl många andra i dessa dagar, på det här med Gaza, palestinierna, Hamas, Israel, raketer, bomber och tanks. Jag är långt ifrån färdig, och vill inte cyniskt teoretisera, men jag funderar lite på bakgrund, ideologi och retorik kring den här konflikten, och undrar om allt är så självklart som det verkar i debatten ibland...


Ty:

Vad är demokrati - egentligen?

Vad innebär demokratiska val? Vad krävs för att en omröstning av det s.k. världsamfundet ska vara giltig? Förutom att det inte ska förekomma hot eller rent valfusk och att man ska kunna rösta på flera partier så måste väl godkännandet utgå från att folket som röstar vet vad de gör, eller?


Att de har fått information om alternativen, kunnat väga saker mot varandra och kunnat lägga sin röst på det alternativ de efter moget övervägande anser bäst. Att man får det styre man förtjänar, om man vill säga så...


Och om ett folk då lägger sina röster på ett parti som förespråkar konflikt med grannlandet, som vill ha rasistisk propaganda om grannfolket i skolböcker, som anser terrorism riktad mot helt civila mål vara en legitim verksamhet och som inte egentligen är intresserad av förhandlingar med arvfienden; hur ska vi då se på den folkviljan?


Röster höjs för att Israel ska "respektera det palestinska folkets val" och behandla Hamas som vilken regim som helst. Men är det realistiskt? Och är detegentligen helt logiskt att det borde leda till förhandlingar och eld upphör?


Har Hamas nånsin stått för samtalsvägen? Har de någonsin varit intresserade, egentligen, av andra förhandlingar än om hur långt ut i Medelhavet alla judar ska dumpas? Har de nånsin haft för avsikt att sluta skjuta raketer mot civila mål? Är deras terrorhandlingar verkligen bara desperata, tillfälliga handlingar sprungna ur Israelisk förtryck, eller är de ideologiskt motiverade, väl genomtänkta strategier?


Och nu till poängen - om Hamas hela tiden stått för en våldets väg, vilket jag menar, visste då inte det palestinska folket det när de valde dem? Eller ska vi utgå från att palestinierna missat vad hela världen sett - att Hamas begått, begår och kommer att begå terrorhandlingar? Att de på något sätt är lite dumma, och inte förstod vad de gav sig in på när de gick till valurnorna?


För om så var fallet borde kanske inte valresultatet respekteras, utifrån resonemanget i början... Men om det nu inte är så, då har ju palestinierna medvetet valt en regim som står för konflikt, våld och terrorism. Och har de då inte själva valt att också drabbas av Israels (över-)våld, bombningar och attacker?


För att verkligen spetsa till det: Skulle Israel verkligen respektera den palestinska folkviljan om de sökte förhandlingar med Hamas? Har man valt en regim som vill hota sig till fred, som anser civila vara legitima mål i kampen, som är villiga att riskera sina medborgares liv genom att förlägga baser och ammunitionsförråd mitt i bostadsområden, då har man ju valt det - och får man inte då stå sitt kast?

Väljer man att stoppa näven i elden kan man ju inte bli arg på elden för att den bränns, för att ta till en bild...


OBS: Det förminskar inte lidandet, det tar inte bort den stelbenta ideologiska dumheten på bägge sidor. Det ändrar inte på att Israel med sitt militära/materiella övertag har ett särskilt ansvar. Det ändrar inte på att hela soppan är en sorg och en skam, och som sagt - det här är ganska spontana funderingar som jag säkert kan ha modifierat om några veckor, men ligger det inte ändå något i det?


Profeter?

...är ju sjukskriven från församlingstjänst.

Och ska börja igen om dryga veckan är det tänkt.

Om inte den tant som ringde i Tisdags har rätt, förstås.

Hon ringde för att frambära ett budskap, gjorde klart att nu var
det "vår far som talade och inte hon själv", se'n sa hon:
"Du ska inte vara kvar i Borås längre, utan vår herre har andra uppgifter för dig. Det är för församlingens, mitt eget, och min familjs bästa som jag ska sluta, och det vore nog bra om jag inte alls återvänder till församlingen."

