Predikoförberedelser

...kan gå så seeeeeeeeeeeeeeeeeeegt ibland!

Iaf: Ska visa den här filmen som inledning. Temat är "Praise You In This Storm" - och jag letade härom dagen utan att hitta nått vettigt. Så idag, när jag uppgivet fortsatte leta material till att göra en egen film, typ, snubblade jag på den här. Så. En sak mindre att göra - nu ska bara själva det jag ska säga bli klart oxå!

Skadeglädje

Ska ju vara den enda sanna glädjen, sägs det.

...försöker intala mig att den glädje jag kände igår kväll var "rättfärdig" - och inte skadeglad - men ibland kanske gränsen däremellan är hårfin?!

Parkerade utanför Ica Maxi för att gå in och fylla på lite förnödenheter.

På handikapplats stod en bil parkerad, utan dylikt tillstånd, som precis när jag kom fick böter...

och jag blev så omotiverat glad över detta - kände hur jag log när jag gick in genom snurrdörrarna, och hade det inte varit typ 15 min till stängningsdax hade jag nästan velat hänga kvar och se reaktionen när "syndaren" kom ut...

...nu fattas bara att de kommer på nått sätt att bötfälla alla som ställer sig på familjeplats närmast entrén, utan familj/barn i bilen, så är min lycka total, tror jag...

Konsten

Har ju redan innan surat över Anna Odell - konstfackstudenten som spelade galen, ni vet...

Nu är det iaf rättegång - och det diskuteras på fullt allvar att en fällande dom kunde vara dödsstöten för undercoverjournalistik! Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaahh!

Konstig människa!Blir så knäpp!

Det är väl milsvid skillnad mellan undersökande journalistik som har orsak att misstänka missförhållanden som bör utredas och en student som har åsikter om svensk psykvård och gör ett konstverk av det...?

Eller så är det det det inte är... Eftersom jag har förstått det som att hennes syfte är att väcka uppmärksamhet på viss praxis inom akutpsykvården - då gränsar det ju till en journalistisk intention - och då återkommer frågan - VAD ÄR DET SOM ÄR KONST MED DET?

Använd rätt kanal för rätt budskap - den här versionen luktar bara uppmärksamhetsjunkie med pseudosociala ambitioner - visserligen har hon väckt debatt - men mer än något annat har hon kunnat vältra sig i beundran från den del av konstetablissemanget som anser att allt som den som gör det anser vara konst är konst...

Meddelar härmed att jag torkar svetten ur pannan, torkar den på byxbenet, filmar det med mobilkameran medan det förångas, och raderar det igen, för att fästa uppmärksamhet på alltets flyktiga beskaffenhet... Kan hon, kan jag!

Apropå min fru...

Hon och jag pratade mitt i förra veckan nån gång om Root Beer av nån anledning.

Det är, om du inte visste det, en amerikansk läskedryck som smakar typ som sirap, eller flytande, kolsyrat Jenka-tuggummi - vidrigt sött, helt enkelt. Vi gled vidare i samtalet och kom in på Cherry Coke.
Inte så god som man minns den - men smakade inte fotogen för det...
Det har jag inte druckit sedan '91, konstaterade jag - men när jag var utbytesstudent i "den store satan", som Saddam Hussein skulle sagt - USA drack jag den ofta - och den fanns visserligen att få tag på i Sverige en kort period - men det gick rätt snabbt över. Ingen av oss visste ens om den fortfarande tillverkades - och jag blev allt lite nostalgiskt sugen, men suckade att finns den så finns den i USA - och dit lär vi inte komma på ett antal år...

Men. Frun åker och handlar fredag eftermiddag och hittar - på Ica Maxi i Borås! - Cherry Coke!

Så. Nu har jag fått avnjuta den igen - under en myckenhet av jubel och tack.

...men inte var den riktigt lika god som jag mindes den. De måste ha börjat söta den mycket mer...

...eller så är jag på nått mystiskt sätt vuxnare nu än då, och inte riktigt lika förtjust i vrålsöta smaker.

Oavsett vilket så har jag en bra fru, som spanade, och handlade, in denna ungdomens nektar åt mig!

Kär i min fru

Ibland hamnar mnan så lätt i att se det man inte har...

