Klappjakt

Nu är den nästan över - jakten på klappar...

Har varit på Knalleland på fm, med barn å allt och i olika konstellationer gått runt i samma butik gång efter annan,
allt för att alla ska kunna köpa till alla...

Puh. Å då e de ändå inte jag som är där nu, när folk slutat jobbet, utan frun.

Ty ungarna ska ju ha oxå - och aldrig har det varit så mkt annat
veckorna före jul som i år, så nu är det nytt rekord i senhet.

Å jag behöver köpa en klapp eller två till till frun, men nör det ska ske, det återstår att se...

Julefrid, oh julefrid, kom och sänk dig ned
över oss på Knalleland, och hon i kassan med,
vi går här, står här, stönar, stressar,
behöver lugn och ro
handlar, pröjsar, i bagaget pressar
och far hem till vårt bo
Tänk om alltihop redan var över
om annandan var här
när vi fått allt vi (inte) behöver
och slukat skinkan skär

Kanske då nån gång, kan friden, tung och slö
få lägga sig över oss
men, nej, javisst, då blir det Rörö,
via färjans gula koloss

Så julfriden får välan vänta till sedan
när jultiden själv har tatt slut.
Hoppas bara då inte redan
nyårsstress har tittat ut...

Föråldrade bensinpriser

När en annan var liten var ju det där med nytt bensinpris en nyhet - SÅ ofta ändrades det inte, och när det ändrades var det en nyhet värd att rapportera.

Nu kan ju priset ändras 3-4 ggr på en vecka utan att nån höjer på ögonbrynen, och dessutom är det inte säkert att det höjs just här bara för att det höjs annorstädes - det händer till å med att det sänks samma dag som det pratats om en höjning...

Och det pris de säger på radion tror jag aldrig har gällt här i Borås...

Så: Varför envisas iaf radionyheterna med att rapportera bensinprisets upp- o nedgång?

Har de inte fattat att all enhetlighet i det där har försvunnit?

Sjuk?

Är det - sjuk ...skriven.

"Det är svårt att bara va' i vårt utbrända land" som Tekla Knös sjunger...

Det är märkligt hur glad man kan bli av att bli sjukskriven - att bli det i fredags var det skönaste besked jag fått på ett tag... Oavsett längd och orsaker och allt som finns kvar att ta i så vet man nu iaf att man får ett par veckor till med vila.

...men att det ska va så svårt - ett tag kändes det som att man ska praktiskt taget vara död eller iaf färdig för låst avdelning på psyk innan nån lyssnar på hur man mår...

Retrospektiv

Hemma från Stockholm, med följande intryck:

1. Som alltid funderar man över storsta'ns attraktionskraft...
Vad är det för stollar som frivilligt bosätter sig i avgaser och betong?

Visst - kan vara najs att besöka storstan då o då - utbud av mycket är
ju annorlunda än i Borås, menar jag... Men bo där - glöm!

Det skulle krävas eldskrift i skyn och tidsstillestånd som ulltussar för
att få mig att flytta dit!

2. Vad mycket goa kollegor man har ändå...

Har inte mått fantastiskt på sistone - och orkade inte säga nått annat under veckan.
Så när folk, nästan i förbifarten, frågar "är det bra med dej?" har jag svarat typ "nej..."
...och så många har verkligen brytt sig, bett, lyssnat - skönt!

3. Predikantveckinnehållet...
Inledningspredikan var bra. Hade krossats av den för en månad se'n; tagit den som
"sluta gnälla - du har ingen rätt att vara trött och sliten - ut till fronten med dej, din tramsputte!"
 - och lite önskar jag aattt det tydligare hade funnits en brasklapp om att man
faktiskt kan bli trött, och då MÅSTE ta igen sig för att kunna återvända till fronten,
för att helt enkelt inte stupa i förtid. Men annars var den modig, väl framförd, och bra.

Tisdagen var den stora behållningen - faith@home - självklart, men svårt ibland.
Ett test han uppmanade till var : Fråga dina barn vem du älskar! - Ser de din tro
i vardagen - skulle de svara att du älskar Jesus?
Utmanande förkunnelse för en pastor - skräckinjagande för en förälder...

Tog mod till mig i morse vid frukosten och sa till barnen att en pastor sagt
på konferensen att man borde kolla med sina barn om de vet vem man älskar...
Så, - vem eller vilka älskar jag? ...frågade jag
Först lite tyst, se'n sa Ellika "Gud o Jesus..."Jona sa "Oss, mamma och dom där oppe"
...se'n spårade det ur lite i skämt om råttor på vinden - men en liten lättnadens suck
drog jag allt. Se'n pratade vi lite om att man borde göra mer Gudsaker hemma...
Kanske be oftare tillsammans. Förslagsvis vid middan, tyckte de då.
Vi får väl se...

Nog nu - ska förbereda kvällen!
Ingen rast, ingen ro!

Det gick på Predikantveckan

Tack vare Telia. Hade faktilistiskt missat att mitt fasta bredbandsabbonemang innebar access till Telias surfzoner gratis.

Men det var fallet, så nun sitter man i Storfilla och surfar under predikningarna... NOT.

Bra hittills!

Men lite lite sömn belv det igår...

Först velade vi runt på jakt efter mat. LÄmnade Kungshallen vid hötorget för att den enda med en uttrycktönskan om VAD vi skulle äte var brorsan - och han ville ha en riktig burgare.
Så. Vi lämnade Urban, min föreståndare, där, och sa att vi skulle hitta ett sibylla i närheten...

Och vi gick.

Och gick.

Och hamnade till slut på Burger King på Odenplan, ett stenkast från vårt hotell...

Trevligt dock. Den sopstinkande städaren till trots.

Kommer tillbaka till hotellet halv elva, och när jag gjort aftontoalett snarkar Urban, och jag rapar burgare - så inte somnade jag före halv tre, inte...

Nu ska jag hitta nått uppåtjack och lite halstabletter!

RSS 2.0