Uppmuntrande? Njae...

Sa för mig själv att "jag hade väl haft en för bra dag eller nått..."

Se'n ringde JL, en trevlig äldre ungdom i församlingen, för att han hört om min sjukskrivning etc.
När han hörde vad "profetissan" sagt sa han "skit i tanten och lyssna på mig!"

...märkligt hur mycket mera Gud det kändes som i vad han sen sa utan att nånsin säga "så säger Herren"...

Inte så att jag förkastar ett eventuellt gudomigt tilltal för att det inte "passar" mig - men nån sorts inre sanktion måste man väl ändå känna om man ska ta det 100% på allvar, eller...?

Så, Gud, om du nu läser bloggar - var tanten på riktigt får du ta och bekräfta det på fler sätt, annars lyssnar jag på JL!

Helikopeter

...så var dagens pappaskämt avklarat...

Det blev inget inbyte - men väl en annan helikopter - från net on net.

Fast sonens är grön, då...

Det är ganska mycket nöje för 200 spänn, ändå, och ja, Jona får oxå köra den, inte bara jag... ;)

GIMP, förresten...

...är ett trevligt bildredigeringsprogram - lite rörigare än Photoshop kanske, men klarar det mesta Photoshop klarar, och det är helt gratis - rekommenderas!

Ta-daaa

Utlovad bild, med märkligt leende och rufsigt skägg bortpixlade i GIMP...
...visst blir man lite glad?!

Idag väntar besök hos svärföräldrarna. Detta då vi måste åka dit å byta en radiostyrd minihelikopter som sonen fick i julklapp och som inte funkar.

Ser fram emot att få leka med en fungerande....

Läser Håkan Nessers "Berättelse om herr Roos" som hittills är en ljuvligt stillsam liten historia, halvväggs genom boken är vi fortfarande utan brott, även om man förstått att det lurar runt hörnet. Det är ett skönt sätt att skriva vad som väl ändå typ är en deckare - den förra jag läste hade ett trippelmord på sidan fyra, ungefär...

Har tänkt på en sak: har jag inte ett konstigt 'nick' här, med tanke på vad jag inte skriver om...

Ska bättra mig på den punkten - skriva lite om metal och Gud och sånt, kanske...

Tills vidare under den rubriken: Theocracy - Mirror Of Souls - Mmmmmmm!

Mode mm

Nytt år - helgerna är (nästan) över och man kan få lite rytm i livet igen.

Tänkte i denna rytm få in att skriva oftare här - inte för att det hittills verkar vara precis sjukt många som
läser, men ändå - det är lite som att skriva dagbok - nån sorts egenterapi eller debriefing typ...

Ett dokumenterande för framtiden av vad man tänkte på förr (dvs för någar månader se'n, eller så...)

Min svägerska (http://pastorsfrun.blogg.se) säger att man ska blogga om mode, så jag får väl göra det.

Jag hittade (eller eg. var det frun...) en Mumin-T-shirt "hemma" i Sörping förra veckan, som
jag idag med glädje bär. Får väl ta kort på mig iklädd denna härliga kreation, men det har jag inte orkat än - tills vidare nöjer vi oss med en beskrivning: Mörkgrå, nästan svart (alltså lite färglad...) med tre oifyllda vita hattifnattar nere till höger (sett från mig) - ljuvligt! Hade kanske ännu hellre haft en med snusmumriken på - den gamle hippien - men det är nästan för förutsägbart med honom som motiv - hattifnattarna är lixom mera otippat...

Dessutom är de ju lite mystiska (bör läsas med finsk brytning)

Rent allmänt är detta kanske ett boktips mer än ett inlägg om mode...

-Läs om Muminböckerna som vuxen! - Det är fantastisk litteratur, med humor, allvar, djup, eftertanke, vemod, allt om vartannat - och det är mer än man kan säga om en del annat man läste som liten!

 - Så här ser di oot, om tu skolle ha klömt tet (uselt försök till finsk fonmetisk skrift...)

RSS 2.0