T.ex. när barn jämför sina somrar med klasskamraters och undrar varför vi aldrig åker utomlands med dem... Det finns en hets och ett jämförande som inte är sunt.

Visst kunde det vara roligt att köra en nyare bil - istället för den 12 år gamla Volvo som nu står på verksta'n. Och visst kunde det va trevligt (iaf för de i familjen som gillar sol...) att semestra i Thailand istället för i Dalarna. Man skulle ju inte direkt spy av att inte behöva tänka sig för, utan köpa det man vill, när man vill...

Å andra sidan har vi det så löjligt bra jämfört med så stora delar av världens befolkning att jag undrar om det inte bokstavligen är synd att klaga.

Och. Man kan ju titta på allt det man har.

En härlig familj, t.ex. - bestående av en fantastisk fru - snyggare för varje år, smartare än man e själv, med ordning på det mesta, och som alltid klarar mer än hon tror, en fundersam och tänkande bokmal med humor och fotbollsintresse på 10 år, en drama queen med fantastisk fantasi på 8 och en minsting, söt som socker - 6 år, gosig och underfundig, alltid med spex i blicken...

Blev - igen - påmind om sånt, när jag såg om en film i förra veckan - "En andra chans" på svenska, "the family man" i original. Tror nog att en del tycker den är cheeezy och lite moraliserande - men det struntar jag glatt i, för jag gillar det budskap den förmedlar - och efter att ha sett den nu senast var jag bara tvungen att köpa rosor till frun...

Livet e inte så tråkigt som man tror ibland...

Intensivt

Nu har det varit intensivt ett tag - därav lite lågtryck på bloggfronten några da´r...

Predikade förra söndagen, över temat: "Varför Gud är som Bill Gates"

...se'n i onsdags på LP - ingen rolig rubrik, men ett trevligt litet stugmöte, typ...

Och så i fredags, med ämnet: "Jag vet vad du gjorde förra sommaren"

Och igår, då med överskriften: "Ubuntu"

Dessutom har det varit dopandakter på söndagskvällarna, med små "betraktelser" och dop av sammanlagt 8 tonåringar. En väldigt intensiv 8-dagarsperiod, alltså, men samtidigt rolig - predika är kanske det bästa man gör - när det funkar iaf, så att det känns som att man har nått att säga, att det kanske rent av, bakom mina ord, är Gud som talar...
Och att få döpa - vara med i unga människors beslut om att ta sin tro på allvar - det är stort!

Men.

Nu finns här några tankar på blogginlägg att förverkliga - så det ska jag göra idag - förutom allt annat som borde göras, då - som gräsklippning, häckansning, akvariestädning och disk - det blir till att prioritera!

Först väntar tandläkaren, dock... :(

Språkdispyt...

En kille jag efter en del tjat från vänner upptäckt är Derek Webb...

En sorts modern Keith Green-figur, men mer politisk, mer vänster, ännu mer utmanande för det etablerade, religiösa, förnäma Amerika... Skriver en hel del fantastiska låtar, och finns på Spotify, så kolla upp killen!

Nu är en ny skiva på G, vilken har föregåtts av en del debatt, ty i en av låtarna, som handlar om hur vi ser på och behandlar homosexuella, svär han två gånger. Han är typ ute efter att peka på vad som egentligen är viktigt, och vilka små saker vi låter oss provoceras av i jämförelse med större och viktigare frågor, som kanske borde uppröra oss mer...

Vet inte helt säker vad jag tycker - men jag är mest av allt fascinerad av lösningen på problemet... Man kommer att släppa en kristen och en "okristen" (?) version av plattan, där den omdebatterade låten bara är med på den senare versionen... Såååå amerikanskt... Göm undan det provocerande ute i de "vanliga" skivaffärerna, men kom inte till våra välordnade kristna bokhandlar med det! - tänk om nån skulle få sig en tankeställare!

Vill inte att man ska börja svära i kyrkan egentligen - men det är ju faktiskt bara ord - och nog är våra handlingar bra mycket oftare bra mycket viktigare... Eller?

Hur som helst finns videon till den förskräckliga låten att beskåda nedan:

...och vill du läsa ett bra inlägg om det hela, och även få låttexten utskriven kan du gå in på http://www.dagen.se/blogg/jaktlund/2009/08/kristna-ska-val-inte-hata-val

"Denna dagen, ett liv"

Som farbror Melker sa, så poetiskt.

...men en enda dag kan innehålla så mycket av livet.

Idag har hustrun varit på typ personal-/planerings-/utbildningsdag (eller nått, kommer inte ihåg..., sorry, E-K), vilket känns så vuxet och egentligen fjärran från hur jag känner mej...

Å andra sidan har jag ju varit på introduktionssamtal med min son hos hans nya fröken - ty gossen börjar 4:an i morron, vilket väl tyder på att jag nog är rätt vuxen o så...

Men så har jag suttit på "Fejan" en del, förutom predikoförberedelser och annat jobb, och det känns inte så moget - med tester där man blir 42 år gammal när man bara är 35, och där man slår virituella kuddar i huv'et på folk.... Men jag har också gjort ett test idag - alltså, tillverkat ett - på FB - "How much like Jesus are you?" - som faktiskt har en lite seriös underton, även om det är tänkt att va flummigt/kul oxå.

Så i kväll har jag varit på Ungdomsråd. Sällsynt spretigt, men ändå lite inspirerande. Det finns mycket vilja att verkligen göra nått bra i gänget - och bara vi lyckas göra struktur av det så kan det bli en spännande hösttermin!

Å nu har jag tagit mig en halv liten melon till nattamat och säger go'natt, för imorron ska frun med 6.18-bussen, och jag ska skjutsa henne dit, så det blir tidig uppgång... :(
Alltför sant!

...har lite, men inte mycket, med den här dagen att göra... ;)

Att sunka...

Är det så fel att stinka lite nån gång ibland?Jag har en vana, som min fru finner motbjudande... minst en, kanske jag ska säga - det finns säkert fler...

Det jag nu tänker på är min vana att sunka.
- att passa på att vara ofräsch när jag har en hel lång hemmadag. Jag drar på nått slafsligt i klädväg, hoppar över duschen, och går se'n och luktar lite surt hela dagen, och tar ofta istället en dusch på kvällen.

Jag tycker det är lite skönt... Man ska ändå inte iväg å träffa nån, så man behöver inte vara tillpiffad för den sakens skull, och då känns det av nån orsak lite skönt att inte göra just nått alls vid utseende och fräschör; Jag kallar det för att gå hemma och sunka - och min vördade hustru fattar ingenting...

Men om inte annat kanske det är miljövänligt - sparar både vatten och tvål - Hurra för sunkiga mej!

Märklig musik...

Joddling, va - det är konstigt!

...och dessutom, förutom att det i sig självt är en väääääldigt märklig typ av sång/musik, så är det märkligt vilka olika känslor man kan få inför det, beroende på sammanhang...

Mitt första exempel får en att skaka på huvudet och undra vart världen är på väg - kolla särskilt rumpvickningen vid 1:32 - det är bara så otroligt kitschigt att man halvt avlider...
 

...å andra sidan - när jag första gången såg det nedan blev jag bara lycklig och fylld av beundran... Kanske har att göra med att det inte är Bert Karlsson i lederhosen som sjunger, men ändå...

...men det är fortfarande konstigt!

Kör som om den var din egen!

...säger man ibland - om man lånar ut sin bil, t.ex. - och mer än en gång säger nån "...eller kör som om den var nån annans..."
Ligger sanning i det - eller borde göra det - man borde väl visa andras ägodelar ännu mer respekt än ens egna? Det som är mitt gör jag ju vad jag vill med - det som är nån annans bör jag ju kunna lämna tillbaka i samma skick som när jag lånade det.

Och kanske att många tänker så - men inte när det gäller hyrfilmer...

Det är fascinerande hur repiga, skitiga, och allmänt slitna hyrfilmer kan vara, även när de är ganska nya. Hur lyckas man?
- Skivan ligger i ett fodral, man tar hem den, stoppar den i spelaren, ser filmen, tar ur skivan, lägger den i fodralet, tar tillbaka den till uthyrningsstället - hur svårt är det? Hur lyckas man dra värsta reporna på dem? OcInte skivan vi hyrde - men ungefär så här såg den ut + ett gäng fingeravtryck...h varför är man totalt oförmögen att torka av fingeravtrycken, som man, hur man nu lyckats med det, satt över hela skivan?

Eller ser folks egna skivor också ut så?

Är det bara jag/vi som förvarar CD & DVD i sina fodral, och som inte håller i dem tvärs över "spelsidan"?

Ja. Vi hyrde film igår...

"Bröllopsduellen" - bättre än väntat; helt OK komedi om två bästisar som ryker ihop när deras bröllop krockar - bäst var nästan att få se Anne Hathaway orangemålad...

Vardagsrum

Man kan köpa typ ett helt vardagsrum för 21.548 kr på IKEA - kolla själv:
Soffa: Ektorp 4.495 krFåtölj Ektorp Tullsta 1.495 krFåtölj Ektorp Tullsta 1.495 krMatta: Andrea 1.995 krBord: Klingsbo 799 krLampa: IKEA 365+ Brasa 1.195 krLampa: IKEA 365+ Brasa 1.195 krTaklampa IKEA 365+ Brasa 699 krHylla: Expedit 1.195 krTV-möbel: Bestå Ådal 1.195 kr  OBS! TV:n på bilden ej inräknad...32
(...fast TV:n hittade jag på OnOff)

...varför, undrar du nu, skriver jag detta?

Jo. För att i förrgår var det en annons i tidningen från Severins möbler i Jönköping, som sålde en, jag säger EN, fåtölj för 21.490 kr... Sjuka pengar för en enda fåtölj, tänkte jag - och gjorde då denna lilla prisjämförelse...

1 fåtölj, eller, för en 50-lapp mer:
2 fåtöljer, 1 soffa, matta, bord, 2 golvlampor, taklampa, hylla, TV-bänk och TV
- du väljer!

Vänd på steken!

Lite seriöst, igen, men kul idé, och tänkvärt:


ska nog rent av försöka göra en svensk variant!

Lite lättsammare

Värst vad seriös man varit några inlägg i rad nu, tänkte han, och la in en liten film istället...

...det riktigt rubbade är att jag faktiskt tänkt tanken att detta kunnat vara en smidigare lösning, men, det är klart, då räknar man ju inte in de bevingade nazgûlerna...

"Kristna" kändisar

Jag är så trött på vår kändisfixering!

Det gäller väl hela samhället, iofs - skvallerpress, kvällstidningar och lättnyheter är fullmatade med information om människor jag inte känner, som inte skulle varit intressant ens om jag känt dem, och som man ändå på nått märkligt sätt blir intresserad av...

Så. Att kyrkan hakar på är väl inte så konstigt - lite kändisar som affischnamn för kristen tro sitter väl aldrig fel, eller? Man hör det i böner ibland - man kan be mkt engagerat för att kändisen si eller så ska bli frälst, för "tänk vilket genomslag det skulle få" och så fort nån känd människa öppnar munnen och säger nått positivt om kristen tro så är vi där och vill dra nytta av det...

Som om vi behövde deras (och därigenom hela omvärldens?) godkännande på nått sätt? Som om vi vore en knähund i famnen på omvärlden, tacksam för varje liten klapp på huvudet, varje liten godbit från bordet vi kan snappa åt oss. Vi vill så gärna vara en del av det etablerade, det accepterade, att vi nånstans på vägen glömmer vilka vi är och vad vi står för.

I församlingen skulle vi vara försiktiga med vem vi släppte upp att predika - då vill vi veta vem det är, vad den står för, att den har en sund tro osv. Men i kristna media - inklusive evangelisationsmaterial - där lyfter vi upp den ena kändisen efter den andra som "kristen" oavsett hur de lever, oavsett vad de bekänner sig till i övrigt, så länge de själva rubricerar sig i någon form som "kristna". Och tillsammans med vår kändiskult ger vi dem därmed en plattform; möjlighet att påverka våra värderingar och vår syn på vad kristen tro är och inte är.

Kristen? Buddhist?  Who Knows?Det senaste exemplet är Agneta Sjödin - som har skrivit en bok om en apostel, gått pilgrimsvandring, och lagom börjat accepteras som iaf typ kristen. Nu är hon konferencier vid ett världsrekord i mantrameditation (http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174972), en i mitt tycke inte helt kristen aktivitet, milt uttryckt.

För några år se'n var Charlotte Perelli med i "Något för alla" tror jag det var, och berättade om sin tro - om hur viktigt kyrkorummet var för henne, och om sin bakgrund i kyrkokören mm - intrycket ges att "minsann, om ho' inte ä frälster ändå, tösabiten" - i det här fallet var hon dock bara veckor senare med i Hemmets Journal och berättade om hur hon upptäckte Yoga och meditation...

Varför är detta fel nudå? Vad är det jag har emot det?
* Jag tror det utarmar vår egen uppfattning om vad det är att vara kristen.
* Jag tror det utarmar även 'medelsvenssons' bild av vad kristen tro är.
* Fokus på kändisars berättelser om vag, flummig gudstro gör att vi tappar fokus på Jesus, omvändelse och överlåtelse.

...det handlar inte om att man måste vara perfekt eller att man inte får vara på väg. Inte heller om att inte värdera den tro, om än aldrig så liten, som människor har. Allt det är rätt å sant - men hör hemma i det lilla sammanhanget, samtalet mellan några få, i den enskilda människans brottning.
När vi lyfter upp människor som kanske har nån form av tro, som kanske kallar sig kristna, bara för att de är sedan innan "kända", då ger vi dem, deras osäkerhet och ofärdighet till trots, en plattform och en påverkan på vad som är kristet. Och när de veckan efter promotar kristallhealing, meditation eller yoga, riskerar det sammantagna budskapet bli att allt sånt är OK, att man kan vara kristen och tro på kristaller, reinkarnation och yoga - för det gör ju visst Charlotte Perelli (eller vem det nu är...).
Vi gör alla en otjänst, eftersom omvändelsen, överlåtelsen och helgelsen tappas bort på vägen, och utan dem blir det inte mycket kvar av tron heller...

Obamas plan

...funderar på hur man ska styra ett så korkat folk, kanske?Är det inte patetiskt att stora delar av det amerikanska folket är vansinniga på Obamas planer på en sjukvårdsreform med motivationen att det blir för dyrt och att nuvarande system fungerar...?

Lyssnade på StudioEtt i P1 i eftermiddags, när de gjorde ett inslag om det.

Bl.a. intervjuade de en kille på typ 25 som helt enkelt inte hade råd med en försäkring - vilket hade lett till att han i höstas hade sytt ihop sin egen hand efter att ha skurit sig... Och han är inte ensam - om jag minns rätt nu så är det 40-50 miljoner människor som saknar försäkring och därmed får skuldsätta sig för livet om de t.ex. behöver en operation.

Ingen utom de med de allra fetaste försäkringarna kan veta om den verkligen täcker när det väl kommer till kritan, utan folk drabbas ofta av feta räkningar efter behandlingens slut, när det visar sig att den inte täcktes av deras försäkring - eller så hade de åkt till fel sjukhus, där just deras försäkring inte gäller alls...

Och på grund av rädslan för att bli stämda så överbehandlar läkarna typ alla; dvs ger behandlingar och mediciner som de egentligen är rätt säkra på inte behövs - bara för att ingen ska kunna stämma dem för att de inte gjort allt de kunnat... Runt 25% av kostnaderna är alltså behandlingar som nästan helt säkert inte behövs - som görs bara för att amerikaner är idioter med vana att stämma arslet av vareviga mänska de kan istället för att acceptera att shit sometimes happens...

De står alltså med Världens dyraste sjukvård - och en stor andel av folket har inte tillgång till den, och många, kanske de flesta, kan inte vara säkra på att vara försäkrade för verkligen allt de kan råka ut för, administrationskostnaderna för förhandlingar och pappersskyfflande mellan sjukhus och försäkringsbolag är skyhöga; allt det här vet de om - och ändå är många, kanske en majoritet, mot en reform?!

...och ett av de vanligaste argumenten verkar vara att USA inte får bli en socialistisk stat...

De är lixom kvar i nån sorts kalla-kriget-tänk á la 50-tal, med rabiat kommunistskräck för allt till vänster om typ svenska folkpartiet (å nu va jag snäll - ville nog skriva typ Sverigedemokraterna...) och i sin skygglappade värld står de med händerna för öronen och skriker "la-la-la-la-la-vi har världens bästa sjukvård-la-la-la-la-la" och vägrar ens tänka tanken att något annat system än deras eget kan ha några fördelar alls...

Ibland e de så man tror de anstränger sig för att vi andra ska tro att de är idioter!

Det finns faktiskt folk som tror det!!!

Läste en på facebook som på fullt allvar menade att Obama var antikrist och att det absoluta tecknet på detta var att den specialförstärkta limousine Obama åkte i vid presidentinstallationen hade smeknamnet "the Beast"...

Kunskapens välsignelse

Tog med Da Vincikoden på dass i går för att ha nått lättsmält att bläddra i en stund...

Och fascinerades, igen, över vilka valser han drar, Dan Brown...

Liar, Liar, Pants On fire!Det är liksom en enda röra av spektakulära teorier utan egentligt stöd inom den etablerade forskningen, utan bevis och utan logik... För den som läst bara lite kyrkohistoria blir det snart uppenbart att karl'n är ute o cyklar på rejält djupt vatten, och jag tycker egentligen att vilken tänkande läsare som helst borde se hålen i hans resonemang - men så är tydligen inte fallet.
Stöter på den ena efter den andra som tycker att "nått ligger det iaf i hans teorier", eller troende som inte vet vad de ska tro, eftersom de inte har motargument när DB & co presenterar sina vidlyftiga teorier.

Och det gör mig lite upprörd. Hela grejen med att hävda att boken bygger på etablerade fakta som är allmänt vedertagna går igenom bara pga att det är en roman, en påhittad story, utan sanningsanspråk, fastän den sida upp och sida ner gör just det - sanningsanspråk...Virrigt sammelsurium av förvirrade lögner och luddiga konspirationsteorier utan saklig, vetenskaplig eller logisk grund.
Hade samma teorier lanserats i vetenskapliga sammanhang hade killen blivit utskrattad och fått bakläxa. Nu säljer han för miljontals dollar och blir berömd istället - och hans vansinniga idéer om den tidiga kyrkan, kanonhistorien och om Jesus själv får en spridning långt utanför de konspirationsteoretiska knäppklubbar där de annars hört hemma...

För mig understryker det dock mest av allt behovet av bildning - kunskap är makt! Som kristna har vi ett ansvar att veta saker om vår tro, vår historia, vår Bibel, inte "bara" hålla på å tro... Med bara baskunskaper om kyrkans historia och Bibelns tillkomst kan man avfärda folk som DB med en huvudskakning och ett skratt istället för att få en troskris...

Och har vi inte kunskapen, kan vi iaf förväntas använda det Gud placerat mellan våra öron till att logiskt analysera det vi läser och hör - och i fallet Dan Brown räcker det rätt långt för att inse att inte mycket är särskilt hållbart i hans resonemang.

Ta bara att han på fullt allvar menar att 300 års skrifter, inklusive kopior av skrifter och kopior av kopior osv skulle kunnat förstöras - allihop; med undantag för de exemplar som fraktas runt av 'Prieuren' (i sig ett bevisat falsarium). Att den maktgalna kyrkan, med en hednisk kejsare i spetsen, skulle haft en sån koll, i en tid utan datorer och arkivskåp, att de lyckades utplåna varje spår av att kristendomen egentligen var en gudinnekult med rötter i bl.a. egyptiska fruktbarhetsriter... - KOM IGEN!!!

Exemplen är otaliga! Om du läst boken och inte sett det - Läs boken igen och använd hjärnan! Har du inte läst boken eller sett filmen - gör det gärna, men använd huv'et när du gör det - för sällan blir du serverad så mycket trams med en så självklar arrogans!
Tänkvärt!  ...och inte bara när det gäller Dan Brown.

På begäran kan fler exempel anföras - men hitta dem gärna själv!

Ringväxling nu för tiden

Så har då, helt ettikettsrätt, nästa prinsessa förlovat sig...

Och republikanska klubbar - som ingen annars just bryr sig om - kryper fram i rampljuset och ondgör sig över det fruktansvärt otidsenliga i att be pappa kungen (och statsministern) om lov.

Ty inget är väl så heligt som individen i dagens samhälle. Ingen rätt är väl så absolut som den att som enskild individ alltid få fatta egna beslut, utan att behöva underordna sig någon annan - se bara på attityderna när det gäller abort, fildelning, alkohol - konstant är det individens absoluta rätt att välja som står i centrum.

Det märks oxå när man pratar med ungdomar om sex, relationer osv - när jag föreslår att man t.ex. inte måste bli ihop med nån så fort man råkar bli lite kär, utan faktiskt kan tänka först; fundera om relationen har potential att bli bestående - då möts jag av totalt oförstående nästan jämt.
Det är här, nu, och jag, som gäller - framtidsperspektiv, andras känslor och förnuftsargument är irrelevant - Jag och det jag känner för stunden är det som styr - och nåde den som föreslår att man ska blanda in Gud eller sina föräldrar i besluten...

Visst - det är jag som ska leva med mänskan "jag" väljer - men tänk om fler frågade sin pappa; kanske innan de ens blev ihop... Pratade igenom det - frågade dem som känner en bäst om det är en bra idé - föräldrar och Gud, och inte bara körde på så snart det pirrade lite i magen...
Kanske det skulle bli färre brustna relationer, färre sårade känslor, fler hållbara äktenskap, bara av att man stannade upp och tänkte ett ögonblick.

Så kalla mig reaktionär, gammaldags och (som min son gör när vi tetas) ond - men jag blir faktiskt lite glad av att det fortfarande finns sammanhang där pappa får vara med och bestämma också om sånt här.

...nu ska jag bara få mina egna ungar att fatta det innan de blir tonåringar.

Förklara!

Varför ligger man i 65 på 70-väg, och när det blir 50 sänker man farten till 60...?

OK, typ, om man alltid låg lite under, av rädsla för att köra för fort eller nått, eller av extrem försiktighet - men det kan ju inte vara orsaken om man ligger 10 över när hastigheten sänks...

Gaaaaaaaaaaaaahhhh!

Sällan blir den mänskliga dumheten så uppenbar som i trafiken!

Många intryck - lägerreflektioner

Tonåringar, va...

De är väl bland det goaste, knäppaste, mysigaste, dummaste, härligaste som finns...

Ena stunden blir man knäpp på dem och undrar om hjärnan är inkopplad före 20 års ålder - och nästa stund kan man inte annat än älska dem för att de är så sköna.

på två lägerveckor kan man ju hinna va med om en del...
som t.ex.
* personlig andaktstid som används till att linda någons ben med (min) silvertejp.
* konstant spring om nätterna på högstadielägret - och typ inget på gymnasielägret - är det inte märkligt hur mycket man kan mogna/förändras bara från det man ska börja nian till det man ska börja ettan...?
* goa bönestunder där folk tar stora och viktiga beslut
* sköna samtal, där Gud verkar finnas med på ett hörn ovanligt ofta...
* Fantastiska insatser av ledare och köksbabes

...och en hel del till

Tack till er som på ena eller andra sättet var med!

Kött

Har på sistone funderat på det där med att äta kött...

Hur nödvändigt är det, och hur kristligt är det?

...inte utifrån nått "djuren är våra bröder"-perspektiv. Djur är djur och människor är människor, det är det ingen tvekan om, men ändå - med tanke på miljö, djurtransporter, hälsa och annat - man kanske borde äta mindre kött iaf, även om jag inte alls är sugen på att sluta helt.
Iofs behöver ju vad jag ev. är sugen på inte vara ett argument, om det jag suktar efter är moraliskt fel, så vi får väl se. Tills vidare nöjer jag mig med att konstatera att följande är sanningar:
* Vi behandlar djur ovärdigt i matproduktionen, både vid uppfödning och transport.
* Det krävs mkt mer vatten och yta för ett kilo kött än för ett kilo grödor.
* Om alla åt lika mkt kött som vi skulle det bli helt ohållbart.
* Men, å andra sidan - det är ju gott med en rejäl bit kött...

...eller hur?

RSS 2.0